Mitt livs historia

Mitt liv startade på BB i Kungälv en kall februarinatt år 1956. Jag kom som första barnet av tre till ett jordbrukande par på landet utanför nämnda småstad. Att jag faktiskt finns gör väl att det var meningen att jag skulle existera, men faktum är att det inte är en självklarhet. Min mamma var nämligen havande med tvillingar innan mig, men fick missfall efter att hon ramlat ute på lagårdsbacken. Inte så långt efter det blev hon gravid med mig. Alltså ... om hon hade fullföljt den tidigare graviditeten hade jag nog inte varit här idag, förmodligen. Det ger perspektiv på tillvaron.


Att leva på landet och en bondgård som jag gjorde gör att det inte kryllade av lekkamrater, det var en bit mellan gårdarna och andra barn. visst fanns det barn någorlunda nära, men tillräckligt långt bort för att jag ganska mycket skulle vara hänvisad till mig själv. Fast det gjorde egentligen ingenting. Jag var oerhört kreativ som barn, både på ett positivt och kanske också ibland ett lite mindre positivt sätt. Fuffens och rackartyg låg inte långt borta. Om jag inte hängav mig åt nyss nämnda kategori levde jag i min egen lilla värld. Jag älskade att spela piano, började spela för pianolärare när jag var sju år. Släppte ofta skolväskan på golvet i hallen och gick direkt in och satte mig vid pianot. "Nu är Anette hemma", brukade min mamma säga. All besvikelse, glädje eller ilska lät jag gå ut över instrumentet. Ofta till många i familjens förtret. Eller också kunde jag breda mig en stor hög med mackor ta med mig upp på mitt rum och läsa. Allt möjligt. Jag hade en moster som gärna gav mig böcker i present. Hemsöborna var en sådan gåva som jag uppskattade mycket fastän jag inte var så gammal. Den boken gjorde ett starkt intryck som jag minns tydligt än idag. Jag brukade också undersöka vad som fanns i bokhyllan i hemma och läste gärna vuxenböcker som barn. Fantomen och Kitty-böckerna var favoriter också så klart! Så tecknade jag och målade jag! Jag kunde sitta i timmar på mitt rum och hålla på och hitta på olika historier om det jag tecknade (oftast personer). Hade t o m en egen tecknad saga som handlade om de två nallarna Nalle och Maja. Jag brukade teckna och berätta samtidigt för mina två mindre syskon.


Så hade vi djur ... katter och hundar, höns, får, kor och grisar. Min lillasyster hade även hästar, vilket aldrig har varit ett av mina favoritdjur. Jag höll mig till hundar och katter. Det förhållandet håller i sig även idag, med förbehåll på katter (syrran gillar fortfarande hästar). Faktum är att jag aldrig har lockats av jordbrukslivet fastän jag är uppväxt på landet. Däremot trivs jag inte att bo i lägenhet som jag gjort hela mitt vuxna liv. Jag har alltid en längtan till att bo i rogivande lantliga omgivningar. Ett ställe att hämta kraft och inspiration ifrån. Jag väntar bara på att den rätte ska dyka upp så att jag slipper att bo där ensam. Hoppas han kommer snart.

Ettan och tvåan tillbringade jag i en integrerad ett- till tvåskola (läs byskola). I trean till sexan tillbringade jag tiden i en annan skola på landet där jag hade min pianolärare som magister i fyran t o m sexan. Det var en tid som präglades av mycket sång, musik, gemenskap och skapande. Den perioden har präglat mycket av hur jag ser på skapande och kreativitet idag. Magistern var inte rädd att gå utanför ramarna, något som jag ser som ganska ovanligt för den tiden (1960-talet).

Hu då när jag tänker tillbaks på högstadietiden (70-talet). Klassen från landet splittrades upp i redan existerande klasser i den "stora" staden Kungälv. Inte lätt för någon från en trygg och närande miljö på landet. Lite utklassning blev det och jag tappade totalt intresset för skolan efter att tidigare ha trivts som fisken i vattnet. Det var bara ett par ämnen som jag excellerade i. Teckning (som det hette då) var ett av dem. Jag var så less att jag började gå i lära hos en damfrisör efter nian, men det varade inte så länge. Exem gjorde att det jobbet inte var någonting att tänka på för mig.

Så följde en rad olika jobb och inläsning av en del av gymnasiekompetensen på kom-vux tills jag var si så där tjugo år. Under den här tiden hann jag förlova mig och bryta upp och inte långt efter det träffade jag min dotters pappa som jag gifte mig med. Vi var inte gifta så länge dock, det var mest konvenansen som gjorde att jag stadgade mig just då. Efter fyra år, när dottern var fem år, skilde vi oss. Jag hamnade i en livskris, började söka mina andliga rötter och utforska vad jag ville göra av resten av mitt liv. Vadå trettioårskris!

Tankar på att utbilda mig till lärare eller arktitekt började formas i mitt huvud och jag fortsatte att bygga på mina gymnasiebetyg, men verkligheten kom ikapp mig. Jag blev sjuk (inte livshotande) och tvingades till en ganska långvarig konvalescens, vilket gjorde att jag återigen började ifrågasätta min framtid och vad jag skulle försörja mig med. Testade mig till och med på arbetsförmedlingen för att se vad som skulle passa mig. Teknisk ingenjör!? Oj! "Du har exceptionellt bra resultat på siffertesten. Du borde verkligen utbilda dig inom det här området. Du är dum annars", sa de. Hmmm ... jaaa ... Byggnadsingenjör med inriktning på ekologi! Det kunde nog vara någonting, men ... Nej! Jag har verkligen inte lust att ta mer studielån nu, tänkte jag. Så jag började jobba igen, inom tillverkningsindustrin ... tills jag helt enkelt fick nog. Från en dag till en annan sade jag upp mig och började plugga så fort tillfälle gavs. Först till friskvårdterapeut och sedan på universitetet till lärare och här är jag nu. Jag kan tillägga att jag gick en massa andra utbildningar och kurser innan jag började plugga på "riktigt". Allt ifrån alternativa kurser i healing till intuitivt måleri i Köpenhamn och allt möjligt däremellan.

Visst kan livet vara bra kringelkrokigt!? Mitt liv i ett nötskal!