söndag 18 januari 2009

Interaktivt gestaltningsarbete


























En intressant termin har kommit till ända. Bildutbildningen på HDK var nog ganska annorlunda mot vad jag hade tänkt och trott innan jag började, men jag tycker nog att man ganska snart kom underfund med den röda tråden. För att sammanfatta mina intryck så här långt i utbildningen kan jag säga att man vill vara mer på HDK, göra mer workshops, för känslan som åtminstone jag har haft är att det har känts lite splittrat ibland och att man skulle vilja ha varit involverad i mer handfasta och gemensamma projekt på skolan. Det är ju idéer som man sedan tar med sig och har som en bank att ösa ur när man är ute på vfu eller börjar sin yrkesutövning.

Det var intressant men också svårt ibland att jobba i grupp med den interaktiva gestaltningen. För det mesta fungerade det bra och det var lätt att enas om en strategi som tilltalade alla, men ibland var det någon som backade eller tyckte annorlunda och då fick man med gemensamma krafter komma fram till någonting annat.

Vi i vår grupp valde ju att måla vilket alla var ganska fort införstådda med att vi skulle göra, men korset var kanske inte allas melodi till att börja med. Själv hade jag kanske föredragit en av våra första idéer som var att göra en enda gemensam stor målning, men av olika anledningar utkristalliserade det sig till korsformationen.

Eftersom vi var sist ut med vår redovisning hade man ju sett alla de andra gruppernas fenomenalt bra redovisningar, så det var lätt att bli nervös över om vårt annorlunda bidrag skulle gå hem eller inte. Framförallt var vi nyfikna på de reaktioner vi skulle få.
En intressant termin har kommit till ända. Bildutbildningen på HDK var nog ganska annorlunda mot vad jag hade tänkt och trott innan jag började, men jag tycker nog att man ganska snart kom underfund med den röda tråden. För att sammanfatta mina intryck så här långt i utbildningen kan jag säga att man vill vara mer på HDK, göra mer workshops, för känslan som åtminstone jag har haft är att det har känts lite splittrat ibland och att man skulle vilja ha varit involverad i mer handfasta och gemensamma projekt på skolan. Det är ju idéer som man sedan tar med sig och har som en bank att ösa ur när man är ute på vfu eller börjar sin yrkesutövning.

Det var intressant men också svårt ibland att jobba i grupp med den interaktiva gestaltningen. För det mesta fungerade det bra och det var lätt att enas om en strategi som tilltalade alla, men ibland var det någon som backade eller tyckte annorlunda och då fick man med gemensamma krafter komma fram till någonting annat.

Vi i vår grupp valde ju att måla vilket alla var ganska fort införstådda med att vi skulle göra, men korset var kanske inte allas melodi till att börja med. Själv hade jag kanske föredragit en av våra första idéer som var att göra en enda gemensam stor målning, men av olika anledningar utkristalliserade det sig till korsformationen.

Eftersom vi var sist ut med vår redovisning hade man ju sett alla de andra gruppernas fenomenalt bra redovisningar, så det var lätt att bli nervös över om vårt annorlunda bidrag skulle gå hem eller inte. Framförallt var vi nyfikna på de reaktioner vi skulle få.

Fem bilder

Vad är det för något? Jag tilltalas av det minimala uttrycket där tolkningsmöjligheterna är många. Det är upp till var och en att se det de vill se. Gränserna kan förflyttas ... in i det oändliga ... eller utanför det synliga ...
Jag tyckte många av mina bilder blev så oerhört mer spännande när jag gjorde om dem, vilket också var fallet med de här träden. En mörk natt, men vad gränsar de till? var hör de hemma? Är de en del av ett större sammanhang eller ensamma solitärer som möts i mörkret?

Ännu en bild som jag manipulerat i min mobiltelefon, även den omgjord till negativ. Jag lekte mycket med med olika effekter, vilka jag tyckte gav en ytterligare dimension till en del bilder. En mystisk person eller varelse tonar fram som gränsar till overklighet. Kanske tonar den bort ... kanske var det bara en chimär, en luftvarelse ...

Bilden av fönstret är manipulerad i min mobiltelefon. Egentligen är det en baksida av en teckning jag gjorde i tusch där tuschen gick genom pappret. Genom att göra bilden negativ blev den så här spännande, som snö på en fönstervägg en kall vinternatt. Man kan ju fundera på vad det är för hus och vad som finns på insidan.
Den här bilden valde jag för att pusselbitarna på något sätt representerar delar av en helhet. Begränsade i sig själva, men tillsammans utgör de en fungerande helhet.