Blogg XI

I förra handledningen blev det klart att det nog är foto jag ska jobba med. Det blir faktiskt ganska intressanta och ofta helt oväntade effekter man inte tänkt sig från början, men som tillför bilden någonting. Måhända blir det så att jag föjer en speciell person och försöker gestalta ensamhet/marginalisering genom henne (om hon tillåter).

Någonting som jag dock börjar att kontemplera över är om jag genom att avbilda den här personen och visa henne i bild och tar bilderna på ett sådant sätt att jag uppenbarligen visar på marginalisering och utanförskap (även om det bara är så att fotona är tagna i ögonblick som stämmer överens med vad jag vill ha fram) hänger ut personen på ett ofördelaktigt sätt. Jag menar att det är jag som styr över uttrycket och på så sätt faktiskt uttnyttjar den här individen för mina egna syftens skull! Samtidigt är det så att det är svårt att hitta en person som mer passar för det jag vill få fram eftersom hon rör sig i de miljöer som jag vill ha med. Svårt! För vad gör jag om hon plötsligt säger att hon inte vill vara med? Hittar på en annan lösning!? Fast det vill jag ju inte. Dilemma!

Jag vet att jag har länkat till Sverige! förut, men gå in och titta på programmet på svt play innan söndag 13/12. Den här gången handlar det bara om konst; från äldre, via modern till film. Intervju med Lars Nittve, Rauschenbergs get (Monogram) och den svenska konstfilmens vagga är bland annat på tapeten.

Hört talas om The Wow Factor? I senaste Pedagogiska magasinet nr 4 kan man läsa om Anne Bamford och hennes forskningsrapport The Wow Factor - Global research compendium on the impact of the art in education som hon skrivit på uppdrag av Unesco och som var klar 2005. Hon konstaterar (det vi redan vet) att överallt där man satsar på estetiska ämnen och konst också i övrig undervisning visas positiva effekter, men ska tilläggas - att undervisningen är av hög kvalitet är A och O, för där undervisningen i estetiska ämnen är undermålig har istället negativa resultat visats, menar hon.

I samma nr kan man även läsa en artikel av Yvonne Eriksson som skrivit Bildens tysta budskap och om konstnären Olle Schmidt.

Vi ses!

Blogg X

Bilden eller oljemålningen (som jag antar att det är) är Trygd av Odd Nerdrum. En talande bild på den marginalisering och ensamhet gamla får utstå. Tack M. för det uppslaget.

Själv skulle jag ha fotograferat förra veckan, men kameran jag lånat gick inte att ladda (trasig sladd), så det blev ingenting av det tyvärr. Men efter att fått bytt kamera ska jag nu försöka att få till lite bilder innan nästa handledning.

Jag har dock funderat vidare och jag har tittat på filmen Sånger från andra våningen av Roy Andersson efter tips från N. Det är ju en film med lite skruv och humoristiska inslag samtidigt som den visar på krass vardagsrealism. Det är kanske inte riktigt så jag har tänkt mig det hela, men den ger ändå uppslag till hur jag kan förhålla mig till filmsekvenserna; i hur långa tagningarna ska vara. Har funderingar om att göra någon slags filminstallation istället för dokumentär där jag loopar in en speciell sekvens. Ska testa det när jag har fått ihop mina bilder (eller snarare film).

Vi diskuterade ju vad det var jag egentligen ville gestalta, vad min frågeställning var, och jag har nog kommit fram till att det är marginalisering, som tidigare, men att jag vill använda mig av matsituationen som tema, eftersom det ändå är det som jag reagerat starkt på. Jag vill få in mathanteringen som exempel för att visa på den maktlöshet gamla har när politikerna sagt sitt.

En otroligt intressant vinkling jag fick av B. var att gestalta Den sista måltiden av Leonardo Da Vinci med gamla människor. Det tål att tänkas på, men jag tror tyvärr att det skulle ta alltför lång tid att utföra och inte hamna inom den tidsmarginal vi har. Jag kommer dock att lägga den till idébanken. Photoshop skulle ju kunna vara en möjlighet, men jag känner inte att jag behärskar den tekniken tillräckligt för att hinna i tid.

En konstnär som gestaltat ensamhet och kanske framförallt ödslighet i sina målningar var Edward Hopper 1882-1967.

Att göra våra ungdomar medvetna genom undersökande metoder likt det jag vill gestalta här och genom att arbeta ämnesöverskridande i t ex samhällskunskap och bild eller vårdprogrammet och bild på gymnasiet kan man tydliggöra samhällsfenomen av idag.

Vi ses!

P.S. Jag vet inte hur jag ska hålla isär styckena! Är det någon som vet? Ibland fungerar det och ibland inte. D.S.

Blogg VIII - IX

Hej!

Jag glömde alldeles bort att blogga förra veckan, så det får bli två i en. Inte för att jag vill skylla ifrån mig, men antagligen så kände man (jag) sig (mig) färdig på något vis efter redovisningen innan man riktigt satt igång med nästa gestaltning. Kanske ...

Hur som helst, så fick jag ganska omgående en idé om vad jag skulle vilja göra nästa gång. Jag kände mig inte riktigt färdig med filmeriet, så jag tar avstamp i det förra och försöker få till en film om Marginalisering av gamla människor, som får sitta hemma ensamma vid köksbordet med mat från ett centralkök. Matlådor som kommer vaccum-packade för tio dagar åt gången.

Filmen kommer att utspela sig på ett trygghetsboende där man förut haft en fungerande matsal med eget kök dit man kunnat komma och äta sin lunch, boende på stället såväl som boende utanför. Numera är den nedlagd, som på så många andra ställen och maten kommer från centralkök långt bort, kanske från en helt annan del av landet!

Så här skulle de gamla kunna ha det om man värnade mer om livskvaliteten hos de äldre. Ett tips: Gå in på svt-play; dokumentär och se Moderna Måltider. En riktigt bra dokumentär som visar på både den ensammes måltid såväl som positiva inslag av gemensamhetsmåltider.

Så här ser det alltför ofta ut, tyvärr, hos de äldre. Ingen glad syn och innehållet smakar inte alltid så bra heller.

Vem skulle vilja äta det här? Inte jag i alla fall (fast jag är ju vegetarian, så jag har kanske ingen talan), men titta på kakafonin av mönster som duken, tallriken och maten utgör och se sedan på den grå intetsägande maten.

Jag avslutar bildkavalkaden med den här ensamma gamla handen.

Man kan lätt tro att jag vill fokusera på maten, men den är egentligen bara ett sätt att gestalta hur gamla idag (liksom förr) blir satta på undantag. Något som gör mig fruktansvärt upprörd. Synismen breder ut sig högst markant på minoritetsgruppers bekostnad. Att vara produktiv är det allena saliggörande. K sa någonting om att jag utgav mig för att vara politiker på min redovisning häromsistens. Det ligger nog någonting i det. Inte för att jag skulle vilja vara en, men det här sättet att visa på orättvisor (eller annat också för den delen) tilltalar mig.

Nu gäller det bara att hitta en "skådespelare" som vill ställa upp och att jag inte får kalla handen att filma på stället av verksamhetschefen.

Det här är en vinkling som jag skulle kunna tänka mig att ha som ämnesöverskridande projekt med t ex samhällskunskapen eller varför inte låta studenter på omvårdnadsprogrammet intervjua äldre på det här temat. Att medvetandegöra är viktigt.

Vi ses!

P.S. Alla bilder är hämtade från internet D.S.

Blog VII

First of all I want to say that it wasn´t my purpose, at all, to be negative about my process, but I´m fully aware that that was how it came through. Anyway, what I ment by saying that I had been being disaheartend wasn´t so much about the project itself as it was my own shortcoming by not coming to any clear conclusion or decision what to do with my project, at one point in time especially.

You are given a task, and somehow or other you have to make that task your own. It was there I was struggling. I found out, in the due course of time, that it was important for me to find my own true expression, something that I could stand up for. I couldn´t move away from that. Finding the balance between technic and performance was another important angle. Looking back in hindsight I might have done some things diffrently, though, but on the whole I´m quite satisfied with the result. The decision to make the photografs into a still film (and black and white for that matter) was an idea that just popped up, as well as the idea to record the voices of the dog owners, because of my not beeing able to fully master the technics in photoshop (not in the foreseeable future anyway). Also, I felt I had to synchronize the pictures with the windy sound. That´s why it all ended up as it did.

An interesting aspect that one or two of you came up with regarding the cat, during the presentation, was the question of alienation as well as the thought that the cat in fact was refering to myself. As I said I had had those thoughts myself, but my own conclusion is that the cat itself, in fact, is the onlooker; watching from a distance. I myself, though, can imagine how the cat is pondering over the scenario: "What is happening?"; "What are they doing, it´s my hunting ground!"; or "Are they taking over my hill?"; or "What about me, where do I fit in?"; and "Oh, well! Let them go on, who needs them."; or "I find another place"...

I am of the strong believe that people deal diffrently in the process of creation. For some it´s more hands on, maybe in a playful way, while others are brooding and pondering before they even find it worth while beginning to create something in real. I belong to the latter category. It´s about transformation, letting the idea or subject have time to fructify. For some it come easy, for others it come harder, but that doesn´t make the process less valuable. It is just different ways of approaching the same goal.

How is it possible then to pass judgement on or mark (grade) someone´s efforts? Those are questions I have come across at school during my education. Common questions that art teachers have asked themselves. Because, who is deciding what good or bad art is? I? You? What are the criteria? On what ground do I stand? Let´s go back to Thursday afternoon and the discussion that went on at the end. I think what happend was that people felt that, maybe, their art work had been "attacked" rather than the presentation itself. I do think that all of us, though, believe that it is important with feedback be it negative or positive. It helps you grow.

I´m ending with the end of the artist Ernst Billgren´s book Vad är konst? (2008) (What is Art? My translation.) Question number 117. Vad är konst? Kort svar: Ett sätt att tänka. Långt svar: Om man förutsätter att vi tänker med språket så är konst ett sätt att tänka på saker man inte har något annat språk för. The translation is like follows (my translation): Short answer: A way of thinking. Long answer: If you presume that we think with language, so is art a way of thinking of things you do not have any other language for.

See you!

Blogg VI

Tiden går ... ... ... !!! Jag håller fortfarande på att samla in mina hundar och hundägare! Hjälp! När jag till slut hade bestämt mig rann tiden undan ... men jag tror att jag har någorlunda koll på situationen ändå, faktiskt. Här ovan och nedanför ser ni ett par av bilderna jag tagit på människor och djur boende i Bohus. På handledningen i början på veckan fick jag rådet att gå in på nätet och hitta hundar att "befolka" kullen med, men jag kände att jag inte ville göra på det sättet. Dokumentationen känns viktig. Det kan ha att göra med att jag fortfarande är lite insnöad i grupprojektet vi hade i kvällskursen i Konsten som läromedel (vi hade redovisning i veckan). I alla fall, det verk som vi var inspirerade av hette About documentation; ett verk av Jörgen Svensson. Har Du inte sett det gå och se det på stadsmuséet! Videoverket/n (som det/dem är) är en del av Göteborgs internationella konstbiennal och visas t o m 15 november. Vad jag menar när jag säger att jag är påverkad av Jörgen Svenssons verk är egentligen dokumentationen som sådan. Det kändes helt enkelt inte äkta med fakade hundar och mattar/hussar från nätet. Det var roligare så här. Meningen är ju också att det ska vara en kommentar till kommunens beslut om hundrastplatser på olika ställen i kommunen. Så, så här fick det bli.

Meningen är att alla hundar och deras ägare ska få plats på en och samma bild!

Vad jag oroar mig över nu är hur jag ska hinna behärska tekniken att redigera i photoshop, men jag hoppas och tror att det ska gå vägen. Annars får jag hitta på någonting annat.

Läste en annons som fotohögskolan hade satt in i Göteborgs-Posten i fredags om en extrainsatt kurs; introduktion i digitalt fotografi som går av stapeln i början av nästa år. Den ges som sommarkurs annars. Jag blev eld och lågor, men insåg att det inte skulle gå att få ihop med övriga studier nästa termin. Tänker definitivt söka den om den kommer till sommaren. Photoshop ingår bland annat i kursen. Det känns relevant för mig i mitt framtida yrke som bildlärare att ha den fördjupingen med mig eftersom, som vi alla vet, digitala bilder och bildhantering i datorn är någonting som vi som lärare kommer att ställas mycket inför. En sådan kurs skulle förhoppningsvis kunna ge en del värdefulla tips och lite mer kött på benen.

Ibland duggar det tätt med tips i GP. Läste idag (på söndagen) en intervju med Lars Lerin som kommer att ställa ut nya verk på Borås konstmuseum i december. Den vill jag nog gärna se.

Vi ses!

Blogg V

Nu känner jag verkligen kniven mot strupen! Många var idéerna och många har jag sågat - innan de ens kommit till utförandestadiet! Efter förra gruppmötet vi hade blev det en sömnlös natt. På kvällen innan började jag tänka i åter nya banor och en plan började så sakteliga ta form. Jag ska nog ringa en av mina hundbekanta här i Bohus! Sedan kom den sömnlösa natten! Nu eller aldrig måste jag komma upp med en idé som jag kan stå för. Jag har helt enkelt varit ute efter mitt sanna uttryck. Det hade jag inte funnit förut insåg jag. Nåväl, den sömnlösa natten gav utdelning. Sagt och gjort, jag åkte in till HDK och lånade en kamera ... "and here I am!"

Jag hade fått en alldeles strålande idé om att samla så många som möjligt av Bohus hundägare med dess hussar eller mattar, placera ut dem på kullen raka i ryggen, med bestämd blick och väluppfostrade sittande hundar som tittar rakt fram. Och så skulle de se ut som om de intagit kullen! Det är en idé som jag fortfarande skulle vilja genomföra, men jag inser att jag inte har så mycket tid kvar att åstadkomma det på, så jag nöjde mig till att börja med min hundbekant (egentligen en jobbarkompis), testa tekniken (kameran) och se vad som skulle komma ut av det. Har tagit lite bilder, men det var kallt och det började regna och den lilla hunden började frysa, och det blev imma på kameralinsen, så jag vet inte riktigt om det är de här bilderna jag ska jobba med eller om jag ska satsa på att ta nya. Har jag tid? sedan ska det ju "photoshopas" också, en teknik jag inte till fullo behärskar ännu ... ! Kanske kan jag göra något med de bilder jag har tagit redan, jag får se!

På söndagar brukar jag ibland titta på ett TV-program som heter Sverige! Ett trevligt, blandat kulturprogram. De brukar tydligen ha ett inslag med någon konstnär som de följer under en dag. Har missat ett par söndagar och inte hunnit att titta på svt-play, men de två gångerna innan var det först målaren Lars Lerin och gången efter glaskonstnären Bertil Vallien. Kul att se tycker jag.

Sitter här en sen söndagskväll efter jobbet och pedagogiska tankebanor känns långt borta.

Vi ses!

Blogg IV

Det har inte varit lätt att komma vidare. Att ta upp min ambivalens i förra bloggen gjorde att jag ramlade ner i den igen, men jag tror att jag nu har kommit fram till något slags beslut.

Här ser ni utsikten jag har från soffan i vardagsrummet så här års. Ganska idylliskt va'? Man skulle kunna tro att man är på landet någon stans. Jag vill därför inte göra för stora ingrepp eftersom det skulle förstöra intrycket.

Här ovanför har jag tagit en mer direkt på bild även den från mitt vardagsrumsfönster (tur att man inte ser hur skitigt fönstret är). Nederst på bilden är det toppen på kullen man ser och ovanför den på toppet av berget ser man Gert Wingårdhs kedjehus byggda i cederträ med stora panormafönster, "Örnnästet" kallat i folkmun. Utsikten där uppe är hänförande kan jag säga.

Jag läste i Alekuriren (den lokala tidningen) att kommunen satsar på hundrastgårdar i tätorterna. Vad jag vet har vi inte fått någon i Bohus ännu, så därför bestämde jag mig för att jag definitivt tänker göra en kommentar på det, både som ev. förslag till kommunen och gestaltning. Fast med en twist. En ganska neutral bakgrund, men där hundar och människor får delvis andra roller. Med tanke på bakgrunden tänkte jag mig någon form av lusthus högst upp på toppen. Här ovan och nedanför ser ni ett par förslag.

Det här lilla lusthuset kunde jag inte låta bli att ta med. Det skulle kunna ligga som grund för någonting, eventuellt. Ett lite större lusthus för hundar (eller människor) som inte får vistas bland andra. Jag har nämligen Elisabeth Ohlson Wallin och hennes utställning Ecce Homo i tankarna när jag vill utforma min gestaltning, mer säger jag inte för jag vill ha någonting att redovisa också. Jag får se hur mycket twist på det hela jag vågar göra. Det blir ett ämne att ta upp i gruppen på onsdag.

Läste en arikel i Lärarnas Riksförbunds medlemstidning Skolvärlden nr14 om Skiss-projektet. Konsten ger lärarna en kick heter artikeln skriven av Ingela Hofsten. Det är Konstfrämjandet som har startat det här projektet med pengar från Europeiska Socialfonden. Dess syfte är att utveckla metoder för hur konst och konstnärer kan bidra till nytänkande i arbetslivet. Katrinelundsskolan, en 7-9-skola, i Sundsvall nappade på idén att vara med i ett konstnärligt projekt där personalen var i fokus. Konstnärerna Janne Björkman och Kerstin Lindström var de som ledde det hela, bl a genom att göra olika workshops med lärarna och genom att konstnärerna själva piffade upp skolan genom att måla och möblera om elevutrymmena. Personalen fick utgå från frågor som "vilken kroppsdel använder du mest i jobbet?", "vilka yrkesroller utöver pedagogens har jag?" och "vad karaktäriserar en bra kollega?". Bl a blev det ett lapptäcke med olika substantiv, verb, adjektiv och prepositioner som gick att koppla till olika delar av läroplanens första stycke; grundläggande värden som skolan ska förmedla. Många av lärarna var skeptiska från början och tyckte att det verkade flummigt, men ändrade uppfattning under resans gång. En av lärarna, Ulrika Ytterström "tycker att konstnärerna hjälpt henne och hennes arbetskamrater att se på sin arbetsplats ur nya synvinklar" och att hon "tänker ännu mer än förut på att eleverna också kan använda konstnärliga uttryck när de redovisar arbeten". Kanske är det lärarna man ska undervisa när man kommer ut till skolorna!

Vill ni gå på utställaning? Högskolan för Fotografi har anordnat en på nätet. Nya bilder från Göteborg heter den och medverkande är nuvarande och gamla elever från fotohögskolan. Gå in på http://www.031jpg.se/.

Vi ses