Förra veckan fick jag då tid att färdigställa själva griffeltavlan! Efter ett tips, jag fick, beslutade jag mig för att, istället för oljefärg, pröva akrylfärg. Så jag stegade iväg till Cornérs konstnärshandel och fick tag på en tub Terra di Sienna. Jag prövade först med att späda ut färgen för en laserande effekt, men effekten blev urvattnad. På med flödig färg alltså, och resultatet blev bättre än vad jag väntat mig, faktiskt. Tanken är ju att det ska likna gammal gulnad furu. Ramdelarna fick torka över natten och nästa dag skulle jag så sätta ihop det hela med masonitskivan och allt. Inte lätt!
Jag förstod inte vad som var fel, för plötsligt var det inga mått som stämde! Det blev ett pusslande och nitande och spikande, "and you name it"! Så det fick bli små justerande genvägar för att få det hela att sitta ihop. Men, till slut lyckades det, med Meretes hjälp bland annat. Felet, kom jag på, var att trälisten hade slagit sig p g a den vattenutspädda akrylfärgen (målade listerna före jag satte ihop dem). Lite skevt blev det. Framförallt gick det inte att få ihop alla hörn riktigt, men med lite hemmagjort träspackel (en blandning av trälim och borr- och sågrester i form av fint trädamm bl a) gick det att fejka ihop det hela någorlunda. Fyllde sedan i med färg och det hela blev "ganska" osynligt. Dessutom försökte jag räta upp ramen ytterligare med hjälp av två tyngder som tack och lov fanns i skulptursalen. Det verkar ha fungerat.
Sedan fick ju inte tavlan se för ny ut, utan ska ha "några år på nacken". Sagt och gjort, med hjälp av ritkol (som jag krasat sönder) som jag smutsat ner ramen lite med och att jag arbetat med tavlan direkt på golvet, samt gnidit på nederkanten med fotsulor och vit krita o s v tycker jag att den inte ser helt ny ut i alla fall.
Upphägningen kan visa sig vara ett problem som jag hoppas löser sig i morgon måndag. Metallöglor och dubbel fisklina hoppas jag ska göra susen.
Håll tummarna för att det hela ska hålla ihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar