Att först komma, få pricken i pannan och inte ha en aning vad som skulle komma!
Jag uppskattar samarbetet över gränserna även om det inte var en lätt sak att föra samman så många olika viljor. Många försvann och många kom och gick under resans gång, men till slut så blev det någonting av det hela, även om vi kanske inte blev så många kvar. I början kändes det många gånger tröstlöst på grund av det, bland annat, och hur vi skulle kunna hitta en löpande tråd som alla skulle kunna samsas kring.
De första två nästan tre dagarna hände inte så mycket. En fasligt massa snack och väldigt lite verkstad. Men så började vi känna oss för, testa olika uttryckssätt, med många åsikter och diskussioner, omarbetningar hit och borttagningar och tillägg dit.
HDK-VECKAN
Själv tillhörde jag väl inte de som hade massor av åsikter eller diskussioner att framföra, jag lyssnade istället mycket och försökte göra mina inlägg utifrån det. Visst hade jag synpunkter, men jag gjorde hellre och så fick vi se hur det passade in i sammanhanget.
Jag tillhörde musikanterna och min uppgift blev att vid upprepade tillfällen slå på en metallskål delvis fylld med vatten med en metallslev så det blev ett gonggongaktigt ljud, samt att porla med vattnet mot slutet av filmen vi framförde musiken till. Succé (inte bara för mig förstås, men för hela gruppen)! Fantastiskt vad man kan åstadkomma om man bara försöker …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar