Adjö!

Goodbye! Adjö! Näkemiin! Au revoir!


Auf Wiedersehen! Arrivederci! Tschüss!


Hivás! iadiós! Hej då! Adieu!


iHasta luego! Farewell! Ciao! Adeus!


Tot kijk! Tchau!

Vaarwel!

Sårad

Bilderna kom i lite fel ordning, men det får gå. Nedan ser ni först en teckning eller ett förtydligande av var såren eller snarare ärren sitter på höger hands ringfinger, strax ovanför nageln. Det riktiga fingret är på bilden nedanför (fast den har försvunnit någonstans på vägen tydligen) och ärren gick tyvärr inte att få tydligt på bild.

Såret var egentligen mycket större - rättare sagt - fingret var nästan av strax ovanför nageln där jag numera har två blekta ärr.

Hur gammal var jag nu? Sådär fyra, fem år, men jag minns det tydligt än idag.

En av våra närmaste grannar var "höne-Rut", hon och hennes man hade ett hönseri dit mamma ibland kom för att köpa ägg. Nedre våningen hyrde de ut till en familj som var goda vänner till mina föräldrar och jag brukade leka med deras två döttrar ibland.

Den här gången fick jag följa med. Medan min mamma avhandlade affärer med höne-Rur på andra våningen lekte jag med Yvonne och Eva-Lis som tjejerna hette. Vi hade varit ute och lekt, men av någon anledning gick vi in. Mina lekkamraters mamma stod högt upp på ett bord (tror jag det var) och tvättade taket. Plötsligt ville en av töserna gå ut igen, men jag ville inte, så jag satte handen mot väggen med ett finger i dörrspringan där gångjärnen sitter och skulle ta av mig skorna. En av flickorna blev jättesur och smällde igen dörren. Gissa vem som hade fingret ikläm?

Jag skrek så att det hördes ända upp på andra våningen och snart kom mamma nedrusande med höne-Rut i hälarna för att se vad som hade hänt. Jag blödde som en stucken gris och fingertoppen hängde och dinglade. De vuxna virade snabbt om gasbinda löst kring såret, och mamma och jag åkte snabbt hem med bilen för att lämna äggen och hämta pengar till doktorn.

Väl hos doktorn skulle fingret röntgas och jag fick lägga upp handen på någon slags platta. Jag minns att jag var jätterädd för den där plattan och "pinnen" som skulle riktas mot sårstället. Förmodligen trodde jag nog att det skulle göra ont. Efter att ha röntgat konfererade doktorn med min mamma om möjligheten att ta bort fingertoppen, han var inte säker på resultatet. Tappa nageln skulle jag i vilket fall som helst göra sa han. Mamma vägrade att lyssna på det där om att ta bort någontíng. Hon hade nämligen, hör och häpna, råkat ut för precis samma sak själv när hon var liten, men givetvis under annorlunda omständigheter. Den läkaren hade också föreslagit att fingerstumpen skulle tas bort, men min mormor sa nej.

Såväl min mammas som mitt finger läkte ihop till fullt fungerande fingrar och med känseln i behåll. Tappade nageln gjorde jag och den som växte ut blev något kraftigare och fingertoppen lite knölig på insidan, men vad gör det. Det är ingenting jag märker av eller tänker på idag.

Anekdot: Min före detta man klämde också av sitt ringfinger som barn, fast på andra handen. Lite lustigt i olustigheten faktiskt. Och alla är vi vattumän, med födelsedagar 12, 13 och 15 februari. Kan det faktiskt finnas någonting i det där med astrologi?

I´m in Heaven ...

Intressanta saker i farliga situationer

Ägget är intressant i sin perfekta form.

Den här boken har jag länge tänkt köpa och läsa. Kanske blir det av nu.

Mmm ... jag är ganska intresserad av att äta upp den här semlan ...

Hoppas bara att det inte blir mos av den innan dess.

Problem med servern tydligen. Jag antar att ni andra har haft samma. Blev sent därför i alla fall.

Nyheter

Ursäkta förseningen! Jag försov mig! Har varit för många tidiga mor´nar för mig, men här kommer nyheterna även om de har ett par dar´på nacken - eventuellt - vem vet?

Jag ska göra ett försök till med filmen också.

Dansande person

Snäva tidsramar må jag säga. Problemet är att det en viss tid att ladda upp filmklippet och det inte alltid är inom ens kontroll.

Eftersom jag inte har någon videokamera, utan bara kan filma med mobilen, och det bara fanns mig själv att filma just nu (det är inte lätt med mobilen) valde jag att gå in på Youtube och filma av ett klipp med mobilkameran. Sedan konvertera till AVI för att sedan ladda över den till bloggen. Valde också att filma utan ljud. Kan ju knappast gå vägen via Youtube, så det är bara att vänta. Har kanske gjort en olaglig grej, vem vet något om det?

Här skulle det ha varit en video, men efter tredje försöket och meddelandet "Ett fel har uppstått", lägger jag det försöket på hyllan, för den här gången i alla fall.

Mitt livs historia

Mitt liv startade på BB i Kungälv en kall februarinatt år 1956. Jag kom som första barnet av tre till ett jordbrukande par på landet utanför nämnda småstad. Att jag faktiskt finns gör väl att det var meningen att jag skulle existera, men faktum är att det inte är en självklarhet. Min mamma var nämligen havande med tvillingar innan mig, men fick missfall efter att hon ramlat ute på lagårdsbacken. Inte så långt efter det blev hon gravid med mig. Alltså ... om hon hade fullföljt den tidigare graviditeten hade jag nog inte varit här idag, förmodligen. Det ger perspektiv på tillvaron.


Att leva på landet och en bondgård som jag gjorde gör att det inte kryllade av lekkamrater, det var en bit mellan gårdarna och andra barn. visst fanns det barn någorlunda nära, men tillräckligt långt bort för att jag ganska mycket skulle vara hänvisad till mig själv. Fast det gjorde egentligen ingenting. Jag var oerhört kreativ som barn, både på ett positivt och kanske också ibland ett lite mindre positivt sätt. Fuffens och rackartyg låg inte långt borta. Om jag inte hängav mig åt nyss nämnda kategori levde jag i min egen lilla värld. Jag älskade att spela piano, började spela för pianolärare när jag var sju år. Släppte ofta skolväskan på golvet i hallen och gick direkt in och satte mig vid pianot. "Nu är Anette hemma", brukade min mamma säga. All besvikelse, glädje eller ilska lät jag gå ut över instrumentet. Ofta till många i familjens förtret. Eller också kunde jag breda mig en stor hög med mackor ta med mig upp på mitt rum och läsa. Allt möjligt. Jag hade en moster som gärna gav mig böcker i present. Hemsöborna var en sådan gåva som jag uppskattade mycket fastän jag inte var så gammal. Den boken gjorde ett starkt intryck som jag minns tydligt än idag. Jag brukade också undersöka vad som fanns i bokhyllan i hemma och läste gärna vuxenböcker som barn. Fantomen och Kitty-böckerna var favoriter också så klart! Så tecknade jag och målade jag! Jag kunde sitta i timmar på mitt rum och hålla på och hitta på olika historier om det jag tecknade (oftast personer). Hade t o m en egen tecknad saga som handlade om de två nallarna Nalle och Maja. Jag brukade teckna och berätta samtidigt för mina två mindre syskon.


Så hade vi djur ... katter och hundar, höns, får, kor och grisar. Min lillasyster hade även hästar, vilket aldrig har varit ett av mina favoritdjur. Jag höll mig till hundar och katter. Det förhållandet håller i sig även idag, med förbehåll på katter (syrran gillar fortfarande hästar). Faktum är att jag aldrig har lockats av jordbrukslivet fastän jag är uppväxt på landet. Däremot trivs jag inte att bo i lägenhet som jag gjort hela mitt vuxna liv. Jag har alltid en längtan till att bo i rogivande lantliga omgivningar. Ett ställe att hämta kraft och inspiration ifrån. Jag väntar bara på att den rätte ska dyka upp så att jag slipper att bo där ensam. Hoppas han kommer snart.

Ettan och tvåan tillbringade jag i en integrerad ett- till tvåskola (läs byskola). I trean till sexan tillbringade jag tiden i en annan skola på landet där jag hade min pianolärare som magister i fyran t o m sexan. Det var en tid som präglades av mycket sång, musik, gemenskap och skapande. Den perioden har präglat mycket av hur jag ser på skapande och kreativitet idag. Magistern var inte rädd att gå utanför ramarna, något som jag ser som ganska ovanligt för den tiden (1960-talet).

Hu då när jag tänker tillbaks på högstadietiden (70-talet). Klassen från landet splittrades upp i redan existerande klasser i den "stora" staden Kungälv. Inte lätt för någon från en trygg och närande miljö på landet. Lite utklassning blev det och jag tappade totalt intresset för skolan efter att tidigare ha trivts som fisken i vattnet. Det var bara ett par ämnen som jag excellerade i. Teckning (som det hette då) var ett av dem. Jag var så less att jag började gå i lära hos en damfrisör efter nian, men det varade inte så länge. Exem gjorde att det jobbet inte var någonting att tänka på för mig.

Så följde en rad olika jobb och inläsning av en del av gymnasiekompetensen på kom-vux tills jag var si så där tjugo år. Under den här tiden hann jag förlova mig och bryta upp och inte långt efter det träffade jag min dotters pappa som jag gifte mig med. Vi var inte gifta så länge dock, det var mest konvenansen som gjorde att jag stadgade mig just då. Efter fyra år, när dottern var fem år, skilde vi oss. Jag hamnade i en livskris, började söka mina andliga rötter och utforska vad jag ville göra av resten av mitt liv. Vadå trettioårskris!

Tankar på att utbilda mig till lärare eller arktitekt började formas i mitt huvud och jag fortsatte att bygga på mina gymnasiebetyg, men verkligheten kom ikapp mig. Jag blev sjuk (inte livshotande) och tvingades till en ganska långvarig konvalescens, vilket gjorde att jag återigen började ifrågasätta min framtid och vad jag skulle försörja mig med. Testade mig till och med på arbetsförmedlingen för att se vad som skulle passa mig. Teknisk ingenjör!? Oj! "Du har exceptionellt bra resultat på siffertesten. Du borde verkligen utbilda dig inom det här området. Du är dum annars", sa de. Hmmm ... jaaa ... Byggnadsingenjör med inriktning på ekologi! Det kunde nog vara någonting, men ... Nej! Jag har verkligen inte lust att ta mer studielån nu, tänkte jag. Så jag började jobba igen, inom tillverkningsindustrin ... tills jag helt enkelt fick nog. Från en dag till en annan sade jag upp mig och började plugga så fort tillfälle gavs. Först till friskvårdterapeut och sedan på universitetet till lärare och här är jag nu. Jag kan tillägga att jag gick en massa andra utbildningar och kurser innan jag började plugga på "riktigt". Allt ifrån alternativa kurser i healing till intuitivt måleri i Köpenhamn och allt möjligt däremellan.

Visst kan livet vara bra kringelkrokigt!? Mitt liv i ett nötskal!

Så var det då dags ...

Ett foto av rollfiguren

... och jag har faktiskt lyckats få ihop någonting. Att "bosätta" sig i datasalen på HDK var det som gjorde susen. Hoppas att resten också flyter på som smort
Jag har fått tag på en bildskärm att visa filmen på. Lite otympligt att frakta men det ska nog gå bra.

Så nu är vi i sluttampen på vår första delkurs. Den här gången har jag verkligen fått tampas med datorer. Det har känts som närkamp och brottningsmatcher av första graden. Vilket faktiskt har varit nyttigt, även om det har varit tidsödande och jag inte har haft så mycket att visa upp på bloggen som jag har brukat. Förut har jag alltid lutat mig mot en av mina systersöner så fort det har varit något med datorn, så när det har kommit till installationer o dyl har jag aldrig behövt göra så mycket själv. Förståeligt så har han, eller dom faktiskt, tröttnat en smula. En av mina processer den här gången har därför varit att försöka komma underfund med så mycket som möjligt själv, vilket också har gett en lite mer grundläggande insikt om hur saker och ting fungerar på det tekniska området. Och, att det inte behöver vara så invecklat som jag många gånger har inbillat mig.

Jag har under arbetets gång insett att jag nog är väldigt intresserad av samhällskritik och gärna då med dubbelbottnade betydelser. Att verket ska kunna tolkas på flera olika sätt. Den här gången har jag utgått från vad man kan kalla en fiktiv solbränna, kanske ... jag kommer att utveckla det närmare under genomgången. Lägger inte heller ut filmen här eftersom den är dygt tio minuter lång. Den var ca 15 först, men jag fick ner den till strax över tio. Har också gjort ett par andra lite längre filmer som jag inte lägger ut därför. Vill någon se dem finns de för visning, det är bara att säga till. Jag lägger istället ut en liten kortis som bör kunna platsa inom tidsmarginalen.

Jag får krupp!

Windows Vista är inte ett program jag gillar specíellt mycket vid det här laget! Krångligare får man leta efter. Filer försvinner och går inte att hitta och ja ... jag bli galen! Hade tagit med mig filerna på sticka hem från skolans dator och tänkte att det var en enkel match att föra över dem på min dator, men neeej ... Grrr!!! Jag sliter mitt hår! Codecs och den och den filen behöver installeras om du ska kunna göra det och det ... Jag får bosätta mig på skolan och göra allt redigeringsarbete där!

Filmer på gång ...

Har filmat, men filmerna sitter i kameran, eller i datorn och är långa. Klippte i en av filmerna men blev inte så lyckat eftersom hela förloppet behövs för helhetsintrycket. Kom sedan på att jag kan göra foton av delar av filmerna och presentera. Mobilkameran får bli ett redskap för dokumentationen också. Nedan ett något blasé uttryck gjord med mobilen. Ett jätteansikte på en smal hals.
Mitt dilemma med ny dator och ny teknik (har uppdaterat till Vista från Windows XP) är att få ihop allt material till en sammanhängande helhet.

Ska åka in tidigt imorgon bitti och arbeta på datorerna på skolan. Behöver få ett helhetsgrepp på det hela nu om det över huvud taget ska bli någonting av det jag håller på med.

Ännu en "set back" ... !

Jaaa ... så var det dags igen! Jag har kontroll på situationen! Skulle överföra film från filmkameran till laptopen så visade det sig att det inte finns någon ingångsport på laptopen för den typen av överföring!? Hade det som smort med den nya datorn, tänkte jag ...

Min uppgift var ju att få till det med tekniken innan veckans slut. Tyckte nog att jag hade fått grepp om det mesta, men ... jo, det har jag faktiskt. Lite tji bara. Måste alltså åka in i morgon måndag och arbeta på datorerna på skolan. Det blir ingen handledning för min del därför. Kommer att närvara på onsdag istället och förhoppningsvis ha en del resultat att visa upp. På tiden kan tyckas.

Jag har i alla fall gjort en film även om den inte går att redovisa precis idag. Så ligger jag i startgroparna med en till som jag förhoppningsvis kommer att kunna redovisa på onsdag.

Min första film visar hur jag omvandlar mig till en färgad person. Jag har ju berättat om hur jag har tänkt mig att filma olika sinnestillstånd och visa på transitionen däremellan genom att lägga dem som lager på varandra, men jag blev så fascinerad av själva omvandlingsprocessen att jag mer eller mindre har bestämt mig för att visa en sådan "hands on" omvandling. Men där jag ska försöka visa på en växling i utseendet under tiden "jag" genomgår förvandlingen, om ni förstår vad jag menar.

Det kan tyckas att jag inte har gjort så mycket, men faktum är att jag inte har känt mig så kreativ på länge. Mycket beror givetvis på den lokal jag har kommit i besittning av. Den är ett lyft! Jag behöver helt enkelt "gå till jobbet" och lämna lägenheten med alla dess distraktioner. Ni ser en del av interiören ovan.

Den översta bilden är ett litet collage från den nya Alice i Underlandet, vilka bilder har varit inspirerande att se. Får se om jag kan få till någonting utifrån det.