Blogg VIII - IX

Hej!

Jag glömde alldeles bort att blogga förra veckan, så det får bli två i en. Inte för att jag vill skylla ifrån mig, men antagligen så kände man (jag) sig (mig) färdig på något vis efter redovisningen innan man riktigt satt igång med nästa gestaltning. Kanske ...

Hur som helst, så fick jag ganska omgående en idé om vad jag skulle vilja göra nästa gång. Jag kände mig inte riktigt färdig med filmeriet, så jag tar avstamp i det förra och försöker få till en film om Marginalisering av gamla människor, som får sitta hemma ensamma vid köksbordet med mat från ett centralkök. Matlådor som kommer vaccum-packade för tio dagar åt gången.

Filmen kommer att utspela sig på ett trygghetsboende där man förut haft en fungerande matsal med eget kök dit man kunnat komma och äta sin lunch, boende på stället såväl som boende utanför. Numera är den nedlagd, som på så många andra ställen och maten kommer från centralkök långt bort, kanske från en helt annan del av landet!

Så här skulle de gamla kunna ha det om man värnade mer om livskvaliteten hos de äldre. Ett tips: Gå in på svt-play; dokumentär och se Moderna Måltider. En riktigt bra dokumentär som visar på både den ensammes måltid såväl som positiva inslag av gemensamhetsmåltider.

Så här ser det alltför ofta ut, tyvärr, hos de äldre. Ingen glad syn och innehållet smakar inte alltid så bra heller.

Vem skulle vilja äta det här? Inte jag i alla fall (fast jag är ju vegetarian, så jag har kanske ingen talan), men titta på kakafonin av mönster som duken, tallriken och maten utgör och se sedan på den grå intetsägande maten.

Jag avslutar bildkavalkaden med den här ensamma gamla handen.

Man kan lätt tro att jag vill fokusera på maten, men den är egentligen bara ett sätt att gestalta hur gamla idag (liksom förr) blir satta på undantag. Något som gör mig fruktansvärt upprörd. Synismen breder ut sig högst markant på minoritetsgruppers bekostnad. Att vara produktiv är det allena saliggörande. K sa någonting om att jag utgav mig för att vara politiker på min redovisning häromsistens. Det ligger nog någonting i det. Inte för att jag skulle vilja vara en, men det här sättet att visa på orättvisor (eller annat också för den delen) tilltalar mig.

Nu gäller det bara att hitta en "skådespelare" som vill ställa upp och att jag inte får kalla handen att filma på stället av verksamhetschefen.

Det här är en vinkling som jag skulle kunna tänka mig att ha som ämnesöverskridande projekt med t ex samhällskunskapen eller varför inte låta studenter på omvårdnadsprogrammet intervjua äldre på det här temat. Att medvetandegöra är viktigt.

Vi ses!

P.S. Alla bilder är hämtade från internet D.S.