Blogg VIII - IX

Hej!

Jag glömde alldeles bort att blogga förra veckan, så det får bli två i en. Inte för att jag vill skylla ifrån mig, men antagligen så kände man (jag) sig (mig) färdig på något vis efter redovisningen innan man riktigt satt igång med nästa gestaltning. Kanske ...

Hur som helst, så fick jag ganska omgående en idé om vad jag skulle vilja göra nästa gång. Jag kände mig inte riktigt färdig med filmeriet, så jag tar avstamp i det förra och försöker få till en film om Marginalisering av gamla människor, som får sitta hemma ensamma vid köksbordet med mat från ett centralkök. Matlådor som kommer vaccum-packade för tio dagar åt gången.

Filmen kommer att utspela sig på ett trygghetsboende där man förut haft en fungerande matsal med eget kök dit man kunnat komma och äta sin lunch, boende på stället såväl som boende utanför. Numera är den nedlagd, som på så många andra ställen och maten kommer från centralkök långt bort, kanske från en helt annan del av landet!

Så här skulle de gamla kunna ha det om man värnade mer om livskvaliteten hos de äldre. Ett tips: Gå in på svt-play; dokumentär och se Moderna Måltider. En riktigt bra dokumentär som visar på både den ensammes måltid såväl som positiva inslag av gemensamhetsmåltider.

Så här ser det alltför ofta ut, tyvärr, hos de äldre. Ingen glad syn och innehållet smakar inte alltid så bra heller.

Vem skulle vilja äta det här? Inte jag i alla fall (fast jag är ju vegetarian, så jag har kanske ingen talan), men titta på kakafonin av mönster som duken, tallriken och maten utgör och se sedan på den grå intetsägande maten.

Jag avslutar bildkavalkaden med den här ensamma gamla handen.

Man kan lätt tro att jag vill fokusera på maten, men den är egentligen bara ett sätt att gestalta hur gamla idag (liksom förr) blir satta på undantag. Något som gör mig fruktansvärt upprörd. Synismen breder ut sig högst markant på minoritetsgruppers bekostnad. Att vara produktiv är det allena saliggörande. K sa någonting om att jag utgav mig för att vara politiker på min redovisning häromsistens. Det ligger nog någonting i det. Inte för att jag skulle vilja vara en, men det här sättet att visa på orättvisor (eller annat också för den delen) tilltalar mig.

Nu gäller det bara att hitta en "skådespelare" som vill ställa upp och att jag inte får kalla handen att filma på stället av verksamhetschefen.

Det här är en vinkling som jag skulle kunna tänka mig att ha som ämnesöverskridande projekt med t ex samhällskunskapen eller varför inte låta studenter på omvårdnadsprogrammet intervjua äldre på det här temat. Att medvetandegöra är viktigt.

Vi ses!

P.S. Alla bilder är hämtade från internet D.S.

Blog VII

First of all I want to say that it wasn´t my purpose, at all, to be negative about my process, but I´m fully aware that that was how it came through. Anyway, what I ment by saying that I had been being disaheartend wasn´t so much about the project itself as it was my own shortcoming by not coming to any clear conclusion or decision what to do with my project, at one point in time especially.

You are given a task, and somehow or other you have to make that task your own. It was there I was struggling. I found out, in the due course of time, that it was important for me to find my own true expression, something that I could stand up for. I couldn´t move away from that. Finding the balance between technic and performance was another important angle. Looking back in hindsight I might have done some things diffrently, though, but on the whole I´m quite satisfied with the result. The decision to make the photografs into a still film (and black and white for that matter) was an idea that just popped up, as well as the idea to record the voices of the dog owners, because of my not beeing able to fully master the technics in photoshop (not in the foreseeable future anyway). Also, I felt I had to synchronize the pictures with the windy sound. That´s why it all ended up as it did.

An interesting aspect that one or two of you came up with regarding the cat, during the presentation, was the question of alienation as well as the thought that the cat in fact was refering to myself. As I said I had had those thoughts myself, but my own conclusion is that the cat itself, in fact, is the onlooker; watching from a distance. I myself, though, can imagine how the cat is pondering over the scenario: "What is happening?"; "What are they doing, it´s my hunting ground!"; or "Are they taking over my hill?"; or "What about me, where do I fit in?"; and "Oh, well! Let them go on, who needs them."; or "I find another place"...

I am of the strong believe that people deal diffrently in the process of creation. For some it´s more hands on, maybe in a playful way, while others are brooding and pondering before they even find it worth while beginning to create something in real. I belong to the latter category. It´s about transformation, letting the idea or subject have time to fructify. For some it come easy, for others it come harder, but that doesn´t make the process less valuable. It is just different ways of approaching the same goal.

How is it possible then to pass judgement on or mark (grade) someone´s efforts? Those are questions I have come across at school during my education. Common questions that art teachers have asked themselves. Because, who is deciding what good or bad art is? I? You? What are the criteria? On what ground do I stand? Let´s go back to Thursday afternoon and the discussion that went on at the end. I think what happend was that people felt that, maybe, their art work had been "attacked" rather than the presentation itself. I do think that all of us, though, believe that it is important with feedback be it negative or positive. It helps you grow.

I´m ending with the end of the artist Ernst Billgren´s book Vad är konst? (2008) (What is Art? My translation.) Question number 117. Vad är konst? Kort svar: Ett sätt att tänka. Långt svar: Om man förutsätter att vi tänker med språket så är konst ett sätt att tänka på saker man inte har något annat språk för. The translation is like follows (my translation): Short answer: A way of thinking. Long answer: If you presume that we think with language, so is art a way of thinking of things you do not have any other language for.

See you!

Blogg VI

Tiden går ... ... ... !!! Jag håller fortfarande på att samla in mina hundar och hundägare! Hjälp! När jag till slut hade bestämt mig rann tiden undan ... men jag tror att jag har någorlunda koll på situationen ändå, faktiskt. Här ovan och nedanför ser ni ett par av bilderna jag tagit på människor och djur boende i Bohus. På handledningen i början på veckan fick jag rådet att gå in på nätet och hitta hundar att "befolka" kullen med, men jag kände att jag inte ville göra på det sättet. Dokumentationen känns viktig. Det kan ha att göra med att jag fortfarande är lite insnöad i grupprojektet vi hade i kvällskursen i Konsten som läromedel (vi hade redovisning i veckan). I alla fall, det verk som vi var inspirerade av hette About documentation; ett verk av Jörgen Svensson. Har Du inte sett det gå och se det på stadsmuséet! Videoverket/n (som det/dem är) är en del av Göteborgs internationella konstbiennal och visas t o m 15 november. Vad jag menar när jag säger att jag är påverkad av Jörgen Svenssons verk är egentligen dokumentationen som sådan. Det kändes helt enkelt inte äkta med fakade hundar och mattar/hussar från nätet. Det var roligare så här. Meningen är ju också att det ska vara en kommentar till kommunens beslut om hundrastplatser på olika ställen i kommunen. Så, så här fick det bli.

Meningen är att alla hundar och deras ägare ska få plats på en och samma bild!

Vad jag oroar mig över nu är hur jag ska hinna behärska tekniken att redigera i photoshop, men jag hoppas och tror att det ska gå vägen. Annars får jag hitta på någonting annat.

Läste en annons som fotohögskolan hade satt in i Göteborgs-Posten i fredags om en extrainsatt kurs; introduktion i digitalt fotografi som går av stapeln i början av nästa år. Den ges som sommarkurs annars. Jag blev eld och lågor, men insåg att det inte skulle gå att få ihop med övriga studier nästa termin. Tänker definitivt söka den om den kommer till sommaren. Photoshop ingår bland annat i kursen. Det känns relevant för mig i mitt framtida yrke som bildlärare att ha den fördjupingen med mig eftersom, som vi alla vet, digitala bilder och bildhantering i datorn är någonting som vi som lärare kommer att ställas mycket inför. En sådan kurs skulle förhoppningsvis kunna ge en del värdefulla tips och lite mer kött på benen.

Ibland duggar det tätt med tips i GP. Läste idag (på söndagen) en intervju med Lars Lerin som kommer att ställa ut nya verk på Borås konstmuseum i december. Den vill jag nog gärna se.

Vi ses!