Strul och åter strul ...

Så till slut la datorn av (trodde jag). Och inte hade jag säkerhetskopierat. Panik! Detta var i fredags. Iväg ner till datorbutiken i Bohus och fråga om råd ... hmmm! JAG MÅSTE NOG KÖPA NY DATOR! Det gjorde jag. Hårddisken på den gamla skulle kunna gå att räddas med hjälp av en s k vagga, men just den jag behövde fanns inte i lager just då ... För säkerhets skull provade jag om den gamla datorn kanske skulle kunna gå att få i gång igen senare på kvällen, men nej den vägrade att starta upp. Den nya datorn tar ju en stund att komma underfund med och tv ser jag i den gamla, så på lördagkvällen tog jag fram den igen från sin viloplats för att prova en gång till, och döm om min förvåning när den startade upp igen som om ingenting hade hänt. TYPISKT! Idag på söndagen gick den igång på första försöket! Vad skulle jag göra!? Lämna tillbaka den nya (jag hade faktiskt också varit i kontakt med ett serviceföretag som inte rådde mig att reparera eftersom det skulle bli alldeles för dyrt ... moderkortet förmodligen)? Nej, kom jag fram till, jag behåller den nya och avvecklar den gamla för den kommer nog snart att ge sig i vilket fall som helst.

Lång redogörelse, men så här var det. Nedan ser ni några bilder jag tagit i min utklädnings- och sminkhörna tillika "filmstudio". Jag har filmat, men filmen ligger kvar i kameran. Har inte kunnat överföra den, så jag får ta med mig den till HDK i morgon måndag och göra det där. Skulle gjort en film till idag söndag, men har inte hunnit och nu måste jag gå och lägga mig eftersom jag ska upp i natt. Vi tidningsbud har inte haft det så lätt i vinter minsann och det har kännts på krafterna, men nu kan det bara bli bättre. Våren är ju snart här!

Jag tror jag kommit på något ...

Stiltje ... sedan ett virrvarr av trådar och knutar som behövts redas ut. Jag var tvungen att ta ett steg tillbaka för att reda ut begreppen.




Det har varit svårt att gå vidare från förra gestaltningen, jag lever fortfarande kvar lite i den (ska visa bildspelet på nästa APT-möte i hemvården där jag jobbar, bl a), men sakta men säkert har jag dragit i en tråd där och löste upp en knut (en del har suttit hårt) här och jag börjar skönja hur jag ska komma vidare ... "slow starter" ? ... oooh ja! Det stog mer än lovligt stíll. Fast det fanns kanske anledningar till det också som inte enbart hade med skolarbetet att göra.




Ska filma, men har inte börjat ännu. Det kommer också att bli bilder. Ligger i startgropen dock. Behöver samla på mig mer material för att kunna utföra förvandlingarna. Smink, både vanlig kosmetika och teatersmink; kläder; ev. peruk; utsmyckningar o s v.



Jag tänker använda mig själv som både material och modell och försöka utforska identiteter och hur vi använder oss av olika sådana i vårt samspel med omvärlden. Hur vi transitionerar (?) mellan dessa. Först var jag inne på att gestalta rasproblematiken (kan fortfarande vara aktuellt), men efter att ha studerat lite av Cindy Shermans bilder (se nedan) har jag börjat utveckla det hela till att (kanske) spegla hur vi byter från den en identiten till den andra i vårt dagliga liv. Cindy Sherman använder sig själv som modell och här nedan kommer några smakprov på det.

Cindy Sherman

Gå gärna in på den här länken och titta på Cindy Shermans Transformations som ligger på Youtube. Och på http://www.cindysherman.com/ finns en biografi om konstnären.



Här nedan kan ni se min en-och-en-halv-minuts inspirationssnutt som var det första vi gjorde, men som jag inte fick visat då. Den håller sig väl till temat ändå, eller hur? Transition:

Blogg XII ...

Skriver några rader så här i sista stund. Det har ju inte blivit så mycket andra halvan av december. Jag skyller på datorstrul och "utbrändhet" (för mycket jobb). Så måste man ju vara social med släkten och vänner också (vilket tyvärr får stryka på foten alltför ofta). Tiden räcker helt enkelt inte till allt som man skulle vilja göra. Kanske skulle det ha varit värt att ha tagit studielån, men samtidigt känner jag att jag inte vill sätta mig i mer skuld än vad jag redan har gjort. Så på något sätt måste jag lösa det känner jag, även om det är en balansgång. Ett är ju säkert i alla fall och det är att kvalitén på studierna skulle öka markant om man slapp att vara trött jämt.

Jag har ju valt att fortsätta mitt projekt med utgångspunkt i det förra, men med en annan vinkling. Samhällsengagemang utan vilja till politiskt ställningstagande, kan jag väl uttrycka det. Istället för hundar handlar det om människan och samhällets attityd mot densamma. I det här projektet är min fotomodell av årgången äldre.

Skulle vilja dela med mig av två klipp, det ena handlar om var och vem man får fotografera, med tanke på det område jag uppehållit mig i och för att det helt enkelt är intressant att få reda på vad det är för regler som egentligen gäller. Det andra är ett kul klipp jag hittade när jag surfade omkring för att hitta någonting om äldre och ålderdom. Håll tillgodo!

Kram till er alla från mig!

Blogg XI

I förra handledningen blev det klart att det nog är foto jag ska jobba med. Det blir faktiskt ganska intressanta och ofta helt oväntade effekter man inte tänkt sig från början, men som tillför bilden någonting. Måhända blir det så att jag föjer en speciell person och försöker gestalta ensamhet/marginalisering genom henne (om hon tillåter).

Någonting som jag dock börjar att kontemplera över är om jag genom att avbilda den här personen och visa henne i bild och tar bilderna på ett sådant sätt att jag uppenbarligen visar på marginalisering och utanförskap (även om det bara är så att fotona är tagna i ögonblick som stämmer överens med vad jag vill ha fram) hänger ut personen på ett ofördelaktigt sätt. Jag menar att det är jag som styr över uttrycket och på så sätt faktiskt uttnyttjar den här individen för mina egna syftens skull! Samtidigt är det så att det är svårt att hitta en person som mer passar för det jag vill få fram eftersom hon rör sig i de miljöer som jag vill ha med. Svårt! För vad gör jag om hon plötsligt säger att hon inte vill vara med? Hittar på en annan lösning!? Fast det vill jag ju inte. Dilemma!

Jag vet att jag har länkat till Sverige! förut, men gå in och titta på programmet på svt play innan söndag 13/12. Den här gången handlar det bara om konst; från äldre, via modern till film. Intervju med Lars Nittve, Rauschenbergs get (Monogram) och den svenska konstfilmens vagga är bland annat på tapeten.

Hört talas om The Wow Factor? I senaste Pedagogiska magasinet nr 4 kan man läsa om Anne Bamford och hennes forskningsrapport The Wow Factor - Global research compendium on the impact of the art in education som hon skrivit på uppdrag av Unesco och som var klar 2005. Hon konstaterar (det vi redan vet) att överallt där man satsar på estetiska ämnen och konst också i övrig undervisning visas positiva effekter, men ska tilläggas - att undervisningen är av hög kvalitet är A och O, för där undervisningen i estetiska ämnen är undermålig har istället negativa resultat visats, menar hon.

I samma nr kan man även läsa en artikel av Yvonne Eriksson som skrivit Bildens tysta budskap och om konstnären Olle Schmidt.

Vi ses!

Blogg X

Bilden eller oljemålningen (som jag antar att det är) är Trygd av Odd Nerdrum. En talande bild på den marginalisering och ensamhet gamla får utstå. Tack M. för det uppslaget.

Själv skulle jag ha fotograferat förra veckan, men kameran jag lånat gick inte att ladda (trasig sladd), så det blev ingenting av det tyvärr. Men efter att fått bytt kamera ska jag nu försöka att få till lite bilder innan nästa handledning.

Jag har dock funderat vidare och jag har tittat på filmen Sånger från andra våningen av Roy Andersson efter tips från N. Det är ju en film med lite skruv och humoristiska inslag samtidigt som den visar på krass vardagsrealism. Det är kanske inte riktigt så jag har tänkt mig det hela, men den ger ändå uppslag till hur jag kan förhålla mig till filmsekvenserna; i hur långa tagningarna ska vara. Har funderingar om att göra någon slags filminstallation istället för dokumentär där jag loopar in en speciell sekvens. Ska testa det när jag har fått ihop mina bilder (eller snarare film).

Vi diskuterade ju vad det var jag egentligen ville gestalta, vad min frågeställning var, och jag har nog kommit fram till att det är marginalisering, som tidigare, men att jag vill använda mig av matsituationen som tema, eftersom det ändå är det som jag reagerat starkt på. Jag vill få in mathanteringen som exempel för att visa på den maktlöshet gamla har när politikerna sagt sitt.

En otroligt intressant vinkling jag fick av B. var att gestalta Den sista måltiden av Leonardo Da Vinci med gamla människor. Det tål att tänkas på, men jag tror tyvärr att det skulle ta alltför lång tid att utföra och inte hamna inom den tidsmarginal vi har. Jag kommer dock att lägga den till idébanken. Photoshop skulle ju kunna vara en möjlighet, men jag känner inte att jag behärskar den tekniken tillräckligt för att hinna i tid.

En konstnär som gestaltat ensamhet och kanske framförallt ödslighet i sina målningar var Edward Hopper 1882-1967.

Att göra våra ungdomar medvetna genom undersökande metoder likt det jag vill gestalta här och genom att arbeta ämnesöverskridande i t ex samhällskunskap och bild eller vårdprogrammet och bild på gymnasiet kan man tydliggöra samhällsfenomen av idag.

Vi ses!

P.S. Jag vet inte hur jag ska hålla isär styckena! Är det någon som vet? Ibland fungerar det och ibland inte. D.S.

Blogg VIII - IX

Hej!

Jag glömde alldeles bort att blogga förra veckan, så det får bli två i en. Inte för att jag vill skylla ifrån mig, men antagligen så kände man (jag) sig (mig) färdig på något vis efter redovisningen innan man riktigt satt igång med nästa gestaltning. Kanske ...

Hur som helst, så fick jag ganska omgående en idé om vad jag skulle vilja göra nästa gång. Jag kände mig inte riktigt färdig med filmeriet, så jag tar avstamp i det förra och försöker få till en film om Marginalisering av gamla människor, som får sitta hemma ensamma vid köksbordet med mat från ett centralkök. Matlådor som kommer vaccum-packade för tio dagar åt gången.

Filmen kommer att utspela sig på ett trygghetsboende där man förut haft en fungerande matsal med eget kök dit man kunnat komma och äta sin lunch, boende på stället såväl som boende utanför. Numera är den nedlagd, som på så många andra ställen och maten kommer från centralkök långt bort, kanske från en helt annan del av landet!

Så här skulle de gamla kunna ha det om man värnade mer om livskvaliteten hos de äldre. Ett tips: Gå in på svt-play; dokumentär och se Moderna Måltider. En riktigt bra dokumentär som visar på både den ensammes måltid såväl som positiva inslag av gemensamhetsmåltider.

Så här ser det alltför ofta ut, tyvärr, hos de äldre. Ingen glad syn och innehållet smakar inte alltid så bra heller.

Vem skulle vilja äta det här? Inte jag i alla fall (fast jag är ju vegetarian, så jag har kanske ingen talan), men titta på kakafonin av mönster som duken, tallriken och maten utgör och se sedan på den grå intetsägande maten.

Jag avslutar bildkavalkaden med den här ensamma gamla handen.

Man kan lätt tro att jag vill fokusera på maten, men den är egentligen bara ett sätt att gestalta hur gamla idag (liksom förr) blir satta på undantag. Något som gör mig fruktansvärt upprörd. Synismen breder ut sig högst markant på minoritetsgruppers bekostnad. Att vara produktiv är det allena saliggörande. K sa någonting om att jag utgav mig för att vara politiker på min redovisning häromsistens. Det ligger nog någonting i det. Inte för att jag skulle vilja vara en, men det här sättet att visa på orättvisor (eller annat också för den delen) tilltalar mig.

Nu gäller det bara att hitta en "skådespelare" som vill ställa upp och att jag inte får kalla handen att filma på stället av verksamhetschefen.

Det här är en vinkling som jag skulle kunna tänka mig att ha som ämnesöverskridande projekt med t ex samhällskunskapen eller varför inte låta studenter på omvårdnadsprogrammet intervjua äldre på det här temat. Att medvetandegöra är viktigt.

Vi ses!

P.S. Alla bilder är hämtade från internet D.S.

Blog VII

First of all I want to say that it wasn´t my purpose, at all, to be negative about my process, but I´m fully aware that that was how it came through. Anyway, what I ment by saying that I had been being disaheartend wasn´t so much about the project itself as it was my own shortcoming by not coming to any clear conclusion or decision what to do with my project, at one point in time especially.

You are given a task, and somehow or other you have to make that task your own. It was there I was struggling. I found out, in the due course of time, that it was important for me to find my own true expression, something that I could stand up for. I couldn´t move away from that. Finding the balance between technic and performance was another important angle. Looking back in hindsight I might have done some things diffrently, though, but on the whole I´m quite satisfied with the result. The decision to make the photografs into a still film (and black and white for that matter) was an idea that just popped up, as well as the idea to record the voices of the dog owners, because of my not beeing able to fully master the technics in photoshop (not in the foreseeable future anyway). Also, I felt I had to synchronize the pictures with the windy sound. That´s why it all ended up as it did.

An interesting aspect that one or two of you came up with regarding the cat, during the presentation, was the question of alienation as well as the thought that the cat in fact was refering to myself. As I said I had had those thoughts myself, but my own conclusion is that the cat itself, in fact, is the onlooker; watching from a distance. I myself, though, can imagine how the cat is pondering over the scenario: "What is happening?"; "What are they doing, it´s my hunting ground!"; or "Are they taking over my hill?"; or "What about me, where do I fit in?"; and "Oh, well! Let them go on, who needs them."; or "I find another place"...

I am of the strong believe that people deal diffrently in the process of creation. For some it´s more hands on, maybe in a playful way, while others are brooding and pondering before they even find it worth while beginning to create something in real. I belong to the latter category. It´s about transformation, letting the idea or subject have time to fructify. For some it come easy, for others it come harder, but that doesn´t make the process less valuable. It is just different ways of approaching the same goal.

How is it possible then to pass judgement on or mark (grade) someone´s efforts? Those are questions I have come across at school during my education. Common questions that art teachers have asked themselves. Because, who is deciding what good or bad art is? I? You? What are the criteria? On what ground do I stand? Let´s go back to Thursday afternoon and the discussion that went on at the end. I think what happend was that people felt that, maybe, their art work had been "attacked" rather than the presentation itself. I do think that all of us, though, believe that it is important with feedback be it negative or positive. It helps you grow.

I´m ending with the end of the artist Ernst Billgren´s book Vad är konst? (2008) (What is Art? My translation.) Question number 117. Vad är konst? Kort svar: Ett sätt att tänka. Långt svar: Om man förutsätter att vi tänker med språket så är konst ett sätt att tänka på saker man inte har något annat språk för. The translation is like follows (my translation): Short answer: A way of thinking. Long answer: If you presume that we think with language, so is art a way of thinking of things you do not have any other language for.

See you!