Svarta tavlan

Här är några axplock av de bilder som har tagits framför "svarta tavlan". Jag är fortfarande ambivalent över hur jag ska använda mig av bildytan. Ska det kanske bara vara en svart tavla med text? Jag har en sådan bild också, men den är inte med här i bildsviten. Eller ska läraren vara med som här, och ska det vara text med tavelkrita (också som här) eller ska jag ha digital text?

Jag har provat att stå bortvänd eller med en arm synlig bara, som vi talade om på handledningen.

Rubriken " Varför ska vi ha datorer i skolan?" har jag tagit från Jan Hyléns (2010) bok Digitaliseringen av skolan.

Den här texten är ett hopkok av mina egna tankar och vad jag läst i ovannämnda bok. Skulle det kunna vara något?

Förresten, tack för tipset om boken Åsa.

Lite uppdateringar

Jag har lekt lite med text till ursprungsbilden. Så här skulle det kunna se ut, men är definitivt inga färdiga resultat.



Jag tänker ta nya bilder, är ganska klar över hur jag ska gå till väga. Texten jag ska ha med är en annan femma. Funderar fortfarande på en talande text som bra beskriver innehållet. Däremot har jag tänkt göra det ganska "enkelt" för mig den här gången. Inte en massa strul i datorn, utan rakt på "rödbetan" istället. Så jag har anammat M:s förslag om att måla en skiva med griffeltavlefärg.

Jag hade en rejäl masonitskiva i förrådet så den kom väl till pass. Inväntade lönen, köpte mig en burk färg och gick till verket. Fast först var jag tvungen att inhandla ny roller eftersom den jag hade inte dög (och lacknafta eftersom färgen är oljebaserad). Mycket tid försvann på att inte ha rätt grejer från början, men nu har jag målat skivan två gånger med griffeltavlefärgen. Även här väntan eftersom färgen måste torka 24 timmar emellan varje strykning.

Men nu är det klart och nu väntar jag bara på att färgen ska bli torr och griffeltavlan klar att använda. Tänker skriva olika citat på svarta tavlan och testa olika sätt att stå framför som vi talade om på handledningen, så får jag se vart det tar vägen. Jag har ju även lyxen av att ha en egen fotograf så han kommer att hjälpa mig med den tekniska biten när det kör fast.

Nu måste jag även plöja genom Jan Hyléns Digitaliseringen av skolan, eftersom jag bara har den tills lån t o m den här veckan. Till nästa vecka ska jag ha mer att visa upp dock.

Framför whiteboarden snarare än svarta tavlan

Jag kan inte låta bli att tänka på Ann Boglinds föresläsning om skrivstrategier den 9/11 2010. Väldigt matnyttig. Men, vad jag framförallt kommer ihåg är hur hon beskrev två olika sätt att ta sig an en uppsatsskrivning. Den ena kallade hon för planerare; en person som planerar allting i huvudet innan den går till handling. Suck :)! Äntligen någon som förstår! För så är det, jag måste älta allting fram och tillbaka innan jag anser det vara mödan värt att sätta igång. Jag måste först ha en, som jag ser det, hållbar idé innan jag kan börja. Det kan ju ta tid ibland som alla vet. Den andra typen då? Jo, det är en person som GÖR! Hela tiden!

Hon beskrev det ganska lustigt; hur hon själv tillhör den där typen som gör, medan hon själv har skrivit ihop med personer som tillhörde planeraren. Själv väntade och väntade hon på att den andra personen skulle ha någonting att visa upp, för själv gjorde hon ju hela tiden. Inte perfekt, men i alla fall någonting. När väl den andra personen kommit till skott visade det sig att uppsatsen i stort sett var klar och i stort sett felfri. Nu menar jag inte att jag tänker vara sen i startgroparna den här gången, för jag har en ídé som jag vill jobba med och inte heller anser jag, att även om jag många gånger varit ute i senaste laget, jag skulle ha kammat hem en fullpoängare. Nej, men att planera i huvudet innan jag sätter igång med någonting det gör jag och det står jag för.

Än så länge har jag bara ett första foto (utkast) som jag tänker jobba och experimentera med. För det första tänker jag förstora upp bilden ovan i den storlek jag tänkt mig och ha som övningsobjekt. Skriv med tusch direkt på bilden och se hur det blir. Jag hade ju tänkt mig en svart tavla, men jag undrar om inte vit bakgrund också skulle gå? Jag får pröva mig fram. Hur som helst, det här är inte slutversionen. Jag tänker ta ytterligare bilder. Kommer också att jobba i Photoshop och försöka lägga in digital text.

Jag ville gärna jobba med OH-bilder, men det blev bara en enda kladdig sörja tyvärr! Går det möjligen bättre att skriva ut på HDK?

Uppstart ...

Jaaa ... ?! Så blev det inte riktigt så som man hade tänkt sig och planerat! Ingen C-uppsats, men gestaltning efter ganska sent påtänkt information om att det saknas resurser!? OK! Det går det också, men jag blev först ganska ställd innan jag kunde ta mig samman igen och tänka i nya banor. Jag hade ju trots allt tillbringat veckan med förberedande seminarier och inhämtning av litteratur.

Hur som helst, på torsdagen var jag och såg Elisabeth Ohlson Wallins utställning Jerusalem. Starka bilder! Fast det jag tog med mig därifrån när jag började tänka på min egen gestaltning var den självlysande hebreiska texten man såg på vissa av hennes bilder.

Jag fortsätter nämligen min gestaltning utifrån min tänkta C-uppsats och den digitala miljön i skolan. Jag vill belysa hur de olika lärostilarna från förr till nu lever parallella liv med varandra samtidigt som vi tar stora steg ut i den digitala världen och kanske glappet däremellan. Här kommer den självlysande texten in. Jag tänker mig en skolmiljö med katederundervisning och gammaldags lärarinna som skriver på svarta tavlan med krita, men texten hon skriver blir självlysande och digital. Fotografi eller (foto)collage. Ska skissa mycket, googla och ev göra tankekartor. Jag tänker mig också en ganska stor bild, för jag vill bara ha en bild, som förhoppningsvis säger ganska mycket.

Ja, det här är i alla fall ett första utkast.

Dags att examineras!

Så valde jag då en mer traditionell "approach" till min gestaltning. Blandteknik med MYCKET kol på kanvas. Kol därför att det ger en ytterligare dimension till den energidebatt som har förts.

Jag har fördjupat mig i kärnkraftsdebatten och följt diskussion samt beslut i riksdagen från den 17 juni i år. En segdragen historia som visst varade i si så där åtta timmar. Jag talar om protokoll 2009/10:139 som finns att tillgå på regeringens hemsida för den som är intresserad.

Mitt arbete handlar om min första spontana reaktion jag fick av den debatt som framförallt har förts i medierna och hur jag uppfattade det hela.

Kladdigt värre


Det färdiga resultatet

Efter att ha tagit del av riksdagsdebatten ser jag ganska tydligt var jag har mina sympatier. Röd-grönt blev det. Marknadskrafternas fria härjningar skrämmer mig.

För den som inte vet, sade riksdagen ja till regeringens förslag, med två rösters övervikt, om att slopa förbudet mot nya kärnkraftsreaktorer. Enligt regeringens förslag skulle förbudet upphävas den 1 augusti 2010, men riksdagen senarelade det hela till 1 januari 2011.

Ytterligare kuriosa av det tyvärr inte så ovanliga slaget inom politiken:

Ur Alliansens regeringsförklaring 2006: "Under mandatperioden kommer inte några politiska beslut om avveckling av kärnreaktorer att tas. Inte heller kommer några förnyade driftstillstånd att ges till de två reaktorer som redan stängts. Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer att bestå. Regeringen kommer att pröva begäran om effektökningar enligt gällande lagar." = löftesbrott alltså (föga förvånande). Vem kan man lita på?

Politiskt hot

Den idé som jag vill förädla.

Hej har jobbat lite med skisser. Mitt arbete kommer att handla om den nya kärnkraftpolitik som alliansen sjösatt och hur jag ser och upplever den. Hoppas bara jag hinner färdigt för jag har varit ganska sjuk de senaste dagarna.

Det här är Barsebäck taget med Hipstamatic från dataskärmen


En av mina skisser tagna med ovanstående metod

Arbetar med kol som ni ser. Ännu en koppling till hot som kommer från energikraftverk.


Jag vill helt enkelt synliggöra den politik som nu förs och de konsekvenser det kan få för de förnyelsebara och naturliga energiformerna.

Har börjat tänka om

Ja, så ska jag då försöka mig på en fortsättning på mitt projektarbete. Jag har börjat att tänka i lite andra banor. Först tänkte jag att jag skulle byta ämne totalt, men på något sätt håller det sig envist kvar.

Min första tanke blev att jag skulle fotografera och sedan göra avbildningar i andra tekniker som exempelvis teckning eller bygga av andra material. Det finns fortfarande kvar och jag skulle kunna tänka mig att börja så, men mer och mer har en annan tanke dykt upp ...

Jag kan inte låta bli att tänka på det färdiga resultatet. Jag ser framför mig en teckning/målning med blandteknik och ev olika andra material inkorporerade i den. Motivet är ett stort svart framtonande kärnkraftverk i bakgrunden och framför står ett ensamt mindre vindkraftverk med ett stort rött kors istället för vingar. Lite grand i Anselm Kiefers anda.

Vad jag vill säga med det här är att jag utgår ifrån den nya energipolitik som alliansen saluför, nämligen att öppna upp för nyetablering av kärnkraften och vad det kan få för effekt på den mer miljönära satsningen. Det är problematiken jag utgår ifrån.

Kommentera gärna.

Så var det det där med att bli ...

Bild av Vävra berg. Det ställe som det mesta av vindkraftsdebatten handlar om.

... färdig i tid!

Hur stort blev inte mitt motstånd mot det här projektet! Det växte ut i proportioner jag inte riktigt hade tänkt mig! Blotta tanken på vad det var jag höll på med fick mig att tvärbromsa! Det innebär inte att jag slutade tänka ... tvärtom, men hur jag skulle fortsätta och vilken infallsvinkel jag skulle ta och hur göra?

Från början var jag väldigt inne på vad jag skulle göra, men jag hade en slags tanke om att göra mitt plakat med affischen och sedan ligga på lur och fotografera och så se vad som skulle dyka upp i lokaltidningen typ. Men handledningen jag var med på sist fick mig att inse att det behövdes mer än bara det. Jag fick kalla kårar därför att jag plötsligt fann mig innästlad i datorernas förtjusande värld igen, vilket jag inte riktigt hade tänkt mig (med tanke på mitt förra projekt). Påminde mig också om projektet vi hade i Samtidskonsten som Läromedel och kände att det där har jag redan gjort.

Jag var tvungen att komma över det hinder jag såg växa upp framför mig. Till slut kände jag mig mogen att börja igen - sent om sider, men jag känner mig fortfarande trevande fram, är inte säker på hur jag ska sy ihop det hela.

Laddade ner en trial version av Photoshop CS5 härom dagen, men insåg att jag skulle behöva Illustrator precis som Åsa föreslog (jag ångrar verkligen att jag inte tog emot ditt erbjudande om hjälp härom veckan). Så idag tänkte jag åka in till HDK och bänka mig i datasalen, men höll på att cykla in i ett massivt åskoväder på väg mot bussen, så jag resignerade och åkte hem igen. Väl hemma laddade jag ner en trial version av Illustrator CS5 och började läsa in guiderna för hur man går tillväga. Vad hände då? Jo strömmen gick och var borta en stor del av kvällen. Åskan låg rakt över hustaken under ett par timmar och det small så det skakade i huset. Fick dra ur kontakterna ur väggen och det blev inga "kurser" på internet. Så jag försökte att komma underfund med programmet själv. Lättare sagt än gjort. I vilket fall som helst ska jag åka in tidigt imorgon bitti och försöka på skolan och se hur det går där.

Förutom mina sena försök att göra min affisch har jag sparat urklipp i GP och Kungälvs-Posten om vindkraftsdebatten och laddat ner lite artiklar från internet. Det ska gå att ladda ner 3-D-bilder av kommunens vindbruksplan också.

Hur har jag då tänkt mig det hela? Jo, jag skulle vilja få gjort min logotyp och affisch/er klart innan helgen och satt upp dem tidigt på söndagsmorgonen. Förhoppningsvis inte så många uppe och ute då. Jag vill ju inte bli igenkänd. Skriva insändare med loggan i Kungälvs-Posten till nästa vecka och göra en hemsida. Måste jag gå vägen via Facebook och Twitter? Vet inte om jag är beredd på att breda ut mig så. Eller varför inte bara presentera det hela som en plan för genomförande utan att egentligen gå hela vägen ut? Det blir nog inget plakat förresten. För stort och otympligt, vet inte hur jag ska kunna frakta eller härbärgera det. Återstår att klistra/fästa upp affischer på väl synliga platser.

Jag tänker på en konstnär som jag inte kommer ihåg namnet på som gjorde en installation till infarten av en av Hallands städer (kommer inte ihåg vilken där heller), bara en enkel skylt: FÖRLÅT! Behöver det egentligen vara så mycket mer? Jag vill förenkla, utan att för den skull banalisera!

Slutligen några ord från en av våra stora samtidskonstnärer:

"De flesta anser att det är viktigt med åsikter när det gäller konst. Men fakta är mycket intressantare". Ernst Billgren

En intervju i finländska Hufvudstadsbladet där han också sa att:

"Åsikter ligger för det mesta i vägen för hur något är. Ju mindre man tycker desto större möjligheter för att upptäcka världen har man".

Jag är böjd att hålla med.

Examensarbetet

Lite adresser kommer här som följer:

Det finns en elektronisk blankett på GUL:s öppna sidor (på studentportalen tror jag), eller så kan man gå direkt till länkarna:

För LAU370: http://q-steps.proof.se/enkatpoll.asp?ProofID=7588
För LAU390: http://q-steps.proof.se/enkatpoll.asp?ProofID=7589
För LAU395: http://q-steps.proof.se/enkatpoll.asp?ProofID=7590

Ytterligare info finns på www.ufl.gu.se/utbildning/examensarb/
och www.sociology.gu.se/lararprogrammet/.

Väl mött!

Fortsättning på kärnkraftsdebatten

Ursäkta min undfallenhet att rapporter men det har varit lite fullt upp. Tankeverksamheten har dock varit på hela tiden! Jag har planerat och gjort massor i mina tankar (som vanligt)! Det är tydligen så jag funkar. Måste ha en inkänningsperiod innan jag går igång.

Hade funderat på att göra en modell med kärnkraftverk och små skyltar i förgrunden, men det kändes egentligen inte relevant för mitt slutprojekt, vilket jag redan har börjat planera för. Modellen kändes redan gjord på något sätt.

Hur som helst tänker jag använda mig av det faktum att det är valår i år och leka med politiska statements angående kärnkraften och alternativ- eller vindkraften i synnerhet. Upprinnelsen till det är den "ever on-going" debatten i Kungälvs kommun angående vindkraftverkens vara eller icke vara. En mer eller mindre infekterad debatt. Somliga kommuninvånare tycker att de har en förfulande liksom bullrig inverkan på livsmiljön + alla andra aspekter man kan komma på för att inte införa vindkraften.

Så mitt bidrag till debatten skulle vara att göra plakat med egenhändigt tillverkade affischer av dels symbolen mot atomkraft, men också en egendesignad symbol snarlik den förra, men med vindkraften som logga istället. Signerat LOKAL KVINNOKRAFT. Har tänkt mig att placera plakatet som en rondellhund i (tror jag) centrala Kungälv och se om det kommer att väcka någon debatt och dokumentera det hela. Är oerhört nyfiken på vad konsekvensen kan bli.

Jag har försökt att göra en ny symbol med hjälp av Paintnet, men upptäckte att det värdelösa i att försöka rita med musen. Så jag åkte iväg till MediaMarkt tidigare idag och köpte ett Wacom Bamboo Fun ritbord, så nu ska det bli andra grejer av. Måste få till det ganska omgående eftersom jag behöver tid att dokumentera också. Hoppas att det kan skapa debatt. Det är ju ingenting i stil med Lars Wilks rondellhund av Mohammed, men i alla fall ...

Skulle ha lagt ut en skiss över hur jag tänkt mig mina symboler, men som vanligt med tekniken, nu kan jag inte få överföringen från telefonen till datorn att fungera :( Kan hända har jag tappat mobilen i golvet en gång för mycket?

Konsekvenser

Det tog mig ett tag att komma på vad jag skulle ha för ingång på det här projektet. För att vara helt ärlig stod det helt still. Hur skulle jag närma mig det här? OK ... låt det vara och se vad som händer ... så för ett par dagar sedan damp det ner som en blixt från klar himmel. Ja, just det! Det skulle kunna vara en bra infallsvinkel!

KÄRNKRAFT!

Jsg väcktes till liv av ett inlägg i GP under FRIA ORD 100416 av en Bryan McHugh prof em
Här följer hans replik till Lennart Rundqvist 11/4:

Kärnkraften är etablerad - och pålitlig

Hade vi upprätthållit kompetensutveckling inom området - och icke lagt förhoppningar på annat håll - hade vi kunnat bibehålla vår tidigare så bra driftsstatistik. Ordet hysterin passar bättre på motståndssidan tycker jag. I en värld där 53 kärnkraftsanläggningar är i uppförande (och 156 i planering) just nu och där endast kolkraftverk svarar för en större andel av den globala elproduktionen kan man inte säga annat än att kärnkraftsteknologin är ett etablerat inslag.

När det gäller kostnaderna för kärnkraftverk kan jag säga - med utgångspunkt från mina erfarenheter inom kärnkraftsindustrin i Sverige och USA - att uppskattningar av ekonomin görs bäst av dem som skall finansiera verken. Utomstående kan bara gissa.

Lennart Rundkvist citerar källor med negativa slutsatser om kärnkraftsekonomin. Det finns många andra uppskattningar gjorda av motsats åsikt. Som vanligt när det gäller kärnkraftsdebatten gallras det kraftigt bland källorna för att finna passande åsikter.

Vill samhället ha en pålitlig energikälla är det bara kärnkraften att ta till (om icke vattenkraften kan byggas ut) och då får samhället acceptera de kostnader och annat obehag som följer därmed (Min kursivering).

Jaha ... nu har jag ju inte läst Lennart Rundqvists insändare, men med inlägget jag läste och tonvikt på det sista lilla stycket kunde jag inte annat än erinra mig mitt tidigare motstånd mot kärnkraft. Ingen aktiv kämpe, men dock en övertygad nejmotståndare som röstade mot kärnkraften den 23 mars 1980. Som ni kanske känner till fanns det från början bara två alternativ, för eller emot. När regeringen såg att opinionen gick åt nejhållet skapades ett tredje alternativ; en hårfin skillnad till ja-alternativet (det jag personligen kallade nja-alternativet). Skapandet av det tredje alternativet gjorde att de som inte visste om de skulle lägga sin röst på ja- eller nejsidan lade den på det nya alternativet, vilket gjorde att ja-sidan fick majoritet. Strategi från regeringens håll och ingenting annat enligt min och många andras mening. Om man blev förbannad ... ? Vad de olika altenativen stod för kan man gå in och läsa på t ex kärnkraftsinformation.se. Märket nedan påminner om den tiden.

Hursomhelst, det var kärnkraften + Fredrik Wretmans Looking for Alice Fine (nedan), som jag läste om i någon kulturspalt som fick mig att tänka i banor om konsekvenser. För vad var det då som fick mig att reagera som jag gjorde. Jo, som alltid när jag konfronteras med kärnkraftens förträfflighet formulerar jag instinktivt frågorna ... men, avfallet då? Hur kan man prata om att utveckla kärnkraften när man inte har löst avfallsproblematiken? Är det verkligen rätt att lämna över det här till kommande generationer? Det är lätt att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att allting är som det ska. Men, konsekvenserna är det någon som tänker på dem?

Enligt Vattenfall har man ju det säger man och kan visa upp det här tjusiga diagrammet. Enligt dem handlar det om ca 15-25 ton avfall/år. Vilket på 50-60 år genererar 12000 ton. Exemplet nedan föreställer arenan Globen och en visuell översikt om vilka mängder det handlar om. Ser för all del inte så mycket ut om man betänker tidsrymden, men är det hela sanningen? Strålningen avtar säger man, men inte hur lång tid det tar (flera tio tusentals år enligt vissa källor). Förespråkarna tar inte heller upp vad följderna kan bli om uranet hamnar i fel händer och så vidare, eller om de allvarliga olyckor som faktiskt kan inträffa. Med tanke på Alliansens nya elförsörjningslinje och försök till utveckling av kärnkraften kan jag inte annat än undra över vad konsekvenserna kan bli.

Konsekvens av att titta

Jag satte mig i soffan för att titta på tv ...

men så här gick det ...

Jag har gjort något jag aldrig gjort förut ...

... jag har lagt trätrall på min balkong.

Har fått såga för att få allting på plats. Sågat har jag gjort förut, men aldrig med en japansk razorsaw. Det är den ni ser på bilden. En såg som jag införskaffade i onsdags efter ett ärende på HDK. Träffade Hanna P där och hon tipsade mig om att Claes Ohlson har billiga sågar. Hade annars tänkt åka ut till Bauhaus, men det hade blivit en omväg. Så Claes Ohlson blev det, fast inte den billigaste sågen (235 kr). Jag fastnade för "rakbladssågen" först och främst för att den utlovade "razorsharp" snittytor, sedan för att den är liten och behändig och sågar bra i både plast och trä. Den höll vad den lovade. Dessutom är den lätt att såga med, även för nybörjare. Det känns som att sågen är ett bra tillskott till verktygslådan.

Så här fint blev resultatet. Trätrall av Akacia, inhandlat på IKEA. Vad jag inte vet riktigt och som jag har försökt klura ut på nätet, är om akacian är underhållsfri? Det verkar så, men jag är inte säker. Är det någon som vet?

"Tidningsanka"

Hittade det här på nätet och Nyheter24.se (förmodligen gamla nyheter):

Anna Anka om sd: "Alltid bra med nya partier".

Jag tror till och med att man har kunnat läsa det här i tidningen. Snacka om tidningsanka!

DAGENS UPPGIFT:

Gör en ANKA!

Valfri tolkning, valfri metod och valfritt material.

Läggs ut på bloggen senast kl 21.00 ikväll.

Avstamp

Det är lite svårt att läsa brevet jag skrivit, men hoppas att det går bra ändå. Tänkte att jag ville göra en medmänniska (eller flera) glad. Vem vet vad det får för konsekvenser. Ett leende på någons läppar och en smula god karma åt mig själv kanske.

Jag valde att lägga mitt brev på bänken i en busskur. Det fanns ingen människa i närheten just då, precis som jag ville ha det. För mig var det viktigt att inte veta vem som läste brevet. Lyckligtvis kom det ingen så länge jag var där. Det blåste väldigt mycket så kanske fick det inte ligga kvar där så länge. Möjligen blåste det iväg till en ny bestämningsort. Eller hamnade det i älven utan att någon fick läsa det? Vem vet!

Återanvändning

Här nedan har jag återanvänt glasburkar precis som de är för att ha pennor i.

Ett tråg för grönsaker har fått en annan användning som förvaringslåda under diskbänken

Den lilla "vasen" som egentligen är en geléburk har tjänstgjort som konjakskupa, dricksglas ... för tillfället är den en behållare för sticklingar.

Hatt var det!

Matskulptur

Att bryta mot lagen

Nej, det är inte jag som har gjort den här glada gubben, men klart är att det är någon som har brutit mot lagen. Den här bilden togs på norra Hisingen strax innan bron över till Kungälvssidan. Alltså noll-tolerans mot graffiti.



På samma sida hittade jag det här skräpet.

På Kungälvssidan hittade jag den här gubben
(var inne på Kungälvs kommuns hemsida, men kunde inte hitta någonting om deras syn på graffiti/klotter).

På motsatt sida vägen en lika glad gubbe.

Tänkte prova min lycka som tjuv, men jag blev tydligen upptäckt. Attans!

Sannas assignment

Påverka sitt karma kan man ju göra antingen på ett positivt eller negativt sätt, men jag väljer det positiva, vilket jag också tror att du menar Sanna. Eller också inte ... som sagt, det är upp till var och en hur man tolkar uppgiften.

Min goda gärning, om man vill tolka det så, var att besöka en gammal dam idag som kom hem från sjukhuset för några dagar sedan. Dessutom har hon känt sig tvingad att lämna ifrån sig sin hund eftersom hon inte har känt sig riktigt kry på sistone. Därför tänkte jag att jag ville besöka henne med en blomma eller någonting annat i den stilen för att muntra upp henne lite.

Blomsteraffären hade slagit igen, så det blev en budapestbakelse till teet och en trevlig pratstund.

En liten gärning som kanske ger ett plus på karmakontot, fast ingenting jag tänker på för att jag ändå hade tänkt göra det. Däremot blev jag medveten om att det är karma jag skapar.

Adjö!

Goodbye! Adjö! Näkemiin! Au revoir!


Auf Wiedersehen! Arrivederci! Tschüss!


Hivás! iadiós! Hej då! Adieu!


iHasta luego! Farewell! Ciao! Adeus!


Tot kijk! Tchau!

Vaarwel!

Sårad

Bilderna kom i lite fel ordning, men det får gå. Nedan ser ni först en teckning eller ett förtydligande av var såren eller snarare ärren sitter på höger hands ringfinger, strax ovanför nageln. Det riktiga fingret är på bilden nedanför (fast den har försvunnit någonstans på vägen tydligen) och ärren gick tyvärr inte att få tydligt på bild.

Såret var egentligen mycket större - rättare sagt - fingret var nästan av strax ovanför nageln där jag numera har två blekta ärr.

Hur gammal var jag nu? Sådär fyra, fem år, men jag minns det tydligt än idag.

En av våra närmaste grannar var "höne-Rut", hon och hennes man hade ett hönseri dit mamma ibland kom för att köpa ägg. Nedre våningen hyrde de ut till en familj som var goda vänner till mina föräldrar och jag brukade leka med deras två döttrar ibland.

Den här gången fick jag följa med. Medan min mamma avhandlade affärer med höne-Rur på andra våningen lekte jag med Yvonne och Eva-Lis som tjejerna hette. Vi hade varit ute och lekt, men av någon anledning gick vi in. Mina lekkamraters mamma stod högt upp på ett bord (tror jag det var) och tvättade taket. Plötsligt ville en av töserna gå ut igen, men jag ville inte, så jag satte handen mot väggen med ett finger i dörrspringan där gångjärnen sitter och skulle ta av mig skorna. En av flickorna blev jättesur och smällde igen dörren. Gissa vem som hade fingret ikläm?

Jag skrek så att det hördes ända upp på andra våningen och snart kom mamma nedrusande med höne-Rut i hälarna för att se vad som hade hänt. Jag blödde som en stucken gris och fingertoppen hängde och dinglade. De vuxna virade snabbt om gasbinda löst kring såret, och mamma och jag åkte snabbt hem med bilen för att lämna äggen och hämta pengar till doktorn.

Väl hos doktorn skulle fingret röntgas och jag fick lägga upp handen på någon slags platta. Jag minns att jag var jätterädd för den där plattan och "pinnen" som skulle riktas mot sårstället. Förmodligen trodde jag nog att det skulle göra ont. Efter att ha röntgat konfererade doktorn med min mamma om möjligheten att ta bort fingertoppen, han var inte säker på resultatet. Tappa nageln skulle jag i vilket fall som helst göra sa han. Mamma vägrade att lyssna på det där om att ta bort någontíng. Hon hade nämligen, hör och häpna, råkat ut för precis samma sak själv när hon var liten, men givetvis under annorlunda omständigheter. Den läkaren hade också föreslagit att fingerstumpen skulle tas bort, men min mormor sa nej.

Såväl min mammas som mitt finger läkte ihop till fullt fungerande fingrar och med känseln i behåll. Tappade nageln gjorde jag och den som växte ut blev något kraftigare och fingertoppen lite knölig på insidan, men vad gör det. Det är ingenting jag märker av eller tänker på idag.

Anekdot: Min före detta man klämde också av sitt ringfinger som barn, fast på andra handen. Lite lustigt i olustigheten faktiskt. Och alla är vi vattumän, med födelsedagar 12, 13 och 15 februari. Kan det faktiskt finnas någonting i det där med astrologi?

I´m in Heaven ...

Intressanta saker i farliga situationer

Ägget är intressant i sin perfekta form.

Den här boken har jag länge tänkt köpa och läsa. Kanske blir det av nu.

Mmm ... jag är ganska intresserad av att äta upp den här semlan ...

Hoppas bara att det inte blir mos av den innan dess.

Problem med servern tydligen. Jag antar att ni andra har haft samma. Blev sent därför i alla fall.

Nyheter

Ursäkta förseningen! Jag försov mig! Har varit för många tidiga mor´nar för mig, men här kommer nyheterna även om de har ett par dar´på nacken - eventuellt - vem vet?

Jag ska göra ett försök till med filmen också.

Dansande person

Snäva tidsramar må jag säga. Problemet är att det en viss tid att ladda upp filmklippet och det inte alltid är inom ens kontroll.

Eftersom jag inte har någon videokamera, utan bara kan filma med mobilen, och det bara fanns mig själv att filma just nu (det är inte lätt med mobilen) valde jag att gå in på Youtube och filma av ett klipp med mobilkameran. Sedan konvertera till AVI för att sedan ladda över den till bloggen. Valde också att filma utan ljud. Kan ju knappast gå vägen via Youtube, så det är bara att vänta. Har kanske gjort en olaglig grej, vem vet något om det?

Här skulle det ha varit en video, men efter tredje försöket och meddelandet "Ett fel har uppstått", lägger jag det försöket på hyllan, för den här gången i alla fall.

Mitt livs historia

Mitt liv startade på BB i Kungälv en kall februarinatt år 1956. Jag kom som första barnet av tre till ett jordbrukande par på landet utanför nämnda småstad. Att jag faktiskt finns gör väl att det var meningen att jag skulle existera, men faktum är att det inte är en självklarhet. Min mamma var nämligen havande med tvillingar innan mig, men fick missfall efter att hon ramlat ute på lagårdsbacken. Inte så långt efter det blev hon gravid med mig. Alltså ... om hon hade fullföljt den tidigare graviditeten hade jag nog inte varit här idag, förmodligen. Det ger perspektiv på tillvaron.


Att leva på landet och en bondgård som jag gjorde gör att det inte kryllade av lekkamrater, det var en bit mellan gårdarna och andra barn. visst fanns det barn någorlunda nära, men tillräckligt långt bort för att jag ganska mycket skulle vara hänvisad till mig själv. Fast det gjorde egentligen ingenting. Jag var oerhört kreativ som barn, både på ett positivt och kanske också ibland ett lite mindre positivt sätt. Fuffens och rackartyg låg inte långt borta. Om jag inte hängav mig åt nyss nämnda kategori levde jag i min egen lilla värld. Jag älskade att spela piano, började spela för pianolärare när jag var sju år. Släppte ofta skolväskan på golvet i hallen och gick direkt in och satte mig vid pianot. "Nu är Anette hemma", brukade min mamma säga. All besvikelse, glädje eller ilska lät jag gå ut över instrumentet. Ofta till många i familjens förtret. Eller också kunde jag breda mig en stor hög med mackor ta med mig upp på mitt rum och läsa. Allt möjligt. Jag hade en moster som gärna gav mig böcker i present. Hemsöborna var en sådan gåva som jag uppskattade mycket fastän jag inte var så gammal. Den boken gjorde ett starkt intryck som jag minns tydligt än idag. Jag brukade också undersöka vad som fanns i bokhyllan i hemma och läste gärna vuxenböcker som barn. Fantomen och Kitty-böckerna var favoriter också så klart! Så tecknade jag och målade jag! Jag kunde sitta i timmar på mitt rum och hålla på och hitta på olika historier om det jag tecknade (oftast personer). Hade t o m en egen tecknad saga som handlade om de två nallarna Nalle och Maja. Jag brukade teckna och berätta samtidigt för mina två mindre syskon.


Så hade vi djur ... katter och hundar, höns, får, kor och grisar. Min lillasyster hade även hästar, vilket aldrig har varit ett av mina favoritdjur. Jag höll mig till hundar och katter. Det förhållandet håller i sig även idag, med förbehåll på katter (syrran gillar fortfarande hästar). Faktum är att jag aldrig har lockats av jordbrukslivet fastän jag är uppväxt på landet. Däremot trivs jag inte att bo i lägenhet som jag gjort hela mitt vuxna liv. Jag har alltid en längtan till att bo i rogivande lantliga omgivningar. Ett ställe att hämta kraft och inspiration ifrån. Jag väntar bara på att den rätte ska dyka upp så att jag slipper att bo där ensam. Hoppas han kommer snart.

Ettan och tvåan tillbringade jag i en integrerad ett- till tvåskola (läs byskola). I trean till sexan tillbringade jag tiden i en annan skola på landet där jag hade min pianolärare som magister i fyran t o m sexan. Det var en tid som präglades av mycket sång, musik, gemenskap och skapande. Den perioden har präglat mycket av hur jag ser på skapande och kreativitet idag. Magistern var inte rädd att gå utanför ramarna, något som jag ser som ganska ovanligt för den tiden (1960-talet).

Hu då när jag tänker tillbaks på högstadietiden (70-talet). Klassen från landet splittrades upp i redan existerande klasser i den "stora" staden Kungälv. Inte lätt för någon från en trygg och närande miljö på landet. Lite utklassning blev det och jag tappade totalt intresset för skolan efter att tidigare ha trivts som fisken i vattnet. Det var bara ett par ämnen som jag excellerade i. Teckning (som det hette då) var ett av dem. Jag var så less att jag började gå i lära hos en damfrisör efter nian, men det varade inte så länge. Exem gjorde att det jobbet inte var någonting att tänka på för mig.

Så följde en rad olika jobb och inläsning av en del av gymnasiekompetensen på kom-vux tills jag var si så där tjugo år. Under den här tiden hann jag förlova mig och bryta upp och inte långt efter det träffade jag min dotters pappa som jag gifte mig med. Vi var inte gifta så länge dock, det var mest konvenansen som gjorde att jag stadgade mig just då. Efter fyra år, när dottern var fem år, skilde vi oss. Jag hamnade i en livskris, började söka mina andliga rötter och utforska vad jag ville göra av resten av mitt liv. Vadå trettioårskris!

Tankar på att utbilda mig till lärare eller arktitekt började formas i mitt huvud och jag fortsatte att bygga på mina gymnasiebetyg, men verkligheten kom ikapp mig. Jag blev sjuk (inte livshotande) och tvingades till en ganska långvarig konvalescens, vilket gjorde att jag återigen började ifrågasätta min framtid och vad jag skulle försörja mig med. Testade mig till och med på arbetsförmedlingen för att se vad som skulle passa mig. Teknisk ingenjör!? Oj! "Du har exceptionellt bra resultat på siffertesten. Du borde verkligen utbilda dig inom det här området. Du är dum annars", sa de. Hmmm ... jaaa ... Byggnadsingenjör med inriktning på ekologi! Det kunde nog vara någonting, men ... Nej! Jag har verkligen inte lust att ta mer studielån nu, tänkte jag. Så jag började jobba igen, inom tillverkningsindustrin ... tills jag helt enkelt fick nog. Från en dag till en annan sade jag upp mig och började plugga så fort tillfälle gavs. Först till friskvårdterapeut och sedan på universitetet till lärare och här är jag nu. Jag kan tillägga att jag gick en massa andra utbildningar och kurser innan jag började plugga på "riktigt". Allt ifrån alternativa kurser i healing till intuitivt måleri i Köpenhamn och allt möjligt däremellan.

Visst kan livet vara bra kringelkrokigt!? Mitt liv i ett nötskal!

Så var det då dags ...

Ett foto av rollfiguren

... och jag har faktiskt lyckats få ihop någonting. Att "bosätta" sig i datasalen på HDK var det som gjorde susen. Hoppas att resten också flyter på som smort
Jag har fått tag på en bildskärm att visa filmen på. Lite otympligt att frakta men det ska nog gå bra.

Så nu är vi i sluttampen på vår första delkurs. Den här gången har jag verkligen fått tampas med datorer. Det har känts som närkamp och brottningsmatcher av första graden. Vilket faktiskt har varit nyttigt, även om det har varit tidsödande och jag inte har haft så mycket att visa upp på bloggen som jag har brukat. Förut har jag alltid lutat mig mot en av mina systersöner så fort det har varit något med datorn, så när det har kommit till installationer o dyl har jag aldrig behövt göra så mycket själv. Förståeligt så har han, eller dom faktiskt, tröttnat en smula. En av mina processer den här gången har därför varit att försöka komma underfund med så mycket som möjligt själv, vilket också har gett en lite mer grundläggande insikt om hur saker och ting fungerar på det tekniska området. Och, att det inte behöver vara så invecklat som jag många gånger har inbillat mig.

Jag har under arbetets gång insett att jag nog är väldigt intresserad av samhällskritik och gärna då med dubbelbottnade betydelser. Att verket ska kunna tolkas på flera olika sätt. Den här gången har jag utgått från vad man kan kalla en fiktiv solbränna, kanske ... jag kommer att utveckla det närmare under genomgången. Lägger inte heller ut filmen här eftersom den är dygt tio minuter lång. Den var ca 15 först, men jag fick ner den till strax över tio. Har också gjort ett par andra lite längre filmer som jag inte lägger ut därför. Vill någon se dem finns de för visning, det är bara att säga till. Jag lägger istället ut en liten kortis som bör kunna platsa inom tidsmarginalen.

Jag får krupp!

Windows Vista är inte ett program jag gillar specíellt mycket vid det här laget! Krångligare får man leta efter. Filer försvinner och går inte att hitta och ja ... jag bli galen! Hade tagit med mig filerna på sticka hem från skolans dator och tänkte att det var en enkel match att föra över dem på min dator, men neeej ... Grrr!!! Jag sliter mitt hår! Codecs och den och den filen behöver installeras om du ska kunna göra det och det ... Jag får bosätta mig på skolan och göra allt redigeringsarbete där!

Filmer på gång ...

Har filmat, men filmerna sitter i kameran, eller i datorn och är långa. Klippte i en av filmerna men blev inte så lyckat eftersom hela förloppet behövs för helhetsintrycket. Kom sedan på att jag kan göra foton av delar av filmerna och presentera. Mobilkameran får bli ett redskap för dokumentationen också. Nedan ett något blasé uttryck gjord med mobilen. Ett jätteansikte på en smal hals.
Mitt dilemma med ny dator och ny teknik (har uppdaterat till Vista från Windows XP) är att få ihop allt material till en sammanhängande helhet.

Ska åka in tidigt imorgon bitti och arbeta på datorerna på skolan. Behöver få ett helhetsgrepp på det hela nu om det över huvud taget ska bli någonting av det jag håller på med.