Blogginlämning v 48

Konstigt, nära i tid men ändå är det det som jag kanske minns minst av. Veckorna har ju mestadels bestått av föreläsningar, så jag får fräscha upp minnet genom att titta i mina anteckningar. Med tanke på vad vi har pratat om, med bland annat Tarja så inser man vikten av att lära genom att göra. När man sitter och antecknar till en föreläsning är det lätt att bara låta pennan gå. Minnet fastnar på pappret och inte i huvudet. Fast lite kommer jag förstås ihåg.

Gunilla Granaths föreläsning om hur hon följde eleverna på högstadiet var insiktsfull och väldigt värdefull att ta del av. En mycket närvarande föreläsare som också såg oss studenter och skapade ett forum där hon också tog del av våra erfarenheter. Det är intressant också att se hur det socio-kulturella perspektivet kommer igen överallt genom utbildningen.

Frukostbuffén missade jag den här veckan, så jag missade tyvärr också filmerna som skulle ha varit bra. Jag fick dock länken så att jag själv ska kunna gå in på nätet och titta, men har tyvärr inte hunnit det ännu. Överlag tycker jag annars att det har varit intressanta och sevärda filmer vi fått se.

Jämställdhetsdagen var jag inte närvarande på heller, men fick reda på lite av vad det hade handlat om genom några av mina studentkamrater.

Så här långt i terminen ser man hur allting så sakteliga vävs samman genom föreläsningar och annat, bland annat Bengt L:s båda seminarier i bildpedagogik. Visst, man behöver den teoretiska delen också, men nu var det länge sedan vi fick sätta tänderna i någon kreativ uppgift. Det ska därför bli spännande att börja med examensuppgiften.

Rasoul Nejadmehrs föreläsning om interkulturell pedagogik var speciellt inspirerande, men det var också intressant att ta del av Oskar Brobergs föreläsning: Identitet i tid och rum, från ett ekonomisk-historiskt perspektiv.

Blogginlämning v 46

Vilken vecka!

Att först komma, få pricken i pannan och inte ha en aning vad som skulle komma!

Jag uppskattar samarbetet över gränserna även om det inte var en lätt sak att föra samman så många olika viljor. Många försvann och många kom och gick under resans gång, men till slut så blev det någonting av det hela, även om vi kanske inte blev så många kvar. I början kändes det många gånger tröstlöst på grund av det, bland annat, och hur vi skulle kunna hitta en löpande tråd som alla skulle kunna samsas kring.

De första två nästan tre dagarna hände inte så mycket. En fasligt massa snack och väldigt lite verkstad. Men så började vi känna oss för, testa olika uttryckssätt, med många åsikter och diskussioner, omarbetningar hit och borttagningar och tillägg dit.


HDK-VECKAN


Själv tillhörde jag väl inte de som hade massor av åsikter eller diskussioner att framföra, jag lyssnade istället mycket och försökte göra mina inlägg utifrån det. Visst hade jag synpunkter, men jag gjorde hellre och så fick vi se hur det passade in i sammanhanget.

Jag tillhörde musikanterna och min uppgift blev att vid upprepade tillfällen slå på en metallskål delvis fylld med vatten med en metallslev så det blev ett gonggongaktigt ljud, samt att porla med vattnet mot slutet av filmen vi framförde musiken till. Succé (inte bara för mig förstås, men för hela gruppen)! Fantastiskt vad man kan åstadkomma om man bara försöker …

Blogginlämning v 44

Jag vill redan från början ursäkta min röra av fotografier; har fortfarande inte lyckats knäcka koden för överföring fast att jag trodde att jag hade det. Ger mig dock inte och hoppas att jag har bättre lycka nästa gång.

Morgonsamlingen med filmen Der Lauf Der Dinge av P. Fischli och O. Weiss var väldigt intressant att se. Vilken spänning man hade byggt upp där man inte visste vad som skulle komma att hända härnäst! Vilka effekter! Snacka om att ha använt matematiken i konsten.

Workshopen med Ann S Pihlgren och Sokratiska samtal var mycket intressant. Ett mycket bra verktyg att ha med sig i bagaget. Kanske behöver man inte alltid lägga upp det precis efter samma mall. Jag kan tänka mig att anpassar innehållet efter rådande omständigheter, vilket man också kunde läsa om att deltagare hade gjort i häftet om sokratiska samtal.

Sokratiska samtal är ett ypperligt hjälpmedel i bildundervisningen (och inte bara där föresten) som man med fördel kan använda sig av när man ska göra bildanalys eller skapa intresse och (förhoppningsvis) engagemang hos barn och ungdomar. Överhuvudtaget har man nytta av att lära sig att föra samtal och diskussioner utifrån det förhållningssätt som sokratiska samtal står för även som vuxen.

Blogginlämning v 40

Ska nu försöka skriva ifatt mig. Ibland hamnar jag i någon slags kreativ förlamning när inte saker och ting går min väg och det krävs mycket att komma över det där hindret som uppstått. Men nu ska jag i alla fall göra ett försök.

Hindret har bland annat bestått av strul med blogguppgifter eftersom jag förlorade alla mina papper och anteckningar som jag samlat på mig från kursstart på en buss, sedan hade jag problem att få det hela att fungera med foton o s v. Till sist så har jag aldrig varit någon bloggare eller varit intresserad att ens försöka mig på det mediet, men vem vet … kommer jag över hindret kanske det löper på. Det skulle inte förvåna mig, det vore inte första gången i så fall.

Nike hade ju sin presentation av sin konst på måndagen den här veckan. Mycket intressant att få se utvecklingen från ren målare till användandet av andra uttrycksmedel och det specifika att försöka förstå sig själv genom utövandet av sin konst. Så har jag kanske inte reflekterat när det gäller mig själv … snarare försöka hitta en ingång där man har någonting man kan förmedla inifrån sig själv eller genom inspiration. Därför var det ganska upplysande och inspirerande att höra en annan utgångspunkt.

Tarja Häikiö hade ju också en workshop som jag tyvärr inte var med på. Jag fick dock information av mina kurskamrater och har också införlivat stenövningen senare på min vfu.

Om jag inte minns fel hade vi också självporträtt med Nike den här veckan. Roligt att få ösa på så där och inspirerande också att jobba ihop med och se vad andra åstadkommer. Resultaten blir ju högst individuella. Kul.

Jag upplever

Vad intressant det var att se alls bidrag och hur olika vi gestaltar det vi vill säga eller framföra. Själv utgick jag från ordet UPPLEVELSE och den lilla ugglan och den stora lerduvan som jag också valde i den tidigare övningen. Jag tyckte helt enkelt om duvans storlek, material och form, att den tog plats. Jag vill också ta plats, öva mig i att inte låta Jante-lagen styra mitt liv. Ugglan valde jag för att den uttryckte nyfikenhet eller förvåning.

Upplevelse - nyfikenhet - förvåning

Ugglans storlek kontra duvans storlek blev en intressant tankelek. Jämfört med duvan var ju ugglan minimal, fullständigt abnorma proportioner inbördes. intressant! Vad skulle jag då kunna göra med detta?

Min första tanke var att bygga in duvan i huset och låta ugglan kika in genom fönstret på duvan i ett hus där den skulle få plats, men inte plats nog att kunna ta sig ut; dörr onödig med andra ord. Denna scen skulle då bli absurd för den lilla ugglan som i sin nyfikenhet förvånat tittar in genom husets enda riktiga fönster. Det var min ursprungstanke.

Så kom Nike och gjorde mig uppmärksam på vad det var jag egentligen ville uttrycka med min gestaltning och vad som skulle hända om jag gjorde tvärtom. Då uppenbarade sig ytterligare en dimension som jag genast tog fast på. Mitt nya ord blev MEDITATION.

OK, liten, större, störst. Varför inte låta mig själv ingå i "verket"!

Ugglan i huset och duvan som kikar in i det lilla huset och ser en förvånad och kanske lte skärrad uggla stirra tillbaka. För ugglan är ju duvan enorm!

Detta blev till en sinnebild för hur JAGET (egot alias duvan) mediterande tittar in i sig själv och sina djupt liggande lager för att där upptäcka sin ursprungliga varelse (ugglan) - det genuina - det ursprungliga existerande självet; det vilda, inte ännu tämjda. Känner ni till boken "Kvinnor som slår följe med vargarna" av Clarissa Pinkola Estés? Ungefär så.

Jag blir då överjaget, eller själen, som i djup reflektion mediterar över det mänskliga, vilket bl a kom fram i responsen jag fick och som Katti uttryckte som "återspegling".

Tankar och reflektioner över tiden som gått

Min inlämning är något sen tyvärr. Jag hoppas att det finns överseende med det.

Att komma in på den här utbildningen var en dröm som gick i uppfyllelse. Det har alltid funnits med någonstans att jag skulle vilja jobba med bild på det ena eller andra sättet.

När jag ser tillbaka på mina arbetsprover; framförallt den skriftliga uppgiften blir jag förvånad och en smula överraskad av hur väl det stämmer överens med de intentioner man har på lärarutbildningen på HDK. Intressant! Nu gäller det bara att greppa resten också.

Jag gillar upplägget och de övningar vi har haft. Workshopen med Anna Carlsson öppnade verkligen upp för tankar och uttryck i det offentliga rummet. Själv vågar jag ... tycker om utmaningen att göra statements, även om jag kanske tycker - med tanke på övriga deltagares kreativa lösningar - att mitt eget var lite väl snällt. Men, ändå inte ... det var enligt min mening en urtrist plats som behövde livas upp med lite kul prylar och färg. Inspirationen kom egentligen när jag såg en förskola inklämd på en smal plats med (om jag minns rätt) inhägnad av hönsnät, eller i alla fall någonting som påminde om det, längs med en grå höghusfasad inte långt därifrån. Utrymmena barnen hade att uppehålla sig på var minst sagt små.

Jag var ju både aktiv och passiv. ville se människors reaktioner från lite olika perspektiv, vilket var intressant. Nu hör det ju till saken att jag hyrde prylar från Myrorna och några av sakerna var mina egna. Det innebar att jag plockade bort min installation efter uträttat värv. Om jag hade ansett min ha haft råd att lägga ut och köpa sakerna skulle det ha varit intressant att låta grejorna stått kvar för att se vad som hade hänt med dem senare. Fast jag tror och tycker ändå att jag skapade vågor eller rörelser genom att det fanns människor som relaterade på det jag hade gjort. Framförallt två äldre som fick en pratstund. Kanske gjorde det positiva intryck och avtryck i ensamma människors liv, åtminstone för en dag.