Jag upplever

Vad intressant det var att se alls bidrag och hur olika vi gestaltar det vi vill säga eller framföra. Själv utgick jag från ordet UPPLEVELSE och den lilla ugglan och den stora lerduvan som jag också valde i den tidigare övningen. Jag tyckte helt enkelt om duvans storlek, material och form, att den tog plats. Jag vill också ta plats, öva mig i att inte låta Jante-lagen styra mitt liv. Ugglan valde jag för att den uttryckte nyfikenhet eller förvåning.

Upplevelse - nyfikenhet - förvåning

Ugglans storlek kontra duvans storlek blev en intressant tankelek. Jämfört med duvan var ju ugglan minimal, fullständigt abnorma proportioner inbördes. intressant! Vad skulle jag då kunna göra med detta?

Min första tanke var att bygga in duvan i huset och låta ugglan kika in genom fönstret på duvan i ett hus där den skulle få plats, men inte plats nog att kunna ta sig ut; dörr onödig med andra ord. Denna scen skulle då bli absurd för den lilla ugglan som i sin nyfikenhet förvånat tittar in genom husets enda riktiga fönster. Det var min ursprungstanke.

Så kom Nike och gjorde mig uppmärksam på vad det var jag egentligen ville uttrycka med min gestaltning och vad som skulle hända om jag gjorde tvärtom. Då uppenbarade sig ytterligare en dimension som jag genast tog fast på. Mitt nya ord blev MEDITATION.

OK, liten, större, störst. Varför inte låta mig själv ingå i "verket"!

Ugglan i huset och duvan som kikar in i det lilla huset och ser en förvånad och kanske lte skärrad uggla stirra tillbaka. För ugglan är ju duvan enorm!

Detta blev till en sinnebild för hur JAGET (egot alias duvan) mediterande tittar in i sig själv och sina djupt liggande lager för att där upptäcka sin ursprungliga varelse (ugglan) - det genuina - det ursprungliga existerande självet; det vilda, inte ännu tämjda. Känner ni till boken "Kvinnor som slår följe med vargarna" av Clarissa Pinkola Estés? Ungefär så.

Jag blir då överjaget, eller själen, som i djup reflektion mediterar över det mänskliga, vilket bl a kom fram i responsen jag fick och som Katti uttryckte som "återspegling".