I början på projektarbetet (Blogg II)

Det var mycket nya tankar och funderingar som kom upp under och efter seminariet. Jag kanske verkad bombsäker på vad jag ville göra, men faktum är att det jag presenterade var en grundidé som kan utvecklas eller ta andra former. Därför var det väldigt spännade och nyttigt att få vädra i gruppen, även om jag i sanningens namn måste säga att jag till en början var rädd för den påverkan som gruppen kunde ha på det jag vill uttrycka och säga (fast egentligen vet jag nog inte riktigt vad jag vill säga). Uttrycket är jag väl någorlunda klar med, men det och min mening med det är också något som jag tror kommer att utkristallisera sig tydligar ju längre in i projektet jag kommer.

Jag har nog varit den där som velat gå med skygglappar och inte velat bli påverkad av vad andra gör eller har gjort, men när jag ser tillbaka så ser jag ju att det är en ekvation som är rätt så omöjlig, man måste ju ta in det som finns runt omkring och också låta sig inspireras av sådant man ser (eller hör) vare sig det är konstverk, konstnärer eller samhällsfenomen för att nämna något. Katti sa ju något om det och också att det här vi gör nu inte är en konstnärlig process i sig (om jag uppfattat saken rätt) utan ett projekt som vi gör som blivande lärare. Det gjorde att det var lätt att översätta vårt seminarie till hur man kan tänkas jobba i skolan med elever.

I skrivande stund befinner jag mig fortfarande i tankeprocessen, det är något som följer med mig hela tiden, när jag är ute på morgonen (läs natten) och delar ut GP eller när jag diskar ... Tack vare de infallsavinklar jag fick i seminariegruppen, inte bara vad det gällde responsen på mitt eget arbete, men också de många fantastiska idéer som kom upp till diskussion. Så nog kan jag se det positiva med att lufta i grupp alltid.

Nästa vecka ska jag börja samla in material och påbörja mina "trial and errors". Ser fram mot det.

Hej så länge.

Serier

Jag ber om ursäkt för mitt sena inlägg, men jag glömde helt bort att vi skulle blogga och kom inte ihåg det förrän sent på söndagkvällen. Och igår hann jag inte, men här kommer den.

Egentligen skulle jag haft en annan bild från vår första seriesession under vår vfu-period, men det blev fel på överföringen så jag fick välja den här istället.

Otroligt fina bildserier alla hade gjort. Också ett lärorikt sätt att se och lära om de olika konfliktsituationer som kan uppstå i skolan (eller inom en själv). Mycket av det som redovisades är sådant som vi lite till mans har råkat ut för eller har sett, vilket gör att man får en och annan aha-upplevelse, samtidigt som det kan vara skönt att jag inte är ensam om att känna de där berg- och dalgångarna t ex. För så kändes det ganska rejält ibland när vfu:n inte riktigt motsvarade de förväntningar jag hade. Vad har jag egentligen gett mig in på? Är det det här jag jag ska hålla på med? Att få lyssna på Lars-Åke Kernells inlägg var ganska trösterikt och inspirerande därför.

Men efter dalgångar kommer bergstoppar och nu känns det återigen inspirerande med den nya gestaltningsutmaningen. Har i stort sett kommit på vad jag vill göra, så får vi se om det går att utföra också.

Slutligen: serier är ju någonting som lämpar sig väldigt bra att använda sig av i undervisningen. Med de övningar som vi gjorde tillsammans med Mattias och de serier vi har gjort har vi fått några nya övningar att lägga till i vår repertoar, vilket känns bra. De övningar som vi lär oss är som guldkorn att ta vara på. Inte minst alla nya idéer som har redovisats av er andra.