Blogg XI

I förra handledningen blev det klart att det nog är foto jag ska jobba med. Det blir faktiskt ganska intressanta och ofta helt oväntade effekter man inte tänkt sig från början, men som tillför bilden någonting. Måhända blir det så att jag föjer en speciell person och försöker gestalta ensamhet/marginalisering genom henne (om hon tillåter).

Någonting som jag dock börjar att kontemplera över är om jag genom att avbilda den här personen och visa henne i bild och tar bilderna på ett sådant sätt att jag uppenbarligen visar på marginalisering och utanförskap (även om det bara är så att fotona är tagna i ögonblick som stämmer överens med vad jag vill ha fram) hänger ut personen på ett ofördelaktigt sätt. Jag menar att det är jag som styr över uttrycket och på så sätt faktiskt uttnyttjar den här individen för mina egna syftens skull! Samtidigt är det så att det är svårt att hitta en person som mer passar för det jag vill få fram eftersom hon rör sig i de miljöer som jag vill ha med. Svårt! För vad gör jag om hon plötsligt säger att hon inte vill vara med? Hittar på en annan lösning!? Fast det vill jag ju inte. Dilemma!

Jag vet att jag har länkat till Sverige! förut, men gå in och titta på programmet på svt play innan söndag 13/12. Den här gången handlar det bara om konst; från äldre, via modern till film. Intervju med Lars Nittve, Rauschenbergs get (Monogram) och den svenska konstfilmens vagga är bland annat på tapeten.

Hört talas om The Wow Factor? I senaste Pedagogiska magasinet nr 4 kan man läsa om Anne Bamford och hennes forskningsrapport The Wow Factor - Global research compendium on the impact of the art in education som hon skrivit på uppdrag av Unesco och som var klar 2005. Hon konstaterar (det vi redan vet) att överallt där man satsar på estetiska ämnen och konst också i övrig undervisning visas positiva effekter, men ska tilläggas - att undervisningen är av hög kvalitet är A och O, för där undervisningen i estetiska ämnen är undermålig har istället negativa resultat visats, menar hon.

I samma nr kan man även läsa en artikel av Yvonne Eriksson som skrivit Bildens tysta budskap och om konstnären Olle Schmidt.

Vi ses!

Blogg X

Bilden eller oljemålningen (som jag antar att det är) är Trygd av Odd Nerdrum. En talande bild på den marginalisering och ensamhet gamla får utstå. Tack M. för det uppslaget.

Själv skulle jag ha fotograferat förra veckan, men kameran jag lånat gick inte att ladda (trasig sladd), så det blev ingenting av det tyvärr. Men efter att fått bytt kamera ska jag nu försöka att få till lite bilder innan nästa handledning.

Jag har dock funderat vidare och jag har tittat på filmen Sånger från andra våningen av Roy Andersson efter tips från N. Det är ju en film med lite skruv och humoristiska inslag samtidigt som den visar på krass vardagsrealism. Det är kanske inte riktigt så jag har tänkt mig det hela, men den ger ändå uppslag till hur jag kan förhålla mig till filmsekvenserna; i hur långa tagningarna ska vara. Har funderingar om att göra någon slags filminstallation istället för dokumentär där jag loopar in en speciell sekvens. Ska testa det när jag har fått ihop mina bilder (eller snarare film).

Vi diskuterade ju vad det var jag egentligen ville gestalta, vad min frågeställning var, och jag har nog kommit fram till att det är marginalisering, som tidigare, men att jag vill använda mig av matsituationen som tema, eftersom det ändå är det som jag reagerat starkt på. Jag vill få in mathanteringen som exempel för att visa på den maktlöshet gamla har när politikerna sagt sitt.

En otroligt intressant vinkling jag fick av B. var att gestalta Den sista måltiden av Leonardo Da Vinci med gamla människor. Det tål att tänkas på, men jag tror tyvärr att det skulle ta alltför lång tid att utföra och inte hamna inom den tidsmarginal vi har. Jag kommer dock att lägga den till idébanken. Photoshop skulle ju kunna vara en möjlighet, men jag känner inte att jag behärskar den tekniken tillräckligt för att hinna i tid.

En konstnär som gestaltat ensamhet och kanske framförallt ödslighet i sina målningar var Edward Hopper 1882-1967.

Att göra våra ungdomar medvetna genom undersökande metoder likt det jag vill gestalta här och genom att arbeta ämnesöverskridande i t ex samhällskunskap och bild eller vårdprogrammet och bild på gymnasiet kan man tydliggöra samhällsfenomen av idag.

Vi ses!

P.S. Jag vet inte hur jag ska hålla isär styckena! Är det någon som vet? Ibland fungerar det och ibland inte. D.S.

Blogg VIII - IX

Hej!

Jag glömde alldeles bort att blogga förra veckan, så det får bli två i en. Inte för att jag vill skylla ifrån mig, men antagligen så kände man (jag) sig (mig) färdig på något vis efter redovisningen innan man riktigt satt igång med nästa gestaltning. Kanske ...

Hur som helst, så fick jag ganska omgående en idé om vad jag skulle vilja göra nästa gång. Jag kände mig inte riktigt färdig med filmeriet, så jag tar avstamp i det förra och försöker få till en film om Marginalisering av gamla människor, som får sitta hemma ensamma vid köksbordet med mat från ett centralkök. Matlådor som kommer vaccum-packade för tio dagar åt gången.

Filmen kommer att utspela sig på ett trygghetsboende där man förut haft en fungerande matsal med eget kök dit man kunnat komma och äta sin lunch, boende på stället såväl som boende utanför. Numera är den nedlagd, som på så många andra ställen och maten kommer från centralkök långt bort, kanske från en helt annan del av landet!

Så här skulle de gamla kunna ha det om man värnade mer om livskvaliteten hos de äldre. Ett tips: Gå in på svt-play; dokumentär och se Moderna Måltider. En riktigt bra dokumentär som visar på både den ensammes måltid såväl som positiva inslag av gemensamhetsmåltider.

Så här ser det alltför ofta ut, tyvärr, hos de äldre. Ingen glad syn och innehållet smakar inte alltid så bra heller.

Vem skulle vilja äta det här? Inte jag i alla fall (fast jag är ju vegetarian, så jag har kanske ingen talan), men titta på kakafonin av mönster som duken, tallriken och maten utgör och se sedan på den grå intetsägande maten.

Jag avslutar bildkavalkaden med den här ensamma gamla handen.

Man kan lätt tro att jag vill fokusera på maten, men den är egentligen bara ett sätt att gestalta hur gamla idag (liksom förr) blir satta på undantag. Något som gör mig fruktansvärt upprörd. Synismen breder ut sig högst markant på minoritetsgruppers bekostnad. Att vara produktiv är det allena saliggörande. K sa någonting om att jag utgav mig för att vara politiker på min redovisning häromsistens. Det ligger nog någonting i det. Inte för att jag skulle vilja vara en, men det här sättet att visa på orättvisor (eller annat också för den delen) tilltalar mig.

Nu gäller det bara att hitta en "skådespelare" som vill ställa upp och att jag inte får kalla handen att filma på stället av verksamhetschefen.

Det här är en vinkling som jag skulle kunna tänka mig att ha som ämnesöverskridande projekt med t ex samhällskunskapen eller varför inte låta studenter på omvårdnadsprogrammet intervjua äldre på det här temat. Att medvetandegöra är viktigt.

Vi ses!

P.S. Alla bilder är hämtade från internet D.S.

Blog VII

First of all I want to say that it wasn´t my purpose, at all, to be negative about my process, but I´m fully aware that that was how it came through. Anyway, what I ment by saying that I had been being disaheartend wasn´t so much about the project itself as it was my own shortcoming by not coming to any clear conclusion or decision what to do with my project, at one point in time especially.

You are given a task, and somehow or other you have to make that task your own. It was there I was struggling. I found out, in the due course of time, that it was important for me to find my own true expression, something that I could stand up for. I couldn´t move away from that. Finding the balance between technic and performance was another important angle. Looking back in hindsight I might have done some things diffrently, though, but on the whole I´m quite satisfied with the result. The decision to make the photografs into a still film (and black and white for that matter) was an idea that just popped up, as well as the idea to record the voices of the dog owners, because of my not beeing able to fully master the technics in photoshop (not in the foreseeable future anyway). Also, I felt I had to synchronize the pictures with the windy sound. That´s why it all ended up as it did.

An interesting aspect that one or two of you came up with regarding the cat, during the presentation, was the question of alienation as well as the thought that the cat in fact was refering to myself. As I said I had had those thoughts myself, but my own conclusion is that the cat itself, in fact, is the onlooker; watching from a distance. I myself, though, can imagine how the cat is pondering over the scenario: "What is happening?"; "What are they doing, it´s my hunting ground!"; or "Are they taking over my hill?"; or "What about me, where do I fit in?"; and "Oh, well! Let them go on, who needs them."; or "I find another place"...

I am of the strong believe that people deal diffrently in the process of creation. For some it´s more hands on, maybe in a playful way, while others are brooding and pondering before they even find it worth while beginning to create something in real. I belong to the latter category. It´s about transformation, letting the idea or subject have time to fructify. For some it come easy, for others it come harder, but that doesn´t make the process less valuable. It is just different ways of approaching the same goal.

How is it possible then to pass judgement on or mark (grade) someone´s efforts? Those are questions I have come across at school during my education. Common questions that art teachers have asked themselves. Because, who is deciding what good or bad art is? I? You? What are the criteria? On what ground do I stand? Let´s go back to Thursday afternoon and the discussion that went on at the end. I think what happend was that people felt that, maybe, their art work had been "attacked" rather than the presentation itself. I do think that all of us, though, believe that it is important with feedback be it negative or positive. It helps you grow.

I´m ending with the end of the artist Ernst Billgren´s book Vad är konst? (2008) (What is Art? My translation.) Question number 117. Vad är konst? Kort svar: Ett sätt att tänka. Långt svar: Om man förutsätter att vi tänker med språket så är konst ett sätt att tänka på saker man inte har något annat språk för. The translation is like follows (my translation): Short answer: A way of thinking. Long answer: If you presume that we think with language, so is art a way of thinking of things you do not have any other language for.

See you!

Blogg VI

Tiden går ... ... ... !!! Jag håller fortfarande på att samla in mina hundar och hundägare! Hjälp! När jag till slut hade bestämt mig rann tiden undan ... men jag tror att jag har någorlunda koll på situationen ändå, faktiskt. Här ovan och nedanför ser ni ett par av bilderna jag tagit på människor och djur boende i Bohus. På handledningen i början på veckan fick jag rådet att gå in på nätet och hitta hundar att "befolka" kullen med, men jag kände att jag inte ville göra på det sättet. Dokumentationen känns viktig. Det kan ha att göra med att jag fortfarande är lite insnöad i grupprojektet vi hade i kvällskursen i Konsten som läromedel (vi hade redovisning i veckan). I alla fall, det verk som vi var inspirerade av hette About documentation; ett verk av Jörgen Svensson. Har Du inte sett det gå och se det på stadsmuséet! Videoverket/n (som det/dem är) är en del av Göteborgs internationella konstbiennal och visas t o m 15 november. Vad jag menar när jag säger att jag är påverkad av Jörgen Svenssons verk är egentligen dokumentationen som sådan. Det kändes helt enkelt inte äkta med fakade hundar och mattar/hussar från nätet. Det var roligare så här. Meningen är ju också att det ska vara en kommentar till kommunens beslut om hundrastplatser på olika ställen i kommunen. Så, så här fick det bli.

Meningen är att alla hundar och deras ägare ska få plats på en och samma bild!

Vad jag oroar mig över nu är hur jag ska hinna behärska tekniken att redigera i photoshop, men jag hoppas och tror att det ska gå vägen. Annars får jag hitta på någonting annat.

Läste en annons som fotohögskolan hade satt in i Göteborgs-Posten i fredags om en extrainsatt kurs; introduktion i digitalt fotografi som går av stapeln i början av nästa år. Den ges som sommarkurs annars. Jag blev eld och lågor, men insåg att det inte skulle gå att få ihop med övriga studier nästa termin. Tänker definitivt söka den om den kommer till sommaren. Photoshop ingår bland annat i kursen. Det känns relevant för mig i mitt framtida yrke som bildlärare att ha den fördjupingen med mig eftersom, som vi alla vet, digitala bilder och bildhantering i datorn är någonting som vi som lärare kommer att ställas mycket inför. En sådan kurs skulle förhoppningsvis kunna ge en del värdefulla tips och lite mer kött på benen.

Ibland duggar det tätt med tips i GP. Läste idag (på söndagen) en intervju med Lars Lerin som kommer att ställa ut nya verk på Borås konstmuseum i december. Den vill jag nog gärna se.

Vi ses!

Blogg V

Nu känner jag verkligen kniven mot strupen! Många var idéerna och många har jag sågat - innan de ens kommit till utförandestadiet! Efter förra gruppmötet vi hade blev det en sömnlös natt. På kvällen innan började jag tänka i åter nya banor och en plan började så sakteliga ta form. Jag ska nog ringa en av mina hundbekanta här i Bohus! Sedan kom den sömnlösa natten! Nu eller aldrig måste jag komma upp med en idé som jag kan stå för. Jag har helt enkelt varit ute efter mitt sanna uttryck. Det hade jag inte funnit förut insåg jag. Nåväl, den sömnlösa natten gav utdelning. Sagt och gjort, jag åkte in till HDK och lånade en kamera ... "and here I am!"

Jag hade fått en alldeles strålande idé om att samla så många som möjligt av Bohus hundägare med dess hussar eller mattar, placera ut dem på kullen raka i ryggen, med bestämd blick och väluppfostrade sittande hundar som tittar rakt fram. Och så skulle de se ut som om de intagit kullen! Det är en idé som jag fortfarande skulle vilja genomföra, men jag inser att jag inte har så mycket tid kvar att åstadkomma det på, så jag nöjde mig till att börja med min hundbekant (egentligen en jobbarkompis), testa tekniken (kameran) och se vad som skulle komma ut av det. Har tagit lite bilder, men det var kallt och det började regna och den lilla hunden började frysa, och det blev imma på kameralinsen, så jag vet inte riktigt om det är de här bilderna jag ska jobba med eller om jag ska satsa på att ta nya. Har jag tid? sedan ska det ju "photoshopas" också, en teknik jag inte till fullo behärskar ännu ... ! Kanske kan jag göra något med de bilder jag har tagit redan, jag får se!

På söndagar brukar jag ibland titta på ett TV-program som heter Sverige! Ett trevligt, blandat kulturprogram. De brukar tydligen ha ett inslag med någon konstnär som de följer under en dag. Har missat ett par söndagar och inte hunnit att titta på svt-play, men de två gångerna innan var det först målaren Lars Lerin och gången efter glaskonstnären Bertil Vallien. Kul att se tycker jag.

Sitter här en sen söndagskväll efter jobbet och pedagogiska tankebanor känns långt borta.

Vi ses!

Blogg IV

Det har inte varit lätt att komma vidare. Att ta upp min ambivalens i förra bloggen gjorde att jag ramlade ner i den igen, men jag tror att jag nu har kommit fram till något slags beslut.

Här ser ni utsikten jag har från soffan i vardagsrummet så här års. Ganska idylliskt va'? Man skulle kunna tro att man är på landet någon stans. Jag vill därför inte göra för stora ingrepp eftersom det skulle förstöra intrycket.

Här ovanför har jag tagit en mer direkt på bild även den från mitt vardagsrumsfönster (tur att man inte ser hur skitigt fönstret är). Nederst på bilden är det toppen på kullen man ser och ovanför den på toppet av berget ser man Gert Wingårdhs kedjehus byggda i cederträ med stora panormafönster, "Örnnästet" kallat i folkmun. Utsikten där uppe är hänförande kan jag säga.

Jag läste i Alekuriren (den lokala tidningen) att kommunen satsar på hundrastgårdar i tätorterna. Vad jag vet har vi inte fått någon i Bohus ännu, så därför bestämde jag mig för att jag definitivt tänker göra en kommentar på det, både som ev. förslag till kommunen och gestaltning. Fast med en twist. En ganska neutral bakgrund, men där hundar och människor får delvis andra roller. Med tanke på bakgrunden tänkte jag mig någon form av lusthus högst upp på toppen. Här ovan och nedanför ser ni ett par förslag.

Det här lilla lusthuset kunde jag inte låta bli att ta med. Det skulle kunna ligga som grund för någonting, eventuellt. Ett lite större lusthus för hundar (eller människor) som inte får vistas bland andra. Jag har nämligen Elisabeth Ohlson Wallin och hennes utställning Ecce Homo i tankarna när jag vill utforma min gestaltning, mer säger jag inte för jag vill ha någonting att redovisa också. Jag får se hur mycket twist på det hela jag vågar göra. Det blir ett ämne att ta upp i gruppen på onsdag.

Läste en arikel i Lärarnas Riksförbunds medlemstidning Skolvärlden nr14 om Skiss-projektet. Konsten ger lärarna en kick heter artikeln skriven av Ingela Hofsten. Det är Konstfrämjandet som har startat det här projektet med pengar från Europeiska Socialfonden. Dess syfte är att utveckla metoder för hur konst och konstnärer kan bidra till nytänkande i arbetslivet. Katrinelundsskolan, en 7-9-skola, i Sundsvall nappade på idén att vara med i ett konstnärligt projekt där personalen var i fokus. Konstnärerna Janne Björkman och Kerstin Lindström var de som ledde det hela, bl a genom att göra olika workshops med lärarna och genom att konstnärerna själva piffade upp skolan genom att måla och möblera om elevutrymmena. Personalen fick utgå från frågor som "vilken kroppsdel använder du mest i jobbet?", "vilka yrkesroller utöver pedagogens har jag?" och "vad karaktäriserar en bra kollega?". Bl a blev det ett lapptäcke med olika substantiv, verb, adjektiv och prepositioner som gick att koppla till olika delar av läroplanens första stycke; grundläggande värden som skolan ska förmedla. Många av lärarna var skeptiska från början och tyckte att det verkade flummigt, men ändrade uppfattning under resans gång. En av lärarna, Ulrika Ytterström "tycker att konstnärerna hjälpt henne och hennes arbetskamrater att se på sin arbetsplats ur nya synvinklar" och att hon "tänker ännu mer än förut på att eleverna också kan använda konstnärliga uttryck när de redovisar arbeten". Kanske är det lärarna man ska undervisa när man kommer ut till skolorna!

Vill ni gå på utställaning? Högskolan för Fotografi har anordnat en på nätet. Nya bilder från Göteborg heter den och medverkande är nuvarande och gamla elever från fotohögskolan. Gå in på http://www.031jpg.se/.

Vi ses

Blogg III

Förra onsdagen på gruppseminariet föreslog Nike att jag skulle gå in på nätet och surfa omkring på olika djurkyrkogårdar eftersom det kom upp på tapeten (förslag från mig själv) att göra på min kulle. Men nej kände jag, djurkyrkogård!? Jag gillar ju egentligen platsen precis som den är med det vajande gräset på somrarna. När jag sitter ner i min soffa i vardagsrummet och tittar ut ser jag gräs buskar och träd, skogsklädda toppar längre upp och några utspridda villor här och där. Vem sjutton vill att en kyrkogård ska störa utsikten?! Usch nej! Surfade omkring; hillside art, art project on hillsides o s v. Bilderna nedan och några till som jag inte visar är vad jag kom upp med. Och ... akut kris och härdsmälta. Vad ska jag göra???! Vad vill jag göra av "min" kulle? Min ursprungsidé med hundarna kändes plötsligt långt borta ... tills ... jag läste Christinas kommentar till min blogg nr 2, men mer om det senare. Nedan kommer några axplock av min ambivalens.

" Istället för djurkyrkogård kanske man skulle ha monument av någon eller några hundar (i stort format) att pryda kullen med - människans bästa vän ni vet." Men, nja.

"Eller helt enkelt en utsiktsplats med lite twist?" Hm, ja.

"Kanske platsen innehåller någon forntida figur om man gräver tillräckligt djupt!?" Suck!

Den här tcckningen har inte jag gjort. Hittade den på nätet också. Vet tyvärr inte vem konstnären är. "Ännu en vinkling." Ångesten börjar krypa sig på.

Hade en bild här med ett stort runt ihåligt monument uppe på en kulle, men jag råkade trycka bort den på något sätt. "Kanske skulle kunna vara något istället?" Hmmm ...

Här kommer en bild på monumental gravplats som jag hittade, men nej, den väljer jag bort även om jag gillar pyramidformen. Pyramiden är en form som jag skulle kunna tänka mig att använda ... !

Jag är nog egentligen ganska inne på min ursprungidé med hundarna coh jag börjar luta åt vilket håll jag vill dra det hela, men ... Den här bilden påminner lite om installationen med den svarta katten på kattuställningen som konstmuséet har: En jättestor katt som fyller upp en av konstmuséets salar. Såg den med mitt barnbarn Vilda häromdagen.

Ett annat förslag, att klä in sluttningen med konst eller graffiti (graffiti kan för all del räkans som konst också så klart).

Ännu ett par statyer/monument av hundar. Påminner lite grand om gamla gravar avgjutningar av adelsmän eller kungar som jag bland annat har sett i Skottland. Framförallt bilden alldeles här nedanför.

Varför inte sätta en stor fägelbur på toppen och fånga in områdets fäglar!? Dum idé, men kul bild!

Ännu en förevigad jycke!

Eller varför inte klä in kullen med boksäver à la Hollywood!?

Den här bilden gillar jag, som en bro eller brygga mot någonting! Påminner lite om min kulle också.

Förstår ni mitt dilemma? Jag kände mig totalt desorinterad efter att ha surfat omkring och laddat ner alla bilder. Inte blev det bättre när jag dryftat dilemmat med andra. Ett förslag var bland annat att slå upp ett tält och bo in kullen efter att jag kommit med funderingar om att annektera kullen genom att sätt en flagga på toppen! ... Gillar inte att text och bilder försvinner emellanåt! Tllbaks till Christinas inlägg; det gjorde att jag faktiskt fick inspiration att tänka vidare i mina första banor om hundarna, fast med lite mer utvecklade visioner. Tack!

Det är lätt att förstå elever och skolungdomar som sitter och inte vet vad de ska göra på sina bild- eller estetlektioner. Formen med gruppseminarierna fyller verkligen sin funktion därför; ett bra verktyg att ta med sig ut i skolan. Just att det att coacha varandra genom att komma med förslag och infallsvinklar är verkligen någonting man kan ta med sig.

Vi ses

Blogg II

Bättre sent än aldrig? Äntligen fick jag kartbilderna hemskickade som jag beställt från kommunen. Nedan kan man se hur platsen ser ut ovanifrån. Jag har ringat in ett ganska stort område, men jag har inte bestämt mig för hur mycket av den inringade platsen jag egentligen kommer att använda. Jag hade velat visa liggande bilder, men det verkar inte vara som om överföringen alltid fungerar som man tror. I alla fall vet jag inte hur man roterar eller redigerar, xå det får vara så här.

Vad jag ska använda platsen till har jag inte bestämt ännu, funderar fortfarande. Initialt kunde jag tänka mig en slags "amusement park" för hundar och något lusthusakigt bygge på kullkrönet där hussar och mattar kan sitta och fika och prata medan deras jyckar roar sig kungligt (eller varför inte göra tvärtom; vovvarna fikar och mattar och hussar rantar omkring). Skämt åsido, jag tänkte mig möjligtvis någonting i stil med William Wegman. Han har ju porträtterat sina weimaranerhundar i olika mänskliga poser. Hans hundar Man Ray och Fay Ray är ju berömda. Gå in på www.wegmanworld.com och gallery för att se bilder han har gjort. Jag tänker mig någonting i stil med att byta ut människor mot hundar att befolka den här platsen. Carl gav mig lite ytterligare idéer idag om att blanda in hållbar utveckling i mitt projekt. Tillbaka till Wegman; kan man stjäla hans bilder rakt av och ändra efter eget behov? Andra idéer har jag fått i gruppen, t ex kom det upp att använda sig av insikter till skillnad från utsikter. Också en intressant vinkel.

Tankar kring vad man rent pedagogiskt skulle kunna tänka sig att göra är att låta elever komma med förslag om hur de skulle vilja omforma sin närmiljö, t ex skolgården; eller vägen till skolan. Kanske är skolgården riktigt trist eller har området som leder till skolan mycket i övrigt att önska vad t ex gäller barns eller ungas säkerhet. Hårt trafikerad väg etc. Eleverna kan arbeta ämnesöverskridande och förslaget om förändring skulle kunna presenteras för kommunen. Läste någonstans (kommer tyvärr inte ihåg var) att man i Malmö vid någon skola sysslar mycket med att låta elever påverka sin skolgård med egna planteringar och skapa olika både pedagogiska och estetiska utrymmen; att använda skolgården som klassrum såväl som till umgänge och lek. Skolgårdar kan ju verkligen ikläda sig rollen som icke-platser om det vill sig riktigt illa!

Vi ses

Blogg I

Så var det dags igen! Hej på er!

Det har varit ganska intensiva veckor med samtidskonsthistoria, men intressant. Lite väl komprimerat kanske, men man kan ju alltid fördjupa sig mer på egen hand. Nyttigt och väldigt roligt att analysera och framförallt mycket intressant att se och höra hur ni andra tolkat era val av konstverk. Många bra idéer att ta med sig.

Det ska också bli spännande att se och höra vad ni andra har kommit fram till när det gäller gestaltningen. Själv tittade jag ut från mitt köksfönster och hittade en slags icke-plats som jag tror det går att göra någonting åt. Se bifogade bilder ovan på "min" gräskulle med omgivande gräsmark, lite buskar, sly och träd. Storleken gör att jag inte kan täcka in hela ytan på ett fotografi, men jag har tänkt att gå till kommunkontoret och försöka få tag på en detaljkarta där jag exakt kan ringa in området. Har någon slags idé om en "amusementpark", men mer om det senare när jag dryftat det hela i min seminariegrupp.

Jag går ju kvällskursen i Samtidskonsten som läromedel också. Får se om jag tagit mig vatten över huvudet (ytterligare en gestaltning), men jag tycker att det är ett bra komplement till utbildningen vi går. Det är särskilt intressant, tycker jag, eftersom kursen gör avstamp i Göteborgs internationella konstbiennal. Det har ju inte pratats så mycket om Göteborgsbiennalen på HDK av våra lärare, vilket förvånar mig (eller är det jag som inte varit närvarande?). Hur som helst är det en del öppna föreläsningar man kan gå på om man är intresserad. Förra tisdagen den 22/9 på stadsbiblioteket talade konstnären Love Enqvist om sitt verk Diggers and Dreamers 2005-2009 (egentligen en konstbok) han har utställd på Röda Sten. Han berättar om olika "intentional communities"; om människor som slutit sig samman runt en livsfilosofi de försöker förverkliga i en slags by- eller samhällsgemenskap. Gav en del tips infrö gelstaltningen för egen del. Nu på tisdag den 29/9 är det öppen föreläsning på HDK: Tendenser i samtidskonsten med Kristoffer Arvidsson, konstnär, kritiker och fil. dr i konst- och bildvetenskap, forskare vid Göteborgs konstmuseum. Mellan 18 och 20 kan tilläggas.

Biennalen består annars till största delen av videoinstallationer. Ett par tips för övrigt är William Kentridge och Jörgen Svensson på stadsmuséet. Gå annars in på http://www.goteborg.biennal.org för mer tips.

Läste i Göteborgs-Posten den 24/9 om EU:s utbildningsministermötet i Göteborg och om att ministrarna är eniga om att läraryrkets status behöver höjas. Hoppas att den satsning man tänker göra på att låta lärare utbilda sig utomlands med 80 % av bibehållen lön kan verka för det och det att regeringen dessutom vill förbjuda kommunerna att anställa obehöriga lärare bidrar till detta. Att det tycks finnas en enighet om att öka rörligheten för lärare inom EU låter väldigt intressant tycker jag. Att yrkets låga status inte lockar till sig de bästa studenterna och hur man ska vända den trenden var annat som var på tapeten. Finland lyftes fram som förebild och hur respekterad man är som lärare i det finska samhället. Enligt Henna virkkunen är utbildningen 5-årig där och ger en masterexamen. Dessutom gör de många tester för att se om studenten är lämlig för yrket. Personligen tror jag att vi har en hel del att lära från Finland när det gäller läraryrket och dess utövande.

Vi ses

Styckeindelningar

Jag fattar inte varför texten kör ihop sig som den gör. Har försökt att efterredigera, men förgäves. Förut var det OK, men de sista inläggen blir så här knasiga!

Jag lever!!!

Fantastiskt hur ens inställning kan ändras från trögt till "flow" (peppar, peppar, ta i trä)! Nu äntligen känns det som om jag går på HDK! Det är ju så här det ska vara! Fritt skapande i härlig gemenskap! Vem sjutton vill bli lärare när det känns så här?

Det har minst sagt varit en process. Jag har gått från fix och färdig idé (var ganska säker på hur jag ville ha det) till mer och mer avskalat. Undan för undan upptäckte jag, genom diskussion och samtal med andra och egna upptäckter att det var en hel del man kunde ändra på. Och fram tills måndag är jag fortfarande inte säker till 100% hur det kommer att gestalta sig.

Jag har redigerat färdigt filmen (tack Maja för alla tips och all hjälp), målat mina bakgrunder som jag beskrivit i min förra blogg och sågat till dem (tack Du också Katta), men det blir inga gipsfigurer, vare sig ansikte eller händer. Bort med det, det visade sig vara helt överflödigt. Vid provprojiceringen blev det uppenbart att de var överflödiga. Nu blir det istället projicering direkt på svart bakgrund. Det kommer att se ut som om figuren är instängd i lådan istället för som jag tidigare hade tänkt mig att figuren skulle vara på väg att tränga ut ur lådan. Jag skulle nog i och för sig kunna tänka mig att göra en sådan figur också, men då skulle jag göra den utan projicering: mer som en skulptur. Masken på bilden är gjord i plastelina: den skall krossas och skärvorna ligga på golvet nedanför projiceringen. Kan kännas överflödigt, men måste testas. Det verkar gå mot det totalt avskalade.

Ett missöde som skedde var att jag skulle såga till en av skivorna själv utan hjälp av träverkstan´, jag orkade inte släpa ner den en gång till (vilket jag ångrade). Sågade snett och vint och fick en ojämn kant som jag inte känner mig riktigt tillfreds med. Kanske kommer det att fungera ändå. Man får göra det bästa av det man har. "Kanske att lerskärvorna gjorde skadan när de ven omkring".

Vad vill jag då säga med min installation? Jag skulle vilja hänvisa till Larry Rinder, director på Berkley Art Museum som i sin föreläsning om Outsider Art och Samtidskonst på Göteborgs konstmuseum tisdagen den 19/5 bl a sa att han tycker att det är för mycket prat om vad konstverk betyder nu förtiden. Han tyckte att konsten i de allra flesta fall klarar att tala för sig själv. Jag håller med om det, tycker inte att man alltid ska behöva analysera allting. Det som Du ser kanske inte jag ser. Allt betyder inte samma sak för alla. En travestering: "The beauty is in the eyes of the beholder". Man behöver inte sätta ord på allting. Upplevelsen, känslan av den kan vara lika viktig. Jag vill helt enkelt att tolkningen ska vara fri. Förutsättningen är ju förstås att det finns någonting att tolka.

När man översätter det här till skolmiljö blir det uppenbart hur viktig processen är och för att kunna följa den på ett bra sätt hos elever tror jag att portfolio är ett i särklass bra hjälpmedel, både för elever och lärare att få en bra överblick. För fördjupad förståelse tror jag mycket på det Sokratiska samtalet som metod eller i alla fall en samtalsform som i stort följer en liknande demokratisk modell, där alla får känna sig delaktiga och bli sedda.

Jag försökte ladda ner min slutversion av filmen, men det verkade ta orimligt lång tid. Klockan drog iväg över tolvslaget så ni får hålla tillgodo tills på måndag.

Lycka till alla!

Transformation ... (blogg nr 5)

Så var det då dags att blogga igen ...

Ibland hamnar jag i något slags tillstånd då allting bara låser sig ... hur ta sig vidare från där jag befinner mig nu ... ? Söndag och var är min inspiration ... var ska det här sluta egentligen? Segt är nog rätta ordet, segt att ta sig vidare, men det ska gå.

Jag tänker och funderar och ändrar i mina planer. Svart bakgrund istället för röd, låter figuren träda fram ur mörkret istället. Istället får det röda byta plats och bli förgrund, kanske inte så mycket ett medvetet ställningstagande i betydelseskapande mening som att den svarta färgen inte räcker. Den röda hade jag sedan förut. Den ansträngda ekonomin gjorde att det fick bli provburkar och därmed begränsad kvantitet. Fast egentligen kan det nog bli bra, kontrasten till det svarta.

Funderar på att bygga in projektor och laptop i en låda (efter tips från Maja) så att de inte blir direkt synliga. Och istället för att låta gipsdelarna ligga kloss an mot ytan såga ut för de olika delarna och låta dem tränga ut på riktigt. Jo, med delarna menar jag att jag nog kommit på att det faktiskt krävs lite mer än bara ett ansikte (hur levande det än är): jag ska låta händer treva sig fram ur mörkret för att på så sätt också få mer balans i kompositionen. Hade ett givande samtal med Carl i ateljén på fredag eftermiddag där jag kom fram till att det var så jag nog ville göra. Jag får testa och se om det fungerar i verkligheten. Jag tar tacksamt emot synpunkter! Man lär sig i samtal med andra och tips man får kan bli helt oumbärliga.

Här nedan kommer lite smakprov på projiceringen jag kommer att göra på masken.

Hej så länge!

Tillrättaläggande ...

Texten blev inte som jag ville! Istället för att ha klart åtskiljda stycken kröp texten ihop vid publicerandet, som ni ser nedan! Vad kan man göra för att undvika det, någon?

Så var det bara att börja då ...

Lite smått och gott! Än så länge har jag inte någonting handfast att visa upp. Om ni tillåter ... jag kände mig lite irriterad idag. Modet sjönk ... Jag håller med Ellinor om vad hon sa i början av våra grupphandledningar, nämligen att processen kan vara lång innan det blir någonting mer konkret och att mycket av arbetet faktiskt kan ske i huvudet (min tolkning). Så har det i alla fall varit för mig. Jag har vad man kan kalla en lång startsträcka allt som oftast, men när jag väl sätter igång brukar det gå undan. Jag kan sega och dra på saker ... och ter mig rätt så letargisk mellan varven ... det ser inte ut att hända så mycket ... men, behovet att dra mig undan och pondera (svengelska?) över sakernas tillstånd; att förkasta eller godkänna; tänka ett steg längre och på djupet innan jag tar steget fullt ut känns nödvändigt. Jag ser inte vitsen med att göra någonting som jag vet inte för mig närmare målet utan väntar ut och ser planen växa fram för mtt inre öga först. Varför famla i blindo?

Konflikt(min inre):

Jag blev väldigt osäker på min idé, tyckte att den föll platt när jag fick respons på mitt resonemang. Vad är det jag egentligen vill säga? Ursprunget är ju inspiration från vfu:n som jag har nämnt tidigare, dels att göra masker och dels att arbeta med gips som jag aldrig har jobbat med förut, men som jag tycker verkar himla kul. Det måste jag bara prova. Att projicera på mask kom också ursprungligen från vfu:n och det eleverna hade hållit på med tidigare. Det kände jag att jag måste testa också. Har jag kanske blandat in för många ingredienser? Om den håller i verkligheten återstår ju att se ... Ändå känns det som om det är någonting jag vill säga med den här idén jag har. Jag tror inte att man alltid i ord klart kan förklara vad man vill säga med det man har gjort utan att konstverket får tala för sig själv. Kanske är det en inre process hos mig själv som söker sitt uttryck och som inte alltid är tillgänglig för tolkning ens för mig själv. Eller också kommer det att klarna. Kanske går det också att förenkla. Många bra idéer från er andra, vilket inte gjorde det enklare i och för sig, men ... vem har sagt att allting ska vara enkelt ... eller är det just det det ska vara ... ???!!!

Ibland undrar jag också vilket bananskal jag halkade in på HDK på!!! Vad gör jag här bland alla kreativa och begåvade människor??? Ni är alla superduktiga ... bara så att ni vet det!

Så måste jag bara erkänna också att jag nog har varit mer inne på måleri (intresserad av) och speciellt då 1900-talsmåleri, men nu börjar jag skönja andra horisonter, börja inse det sköna i nutidskonsten! Det andliga i konsten är en trigger för mig också.

Ska gå in och titta mer på Tony Oursler och Bruce Neuman för mer inspiration.

Hej så länge!

Anette

Projekt i vardande ...

Var väldigt inspirerad efter förra veckan! Fick ganska klart för mig hur jag skulle börja, men samtidigt med en känsla av att "tänka om jag tar mig vatten över huvudet"! För mycket material ... hur mycket kommer det att kosta ... ? Det ska ju ros i land också! Sedan glömde jag så klart det lilla material jag redan hade inhandlat kvar på HDK, så jag hade ingenting hemma att testa mina idéer på.

Så har jag känt mig ganska trött i helgen som varit. Två tidningsfria nätter, men ändå ganska spak, så kanske var det någon mening med att bara vara ledig också.

Gillade filmen! Tyckte precis som Katta om minspel och uttryck, men svår tycker jag att ha ett sokratiskt samtal om. Försökte fota med min mobilkamera, men bilderna blev så mörka att de inte gick att använda.

Jag är fortfarande inne på min grundidé. Jag måste i alla fall testa. Vissa delar är jag lite oklar över och dem får jag förmodligen arbeta om ett antal gånger innan jag blir nöjd, testa olika material och tillvägagångssätt o s v. Har i alla fall tingat en filmkamera och lite andra prylar jag behöver för att gå vidare. Jag fick också värdefulla idéer när vi hade vår utställningsworkshop med Mattias. Ett ganska stort praktiskt problem för mig fick sin praktiska lösning efter vår diskussion i basgruppen. Det finns ju knappt några väggar i aulan och jag behöver definitivt en vägg, någonting att sätta fast det jag har gjort på och det kan ju inte göras hur som helst. Så jag började fundera på pelarna, men neej ... Jag tror det var Christina som föreslog en fristående större "låda" ... mycket bra idé i vilket fall ... talade med vaktmästaren och simsalabim! Jag fann vad jag sökte! Det ska nog fungera förhoppningsvis! Vad får ni höra närmare om sedan.

Nästa vecka kommer jag att börja jobba med mitt projekt mer handgripligt och se vart det leder mig.

Hej så länge!

I början på projektarbetet (Blogg II)

Det var mycket nya tankar och funderingar som kom upp under och efter seminariet. Jag kanske verkad bombsäker på vad jag ville göra, men faktum är att det jag presenterade var en grundidé som kan utvecklas eller ta andra former. Därför var det väldigt spännade och nyttigt att få vädra i gruppen, även om jag i sanningens namn måste säga att jag till en början var rädd för den påverkan som gruppen kunde ha på det jag vill uttrycka och säga (fast egentligen vet jag nog inte riktigt vad jag vill säga). Uttrycket är jag väl någorlunda klar med, men det och min mening med det är också något som jag tror kommer att utkristallisera sig tydligar ju längre in i projektet jag kommer.

Jag har nog varit den där som velat gå med skygglappar och inte velat bli påverkad av vad andra gör eller har gjort, men när jag ser tillbaka så ser jag ju att det är en ekvation som är rätt så omöjlig, man måste ju ta in det som finns runt omkring och också låta sig inspireras av sådant man ser (eller hör) vare sig det är konstverk, konstnärer eller samhällsfenomen för att nämna något. Katti sa ju något om det och också att det här vi gör nu inte är en konstnärlig process i sig (om jag uppfattat saken rätt) utan ett projekt som vi gör som blivande lärare. Det gjorde att det var lätt att översätta vårt seminarie till hur man kan tänkas jobba i skolan med elever.

I skrivande stund befinner jag mig fortfarande i tankeprocessen, det är något som följer med mig hela tiden, när jag är ute på morgonen (läs natten) och delar ut GP eller när jag diskar ... Tack vare de infallsavinklar jag fick i seminariegruppen, inte bara vad det gällde responsen på mitt eget arbete, men också de många fantastiska idéer som kom upp till diskussion. Så nog kan jag se det positiva med att lufta i grupp alltid.

Nästa vecka ska jag börja samla in material och påbörja mina "trial and errors". Ser fram mot det.

Hej så länge.

Serier

Jag ber om ursäkt för mitt sena inlägg, men jag glömde helt bort att vi skulle blogga och kom inte ihåg det förrän sent på söndagkvällen. Och igår hann jag inte, men här kommer den.

Egentligen skulle jag haft en annan bild från vår första seriesession under vår vfu-period, men det blev fel på överföringen så jag fick välja den här istället.

Otroligt fina bildserier alla hade gjort. Också ett lärorikt sätt att se och lära om de olika konfliktsituationer som kan uppstå i skolan (eller inom en själv). Mycket av det som redovisades är sådant som vi lite till mans har råkat ut för eller har sett, vilket gör att man får en och annan aha-upplevelse, samtidigt som det kan vara skönt att jag inte är ensam om att känna de där berg- och dalgångarna t ex. För så kändes det ganska rejält ibland när vfu:n inte riktigt motsvarade de förväntningar jag hade. Vad har jag egentligen gett mig in på? Är det det här jag jag ska hålla på med? Att få lyssna på Lars-Åke Kernells inlägg var ganska trösterikt och inspirerande därför.

Men efter dalgångar kommer bergstoppar och nu känns det återigen inspirerande med den nya gestaltningsutmaningen. Har i stort sett kommit på vad jag vill göra, så får vi se om det går att utföra också.

Slutligen: serier är ju någonting som lämpar sig väldigt bra att använda sig av i undervisningen. Med de övningar som vi gjorde tillsammans med Mattias och de serier vi har gjort har vi fått några nya övningar att lägga till i vår repertoar, vilket känns bra. De övningar som vi lär oss är som guldkorn att ta vara på. Inte minst alla nya idéer som har redovisats av er andra.

Interaktivt gestaltningsarbete

En intressant termin har kommit till ända. Bildutbildningen på HDK var nog ganska annorlunda mot vad jag hade tänkt och trott innan jag började, men jag tycker nog att man ganska snart kom underfund med den röda tråden. För att sammanfatta mina intryck så här långt i utbildningen kan jag säga att man vill vara mer på HDK, göra mer workshops, för känslan som åtminstone jag har haft är att det har känts lite splittrat ibland och att man skulle vilja ha varit involverad i mer handfasta och gemensamma projekt på skolan. Det är ju idéer som man sedan tar med sig och har som en bank att ösa ur när man är ute på vfu eller börjar sin yrkesutövning.

Det var intressant men också svårt ibland att jobba i grupp med den interaktiva gestaltningen. För det mesta fungerade det bra och det var lätt att enas om en strategi som tilltalade alla, men ibland var det någon som backade eller tyckte annorlunda och då fick man med gemensamma krafter komma fram till någonting annat.

Vi i vår grupp valde ju att måla vilket alla var ganska fort införstådda med att vi skulle göra, men korset var kanske inte allas melodi till att börja med. Själv hade jag kanske föredragit en av våra första idéer som var att göra en enda gemensam stor målning, men av olika anledningar utkristalliserade det sig till korsformationen.

Eftersom vi var sist ut med vår redovisning hade man ju sett alla de andra gruppernas fenomenalt bra redovisningar, så det var lätt att bli nervös över om vårt annorlunda bidrag skulle gå hem eller inte. Framförallt var vi nyfikna på de reaktioner vi skulle få.

En intressant termin har kommit till ända. Bildutbildningen på HDK var nog ganska annorlunda mot vad jag hade tänkt och trott innan jag började, men jag tycker nog att man ganska snart kom underfund med den röda tråden. För att sammanfatta mina intryck så här långt i utbildningen kan jag säga att man vill vara mer på HDK, göra mer workshops, för känslan som åtminstone jag har haft är att det har känts lite splittrat ibland och att man skulle vilja ha varit involverad i mer handfasta och gemensamma projekt på skolan. Det är ju idéer som man sedan tar med sig och har som en bank att ösa ur när man är ute på vfu eller börjar sin yrkesutövning.

Det var intressant men också svårt ibland att jobba i grupp med den interaktiva gestaltningen. För det mesta fungerade det bra och det var lätt att enas om en strategi som tilltalade alla, men ibland var det någon som backade eller tyckte annorlunda och då fick man med gemensamma krafter komma fram till någonting annat.

Vi i vår grupp valde ju att måla vilket alla var ganska fort införstådda med att vi skulle göra, men korset var kanske inte allas melodi till att börja med. Själv hade jag kanske föredragit en av våra första idéer som var att göra en enda gemensam stor målning, men av olika anledningar utkristalliserade det sig till korsformationen.

Eftersom vi var sist ut med vår redovisning hade man ju sett alla de andra gruppernas fenomenalt bra redovisningar, så det var lätt att bli nervös över om vårt annorlunda bidrag skulle gå hem eller inte. Framförallt var vi nyfikna på de reaktioner vi skulle få.

Fem bilder

Vad är det för något? Jag tilltalas av det minimala uttrycket där tolkningsmöjligheterna är många. Det är upp till var och en att se det de vill se. Gränserna kan förflyttas ... in i det oändliga ... eller utanför det synliga ...

Jag tyckte många av mina bilder blev så oerhört mer spännande när jag gjorde om dem, vilket också var fallet med de här träden. En mörk natt, men vad gränsar de till? var hör de hemma? Är de en del av ett större sammanhang eller ensamma solitärer som möts i mörkret?

Ännu en bild som jag manipulerat i min mobiltelefon, även den omgjord till negativ. Jag lekte mycket med med olika effekter, vilka jag tyckte gav en ytterligare dimension till en del bilder. En mystisk person eller varelse tonar fram som gränsar till overklighet. Kanske tonar den bort ... kanske var det bara en chimär, en luftvarelse ...

Bilden av fönstret är manipulerad i min mobiltelefon. Egentligen är det en baksida av en teckning jag gjorde i tusch där tuschen gick genom pappret. Genom att göra bilden negativ blev den så här spännande, som snö på en fönstervägg en kall vinternatt. Man kan ju fundera på vad det är för hus och vad som finns på insidan.

Den här bilden valde jag för att pusselbitarna på något sätt representerar delar av en helhet. Begränsade i sig själva, men tillsammans utgör de en fungerande helhet.