Så var det då dags att blogga igen ...
Ibland hamnar jag i något slags tillstånd då allting bara låser sig ... hur ta sig vidare från där jag befinner mig nu ... ? Söndag och var är min inspiration ... var ska det här sluta egentligen? Segt är nog rätta ordet, segt att ta sig vidare, men det ska gå.
Jag tänker och funderar och ändrar i mina planer. Svart bakgrund istället för röd, låter figuren träda fram ur mörkret istället. Istället får det röda byta plats och bli förgrund, kanske inte så mycket ett medvetet ställningstagande i betydelseskapande mening som att den svarta färgen inte räcker. Den röda hade jag sedan förut. Den ansträngda ekonomin gjorde att det fick bli provburkar och därmed begränsad kvantitet. Fast egentligen kan det nog bli bra, kontrasten till det svarta.
Funderar på att bygga in projektor och laptop i en låda (efter tips från Maja) så att de inte blir direkt synliga. Och istället för att låta gipsdelarna ligga kloss an mot ytan såga ut för de olika delarna och låta dem tränga ut på riktigt. Jo, med delarna menar jag att jag nog kommit på att det faktiskt krävs lite mer än bara ett ansikte (hur levande det än är): jag ska låta händer treva sig fram ur mörkret för att på så sätt också få mer balans i kompositionen. Hade ett givande samtal med Carl i ateljén på fredag eftermiddag där jag kom fram till att det var så jag nog ville göra. Jag får testa och se om det fungerar i verkligheten. Jag tar tacksamt emot synpunkter! Man lär sig i samtal med andra och tips man får kan bli helt oumbärliga.
Här nedan kommer lite smakprov på projiceringen jag kommer att göra på masken.
Hej så länge!
2 kommentarer:
Hej! Hur går det med bygget? Din visualisering låter schysst, och lite läskig! Men; finns d risk för att projektorn måste stå väldigt nära om ansiktet ska projiceras i naturlig storlek på gipsansiktet? Om du skulle filma dig själv på lite större avstånd? Ses kanske i morgon!
Tack Nadja, jag tror att Du kan ha rätt i det. Förmodligen är jag på skolan imorgon. Vi ses då.
Skicka en kommentar