Blogg V

Nu känner jag verkligen kniven mot strupen! Många var idéerna och många har jag sågat - innan de ens kommit till utförandestadiet! Efter förra gruppmötet vi hade blev det en sömnlös natt. På kvällen innan började jag tänka i åter nya banor och en plan började så sakteliga ta form. Jag ska nog ringa en av mina hundbekanta här i Bohus! Sedan kom den sömnlösa natten! Nu eller aldrig måste jag komma upp med en idé som jag kan stå för. Jag har helt enkelt varit ute efter mitt sanna uttryck. Det hade jag inte funnit förut insåg jag. Nåväl, den sömnlösa natten gav utdelning. Sagt och gjort, jag åkte in till HDK och lånade en kamera ... "and here I am!"

Jag hade fått en alldeles strålande idé om att samla så många som möjligt av Bohus hundägare med dess hussar eller mattar, placera ut dem på kullen raka i ryggen, med bestämd blick och väluppfostrade sittande hundar som tittar rakt fram. Och så skulle de se ut som om de intagit kullen! Det är en idé som jag fortfarande skulle vilja genomföra, men jag inser att jag inte har så mycket tid kvar att åstadkomma det på, så jag nöjde mig till att börja med min hundbekant (egentligen en jobbarkompis), testa tekniken (kameran) och se vad som skulle komma ut av det. Har tagit lite bilder, men det var kallt och det började regna och den lilla hunden började frysa, och det blev imma på kameralinsen, så jag vet inte riktigt om det är de här bilderna jag ska jobba med eller om jag ska satsa på att ta nya. Har jag tid? sedan ska det ju "photoshopas" också, en teknik jag inte till fullo behärskar ännu ... ! Kanske kan jag göra något med de bilder jag har tagit redan, jag får se!

På söndagar brukar jag ibland titta på ett TV-program som heter Sverige! Ett trevligt, blandat kulturprogram. De brukar tydligen ha ett inslag med någon konstnär som de följer under en dag. Har missat ett par söndagar och inte hunnit att titta på svt-play, men de två gångerna innan var det först målaren Lars Lerin och gången efter glaskonstnären Bertil Vallien. Kul att se tycker jag.

Sitter här en sen söndagskväll efter jobbet och pedagogiska tankebanor känns långt borta.

Vi ses!

Blogg IV

Det har inte varit lätt att komma vidare. Att ta upp min ambivalens i förra bloggen gjorde att jag ramlade ner i den igen, men jag tror att jag nu har kommit fram till något slags beslut.

Här ser ni utsikten jag har från soffan i vardagsrummet så här års. Ganska idylliskt va'? Man skulle kunna tro att man är på landet någon stans. Jag vill därför inte göra för stora ingrepp eftersom det skulle förstöra intrycket.

Här ovanför har jag tagit en mer direkt på bild även den från mitt vardagsrumsfönster (tur att man inte ser hur skitigt fönstret är). Nederst på bilden är det toppen på kullen man ser och ovanför den på toppet av berget ser man Gert Wingårdhs kedjehus byggda i cederträ med stora panormafönster, "Örnnästet" kallat i folkmun. Utsikten där uppe är hänförande kan jag säga.

Jag läste i Alekuriren (den lokala tidningen) att kommunen satsar på hundrastgårdar i tätorterna. Vad jag vet har vi inte fått någon i Bohus ännu, så därför bestämde jag mig för att jag definitivt tänker göra en kommentar på det, både som ev. förslag till kommunen och gestaltning. Fast med en twist. En ganska neutral bakgrund, men där hundar och människor får delvis andra roller. Med tanke på bakgrunden tänkte jag mig någon form av lusthus högst upp på toppen. Här ovan och nedanför ser ni ett par förslag.

Det här lilla lusthuset kunde jag inte låta bli att ta med. Det skulle kunna ligga som grund för någonting, eventuellt. Ett lite större lusthus för hundar (eller människor) som inte får vistas bland andra. Jag har nämligen Elisabeth Ohlson Wallin och hennes utställning Ecce Homo i tankarna när jag vill utforma min gestaltning, mer säger jag inte för jag vill ha någonting att redovisa också. Jag får se hur mycket twist på det hela jag vågar göra. Det blir ett ämne att ta upp i gruppen på onsdag.

Läste en arikel i Lärarnas Riksförbunds medlemstidning Skolvärlden nr14 om Skiss-projektet. Konsten ger lärarna en kick heter artikeln skriven av Ingela Hofsten. Det är Konstfrämjandet som har startat det här projektet med pengar från Europeiska Socialfonden. Dess syfte är att utveckla metoder för hur konst och konstnärer kan bidra till nytänkande i arbetslivet. Katrinelundsskolan, en 7-9-skola, i Sundsvall nappade på idén att vara med i ett konstnärligt projekt där personalen var i fokus. Konstnärerna Janne Björkman och Kerstin Lindström var de som ledde det hela, bl a genom att göra olika workshops med lärarna och genom att konstnärerna själva piffade upp skolan genom att måla och möblera om elevutrymmena. Personalen fick utgå från frågor som "vilken kroppsdel använder du mest i jobbet?", "vilka yrkesroller utöver pedagogens har jag?" och "vad karaktäriserar en bra kollega?". Bl a blev det ett lapptäcke med olika substantiv, verb, adjektiv och prepositioner som gick att koppla till olika delar av läroplanens första stycke; grundläggande värden som skolan ska förmedla. Många av lärarna var skeptiska från början och tyckte att det verkade flummigt, men ändrade uppfattning under resans gång. En av lärarna, Ulrika Ytterström "tycker att konstnärerna hjälpt henne och hennes arbetskamrater att se på sin arbetsplats ur nya synvinklar" och att hon "tänker ännu mer än förut på att eleverna också kan använda konstnärliga uttryck när de redovisar arbeten". Kanske är det lärarna man ska undervisa när man kommer ut till skolorna!

Vill ni gå på utställaning? Högskolan för Fotografi har anordnat en på nätet. Nya bilder från Göteborg heter den och medverkande är nuvarande och gamla elever från fotohögskolan. Gå in på http://www.031jpg.se/.

Vi ses

Blogg III

Förra onsdagen på gruppseminariet föreslog Nike att jag skulle gå in på nätet och surfa omkring på olika djurkyrkogårdar eftersom det kom upp på tapeten (förslag från mig själv) att göra på min kulle. Men nej kände jag, djurkyrkogård!? Jag gillar ju egentligen platsen precis som den är med det vajande gräset på somrarna. När jag sitter ner i min soffa i vardagsrummet och tittar ut ser jag gräs buskar och träd, skogsklädda toppar längre upp och några utspridda villor här och där. Vem sjutton vill att en kyrkogård ska störa utsikten?! Usch nej! Surfade omkring; hillside art, art project on hillsides o s v. Bilderna nedan och några till som jag inte visar är vad jag kom upp med. Och ... akut kris och härdsmälta. Vad ska jag göra???! Vad vill jag göra av "min" kulle? Min ursprungsidé med hundarna kändes plötsligt långt borta ... tills ... jag läste Christinas kommentar till min blogg nr 2, men mer om det senare. Nedan kommer några axplock av min ambivalens.

" Istället för djurkyrkogård kanske man skulle ha monument av någon eller några hundar (i stort format) att pryda kullen med - människans bästa vän ni vet." Men, nja.

"Eller helt enkelt en utsiktsplats med lite twist?" Hm, ja.

"Kanske platsen innehåller någon forntida figur om man gräver tillräckligt djupt!?" Suck!

Den här tcckningen har inte jag gjort. Hittade den på nätet också. Vet tyvärr inte vem konstnären är. "Ännu en vinkling." Ångesten börjar krypa sig på.

Hade en bild här med ett stort runt ihåligt monument uppe på en kulle, men jag råkade trycka bort den på något sätt. "Kanske skulle kunna vara något istället?" Hmmm ...

Här kommer en bild på monumental gravplats som jag hittade, men nej, den väljer jag bort även om jag gillar pyramidformen. Pyramiden är en form som jag skulle kunna tänka mig att använda ... !

Jag är nog egentligen ganska inne på min ursprungidé med hundarna coh jag börjar luta åt vilket håll jag vill dra det hela, men ... Den här bilden påminner lite om installationen med den svarta katten på kattuställningen som konstmuséet har: En jättestor katt som fyller upp en av konstmuséets salar. Såg den med mitt barnbarn Vilda häromdagen.

Ett annat förslag, att klä in sluttningen med konst eller graffiti (graffiti kan för all del räkans som konst också så klart).

Ännu ett par statyer/monument av hundar. Påminner lite grand om gamla gravar avgjutningar av adelsmän eller kungar som jag bland annat har sett i Skottland. Framförallt bilden alldeles här nedanför.

Varför inte sätta en stor fägelbur på toppen och fånga in områdets fäglar!? Dum idé, men kul bild!

Ännu en förevigad jycke!

Eller varför inte klä in kullen med boksäver à la Hollywood!?

Den här bilden gillar jag, som en bro eller brygga mot någonting! Påminner lite om min kulle också.

Förstår ni mitt dilemma? Jag kände mig totalt desorinterad efter att ha surfat omkring och laddat ner alla bilder. Inte blev det bättre när jag dryftat dilemmat med andra. Ett förslag var bland annat att slå upp ett tält och bo in kullen efter att jag kommit med funderingar om att annektera kullen genom att sätt en flagga på toppen! ... Gillar inte att text och bilder försvinner emellanåt! Tllbaks till Christinas inlägg; det gjorde att jag faktiskt fick inspiration att tänka vidare i mina första banor om hundarna, fast med lite mer utvecklade visioner. Tack!

Det är lätt att förstå elever och skolungdomar som sitter och inte vet vad de ska göra på sina bild- eller estetlektioner. Formen med gruppseminarierna fyller verkligen sin funktion därför; ett bra verktyg att ta med sig ut i skolan. Just att det att coacha varandra genom att komma med förslag och infallsvinklar är verkligen någonting man kan ta med sig.

Vi ses

Blogg II

Bättre sent än aldrig? Äntligen fick jag kartbilderna hemskickade som jag beställt från kommunen. Nedan kan man se hur platsen ser ut ovanifrån. Jag har ringat in ett ganska stort område, men jag har inte bestämt mig för hur mycket av den inringade platsen jag egentligen kommer att använda. Jag hade velat visa liggande bilder, men det verkar inte vara som om överföringen alltid fungerar som man tror. I alla fall vet jag inte hur man roterar eller redigerar, xå det får vara så här.

Vad jag ska använda platsen till har jag inte bestämt ännu, funderar fortfarande. Initialt kunde jag tänka mig en slags "amusement park" för hundar och något lusthusakigt bygge på kullkrönet där hussar och mattar kan sitta och fika och prata medan deras jyckar roar sig kungligt (eller varför inte göra tvärtom; vovvarna fikar och mattar och hussar rantar omkring). Skämt åsido, jag tänkte mig möjligtvis någonting i stil med William Wegman. Han har ju porträtterat sina weimaranerhundar i olika mänskliga poser. Hans hundar Man Ray och Fay Ray är ju berömda. Gå in på www.wegmanworld.com och gallery för att se bilder han har gjort. Jag tänker mig någonting i stil med att byta ut människor mot hundar att befolka den här platsen. Carl gav mig lite ytterligare idéer idag om att blanda in hållbar utveckling i mitt projekt. Tillbaka till Wegman; kan man stjäla hans bilder rakt av och ändra efter eget behov? Andra idéer har jag fått i gruppen, t ex kom det upp att använda sig av insikter till skillnad från utsikter. Också en intressant vinkel.

Tankar kring vad man rent pedagogiskt skulle kunna tänka sig att göra är att låta elever komma med förslag om hur de skulle vilja omforma sin närmiljö, t ex skolgården; eller vägen till skolan. Kanske är skolgården riktigt trist eller har området som leder till skolan mycket i övrigt att önska vad t ex gäller barns eller ungas säkerhet. Hårt trafikerad väg etc. Eleverna kan arbeta ämnesöverskridande och förslaget om förändring skulle kunna presenteras för kommunen. Läste någonstans (kommer tyvärr inte ihåg var) att man i Malmö vid någon skola sysslar mycket med att låta elever påverka sin skolgård med egna planteringar och skapa olika både pedagogiska och estetiska utrymmen; att använda skolgården som klassrum såväl som till umgänge och lek. Skolgårdar kan ju verkligen ikläda sig rollen som icke-platser om det vill sig riktigt illa!

Vi ses

Blogg I

Så var det dags igen! Hej på er!

Det har varit ganska intensiva veckor med samtidskonsthistoria, men intressant. Lite väl komprimerat kanske, men man kan ju alltid fördjupa sig mer på egen hand. Nyttigt och väldigt roligt att analysera och framförallt mycket intressant att se och höra hur ni andra tolkat era val av konstverk. Många bra idéer att ta med sig.

Det ska också bli spännande att se och höra vad ni andra har kommit fram till när det gäller gestaltningen. Själv tittade jag ut från mitt köksfönster och hittade en slags icke-plats som jag tror det går att göra någonting åt. Se bifogade bilder ovan på "min" gräskulle med omgivande gräsmark, lite buskar, sly och träd. Storleken gör att jag inte kan täcka in hela ytan på ett fotografi, men jag har tänkt att gå till kommunkontoret och försöka få tag på en detaljkarta där jag exakt kan ringa in området. Har någon slags idé om en "amusementpark", men mer om det senare när jag dryftat det hela i min seminariegrupp.

Jag går ju kvällskursen i Samtidskonsten som läromedel också. Får se om jag tagit mig vatten över huvudet (ytterligare en gestaltning), men jag tycker att det är ett bra komplement till utbildningen vi går. Det är särskilt intressant, tycker jag, eftersom kursen gör avstamp i Göteborgs internationella konstbiennal. Det har ju inte pratats så mycket om Göteborgsbiennalen på HDK av våra lärare, vilket förvånar mig (eller är det jag som inte varit närvarande?). Hur som helst är det en del öppna föreläsningar man kan gå på om man är intresserad. Förra tisdagen den 22/9 på stadsbiblioteket talade konstnären Love Enqvist om sitt verk Diggers and Dreamers 2005-2009 (egentligen en konstbok) han har utställd på Röda Sten. Han berättar om olika "intentional communities"; om människor som slutit sig samman runt en livsfilosofi de försöker förverkliga i en slags by- eller samhällsgemenskap. Gav en del tips infrö gelstaltningen för egen del. Nu på tisdag den 29/9 är det öppen föreläsning på HDK: Tendenser i samtidskonsten med Kristoffer Arvidsson, konstnär, kritiker och fil. dr i konst- och bildvetenskap, forskare vid Göteborgs konstmuseum. Mellan 18 och 20 kan tilläggas.

Biennalen består annars till största delen av videoinstallationer. Ett par tips för övrigt är William Kentridge och Jörgen Svensson på stadsmuséet. Gå annars in på http://www.goteborg.biennal.org för mer tips.

Läste i Göteborgs-Posten den 24/9 om EU:s utbildningsministermötet i Göteborg och om att ministrarna är eniga om att läraryrkets status behöver höjas. Hoppas att den satsning man tänker göra på att låta lärare utbilda sig utomlands med 80 % av bibehållen lön kan verka för det och det att regeringen dessutom vill förbjuda kommunerna att anställa obehöriga lärare bidrar till detta. Att det tycks finnas en enighet om att öka rörligheten för lärare inom EU låter väldigt intressant tycker jag. Att yrkets låga status inte lockar till sig de bästa studenterna och hur man ska vända den trenden var annat som var på tapeten. Finland lyftes fram som förebild och hur respekterad man är som lärare i det finska samhället. Enligt Henna virkkunen är utbildningen 5-årig där och ger en masterexamen. Dessutom gör de många tester för att se om studenten är lämlig för yrket. Personligen tror jag att vi har en hel del att lära från Finland när det gäller läraryrket och dess utövande.

Vi ses

Styckeindelningar

Jag fattar inte varför texten kör ihop sig som den gör. Har försökt att efterredigera, men förgäves. Förut var det OK, men de sista inläggen blir så här knasiga!

Jag lever!!!

Fantastiskt hur ens inställning kan ändras från trögt till "flow" (peppar, peppar, ta i trä)! Nu äntligen känns det som om jag går på HDK! Det är ju så här det ska vara! Fritt skapande i härlig gemenskap! Vem sjutton vill bli lärare när det känns så här?

Det har minst sagt varit en process. Jag har gått från fix och färdig idé (var ganska säker på hur jag ville ha det) till mer och mer avskalat. Undan för undan upptäckte jag, genom diskussion och samtal med andra och egna upptäckter att det var en hel del man kunde ändra på. Och fram tills måndag är jag fortfarande inte säker till 100% hur det kommer att gestalta sig.

Jag har redigerat färdigt filmen (tack Maja för alla tips och all hjälp), målat mina bakgrunder som jag beskrivit i min förra blogg och sågat till dem (tack Du också Katta), men det blir inga gipsfigurer, vare sig ansikte eller händer. Bort med det, det visade sig vara helt överflödigt. Vid provprojiceringen blev det uppenbart att de var överflödiga. Nu blir det istället projicering direkt på svart bakgrund. Det kommer att se ut som om figuren är instängd i lådan istället för som jag tidigare hade tänkt mig att figuren skulle vara på väg att tränga ut ur lådan. Jag skulle nog i och för sig kunna tänka mig att göra en sådan figur också, men då skulle jag göra den utan projicering: mer som en skulptur. Masken på bilden är gjord i plastelina: den skall krossas och skärvorna ligga på golvet nedanför projiceringen. Kan kännas överflödigt, men måste testas. Det verkar gå mot det totalt avskalade.

Ett missöde som skedde var att jag skulle såga till en av skivorna själv utan hjälp av träverkstan´, jag orkade inte släpa ner den en gång till (vilket jag ångrade). Sågade snett och vint och fick en ojämn kant som jag inte känner mig riktigt tillfreds med. Kanske kommer det att fungera ändå. Man får göra det bästa av det man har. "Kanske att lerskärvorna gjorde skadan när de ven omkring".

Vad vill jag då säga med min installation? Jag skulle vilja hänvisa till Larry Rinder, director på Berkley Art Museum som i sin föreläsning om Outsider Art och Samtidskonst på Göteborgs konstmuseum tisdagen den 19/5 bl a sa att han tycker att det är för mycket prat om vad konstverk betyder nu förtiden. Han tyckte att konsten i de allra flesta fall klarar att tala för sig själv. Jag håller med om det, tycker inte att man alltid ska behöva analysera allting. Det som Du ser kanske inte jag ser. Allt betyder inte samma sak för alla. En travestering: "The beauty is in the eyes of the beholder". Man behöver inte sätta ord på allting. Upplevelsen, känslan av den kan vara lika viktig. Jag vill helt enkelt att tolkningen ska vara fri. Förutsättningen är ju förstås att det finns någonting att tolka.

När man översätter det här till skolmiljö blir det uppenbart hur viktig processen är och för att kunna följa den på ett bra sätt hos elever tror jag att portfolio är ett i särklass bra hjälpmedel, både för elever och lärare att få en bra överblick. För fördjupad förståelse tror jag mycket på det Sokratiska samtalet som metod eller i alla fall en samtalsform som i stort följer en liknande demokratisk modell, där alla får känna sig delaktiga och bli sedda.

Jag försökte ladda ner min slutversion av filmen, men det verkade ta orimligt lång tid. Klockan drog iväg över tolvslaget så ni får hålla tillgodo tills på måndag.

Lycka till alla!