Det var mycket nya tankar och funderingar som kom upp under och efter seminariet. Jag kanske verkad bombsäker på vad jag ville göra, men faktum är att det jag presenterade var en grundidé som kan utvecklas eller ta andra former. Därför var det väldigt spännade och nyttigt att få vädra i gruppen, även om jag i sanningens namn måste säga att jag till en början var rädd för den påverkan som gruppen kunde ha på det jag vill uttrycka och säga (fast egentligen vet jag nog inte riktigt vad jag vill säga). Uttrycket är jag väl någorlunda klar med, men det och min mening med det är också något som jag tror kommer att utkristallisera sig tydligar ju längre in i projektet jag kommer.
Jag har nog varit den där som velat gå med skygglappar och inte velat bli påverkad av vad andra gör eller har gjort, men när jag ser tillbaka så ser jag ju att det är en ekvation som är rätt så omöjlig, man måste ju ta in det som finns runt omkring och också låta sig inspireras av sådant man ser (eller hör) vare sig det är konstverk, konstnärer eller samhällsfenomen för att nämna något. Katti sa ju något om det och också att det här vi gör nu inte är en konstnärlig process i sig (om jag uppfattat saken rätt) utan ett projekt som vi gör som blivande lärare. Det gjorde att det var lätt att översätta vårt seminarie till hur man kan tänkas jobba i skolan med elever.
I skrivande stund befinner jag mig fortfarande i tankeprocessen, det är något som följer med mig hela tiden, när jag är ute på morgonen (läs natten) och delar ut GP eller när jag diskar ... Tack vare de infallsavinklar jag fick i seminariegruppen, inte bara vad det gällde responsen på mitt eget arbete, men också de många fantastiska idéer som kom upp till diskussion. Så nog kan jag se det positiva med att lufta i grupp alltid.
Nästa vecka ska jag börja samla in material och påbörja mina "trial and errors". Ser fram mot det.
Hej så länge.
fredag 24 april 2009
tisdag 21 april 2009
Serier
Jag ber om ursäkt för mitt sena inlägg, men jag glömde helt bort att vi skulle blogga och kom inte ihåg det förrän sent på söndagkvällen. Och igår hann jag inte, men här kommer den.Egentligen skulle jag haft en annan bild från vår första seriesession under vår vfu-period, men det blev fel på överföringen så jag fick välja den här istället.
Otroligt fina bildserier alla hade gjort. Också ett lärorikt sätt att se och lära om de olika konfliktsituationer som kan uppstå i skolan (eller inom en själv). Mycket av det som redovisades är sådant som vi lite till mans har råkat ut för eller har sett, vilket gör att man får en och annan aha-upplevelse, samtidigt som det kan vara skönt att jag inte är ensam om att känna de där berg- och dalgångarna t ex. För så kändes det ganska rejält ibland när vfu:n inte riktigt motsvarade de förväntningar jag hade. Vad har jag egentligen gett mig in på? Är det det här jag jag ska hålla på med? Att få lyssna på Lars-Åke Kernells inlägg var ganska trösterikt och inspirerande därför.
Men efter dalgångar kommer bergstoppar och nu känns det återigen inspirerande med den nya gestaltningsutmaningen. Har i stort sett kommit på vad jag vill göra, så får vi se om det går att utföra också.
Slutligen: serier är ju någonting som lämpar sig väldigt bra att använda sig av i undervisningen. Med de övningar som vi gjorde tillsammans med Mattias och de serier vi har gjort har vi fått några nya övningar att lägga till i vår repertoar, vilket känns bra. De övningar som vi lär oss är som guldkorn att ta vara på. Inte minst alla nya idéer som har redovisats av er andra.
söndag 18 januari 2009
Interaktivt gestaltningsarbete
En intressant termin har kommit till ända. Bildutbildningen på HDK var nog ganska annorlunda mot vad jag hade tänkt och trott innan jag började, men jag tycker nog att man ganska snart kom underfund med den röda tråden. För att sammanfatta mina intryck så här långt i utbildningen kan jag säga att man vill vara mer på HDK, göra mer workshops, för känslan som åtminstone jag har haft är att det har känts lite splittrat ibland och att man skulle vilja ha varit involverad i mer handfasta och gemensamma projekt på skolan. Det är ju idéer som man sedan tar med sig och har som en bank att ösa ur när man är ute på vfu eller börjar sin yrkesutövning.
Det var intressant men också svårt ibland att jobba i grupp med den interaktiva gestaltningen. För det mesta fungerade det bra och det var lätt att enas om en strategi som tilltalade alla, men ibland var det någon som backade eller tyckte annorlunda och då fick man med gemensamma krafter komma fram till någonting annat.
Vi i vår grupp valde ju att måla vilket alla var ganska fort införstådda med att vi skulle göra, men korset var kanske inte allas melodi till att börja med. Själv hade jag kanske föredragit en av våra första idéer som var att göra en enda gemensam stor målning, men av olika anledningar utkristalliserade det sig till korsformationen.
Eftersom vi var sist ut med vår redovisning hade man ju sett alla de andra gruppernas fenomenalt bra redovisningar, så det var lätt att bli nervös över om vårt annorlunda bidrag skulle gå hem eller inte. Framförallt var vi nyfikna på de reaktioner vi skulle få.
Det var intressant men också svårt ibland att jobba i grupp med den interaktiva gestaltningen. För det mesta fungerade det bra och det var lätt att enas om en strategi som tilltalade alla, men ibland var det någon som backade eller tyckte annorlunda och då fick man med gemensamma krafter komma fram till någonting annat.
Vi i vår grupp valde ju att måla vilket alla var ganska fort införstådda med att vi skulle göra, men korset var kanske inte allas melodi till att börja med. Själv hade jag kanske föredragit en av våra första idéer som var att göra en enda gemensam stor målning, men av olika anledningar utkristalliserade det sig till korsformationen.
Eftersom vi var sist ut med vår redovisning hade man ju sett alla de andra gruppernas fenomenalt bra redovisningar, så det var lätt att bli nervös över om vårt annorlunda bidrag skulle gå hem eller inte. Framförallt var vi nyfikna på de reaktioner vi skulle få.
En intressant termin har kommit till ända. Bildutbildningen på HDK var nog ganska annorlunda mot vad jag hade tänkt och trott innan jag började, men jag tycker nog att man ganska snart kom underfund med den röda tråden. För att sammanfatta mina intryck så här långt i utbildningen kan jag säga att man vill vara mer på HDK, göra mer workshops, för känslan som åtminstone jag har haft är att det har känts lite splittrat ibland och att man skulle vilja ha varit involverad i mer handfasta och gemensamma projekt på skolan. Det är ju idéer som man sedan tar med sig och har som en bank att ösa ur när man är ute på vfu eller börjar sin yrkesutövning.
Det var intressant men också svårt ibland att jobba i grupp med den interaktiva gestaltningen. För det mesta fungerade det bra och det var lätt att enas om en strategi som tilltalade alla, men ibland var det någon som backade eller tyckte annorlunda och då fick man med gemensamma krafter komma fram till någonting annat.
Vi i vår grupp valde ju att måla vilket alla var ganska fort införstådda med att vi skulle göra, men korset var kanske inte allas melodi till att börja med. Själv hade jag kanske föredragit en av våra första idéer som var att göra en enda gemensam stor målning, men av olika anledningar utkristalliserade det sig till korsformationen.
Eftersom vi var sist ut med vår redovisning hade man ju sett alla de andra gruppernas fenomenalt bra redovisningar, så det var lätt att bli nervös över om vårt annorlunda bidrag skulle gå hem eller inte. Framförallt var vi nyfikna på de reaktioner vi skulle få.
Det var intressant men också svårt ibland att jobba i grupp med den interaktiva gestaltningen. För det mesta fungerade det bra och det var lätt att enas om en strategi som tilltalade alla, men ibland var det någon som backade eller tyckte annorlunda och då fick man med gemensamma krafter komma fram till någonting annat.
Vi i vår grupp valde ju att måla vilket alla var ganska fort införstådda med att vi skulle göra, men korset var kanske inte allas melodi till att börja med. Själv hade jag kanske föredragit en av våra första idéer som var att göra en enda gemensam stor målning, men av olika anledningar utkristalliserade det sig till korsformationen.
Eftersom vi var sist ut med vår redovisning hade man ju sett alla de andra gruppernas fenomenalt bra redovisningar, så det var lätt att bli nervös över om vårt annorlunda bidrag skulle gå hem eller inte. Framförallt var vi nyfikna på de reaktioner vi skulle få.
Fem bilder
Vad är det för något? Jag tilltalas av det minimala uttrycket där tolkningsmöjligheterna är många. Det är upp till var och en att se det de vill se. Gränserna kan förflyttas ... in i det oändliga ... eller utanför det synliga ...
Jag tyckte många av mina bilder blev så oerhört mer spännande när jag gjorde om dem, vilket också var fallet med de här träden. En mörk natt, men vad gränsar de till? var hör de hemma? Är de en del av ett större sammanhang eller ensamma solitärer som möts i mörkret?
Ännu en bild som jag manipulerat i min mobiltelefon, även den omgjord till negativ. Jag lekte mycket med med olika effekter, vilka jag tyckte gav en ytterligare dimension till en del bilder. En mystisk person eller varelse tonar fram som gränsar till overklighet. Kanske tonar den bort ... kanske var det bara en chimär, en luftvarelse ...
Bilden av fönstret är manipulerad i min mobiltelefon. Egentligen är det en baksida av en teckning jag gjorde i tusch där tuschen gick genom pappret. Genom att göra bilden negativ blev den så här spännande, som snö på en fönstervägg en kall vinternatt. Man kan ju fundera på vad det är för hus och vad som finns på insidan.
lördag 6 december 2008
Blogginlämning v 48
Konstigt, nära i tid men ändå är det det som jag kanske minns minst av. Veckorna har ju mestadels bestått av föreläsningar, så jag får fräscha upp minnet genom att titta i mina anteckningar. Med tanke på vad vi har pratat om, med bland annat Tarja så inser man vikten av att lära genom att göra. När man sitter och antecknar till en föreläsning är det lätt att bara låta pennan gå. Minnet fastnar på pappret och inte i huvudet. Fast lite kommer jag förstås ihåg.
Gunilla Granaths föreläsning om hur hon följde eleverna på högstadiet var insiktsfull och väldigt värdefull att ta del av. En mycket närvarande föreläsare som också såg oss studenter och skapade ett forum där hon också tog del av våra erfarenheter. Det är intressant också att se hur det socio-kulturella perspektivet kommer igen överallt genom utbildningen.
Frukostbuffén missade jag den här veckan, så jag missade tyvärr också filmerna som skulle ha varit bra. Jag fick dock länken så att jag själv ska kunna gå in på nätet och titta, men har tyvärr inte hunnit det ännu. Överlag tycker jag annars att det har varit intressanta och sevärda filmer vi fått se.
Jämställdhetsdagen var jag inte närvarande på heller, men fick reda på lite av vad det hade handlat om genom några av mina studentkamrater.
Så här långt i terminen ser man hur allting så sakteliga vävs samman genom föreläsningar och annat, bland annat Bengt L:s båda seminarier i bildpedagogik. Visst, man behöver den teoretiska delen också, men nu var det länge sedan vi fick sätta tänderna i någon kreativ uppgift. Det ska därför bli spännande att börja med examensuppgiften.
Rasoul Nejadmehrs föreläsning om interkulturell pedagogik var speciellt inspirerande, men det var också intressant att ta del av Oskar Brobergs föreläsning: Identitet i tid och rum, från ett ekonomisk-historiskt perspektiv.
Gunilla Granaths föreläsning om hur hon följde eleverna på högstadiet var insiktsfull och väldigt värdefull att ta del av. En mycket närvarande föreläsare som också såg oss studenter och skapade ett forum där hon också tog del av våra erfarenheter. Det är intressant också att se hur det socio-kulturella perspektivet kommer igen överallt genom utbildningen.
Frukostbuffén missade jag den här veckan, så jag missade tyvärr också filmerna som skulle ha varit bra. Jag fick dock länken så att jag själv ska kunna gå in på nätet och titta, men har tyvärr inte hunnit det ännu. Överlag tycker jag annars att det har varit intressanta och sevärda filmer vi fått se.
Jämställdhetsdagen var jag inte närvarande på heller, men fick reda på lite av vad det hade handlat om genom några av mina studentkamrater.
Så här långt i terminen ser man hur allting så sakteliga vävs samman genom föreläsningar och annat, bland annat Bengt L:s båda seminarier i bildpedagogik. Visst, man behöver den teoretiska delen också, men nu var det länge sedan vi fick sätta tänderna i någon kreativ uppgift. Det ska därför bli spännande att börja med examensuppgiften.
Rasoul Nejadmehrs föreläsning om interkulturell pedagogik var speciellt inspirerande, men det var också intressant att ta del av Oskar Brobergs föreläsning: Identitet i tid och rum, från ett ekonomisk-historiskt perspektiv.
Blogginlämning v 46
Vilken vecka!
Att först komma, få pricken i pannan och inte ha en aning vad som skulle komma!
Jag uppskattar samarbetet över gränserna även om det inte var en lätt sak att föra samman så många olika viljor. Många försvann och många kom och gick under resans gång, men till slut så blev det någonting av det hela, även om vi kanske inte blev så många kvar. I början kändes det många gånger tröstlöst på grund av det, bland annat, och hur vi skulle kunna hitta en löpande tråd som alla skulle kunna samsas kring.
De första två nästan tre dagarna hände inte så mycket. En fasligt massa snack och väldigt lite verkstad. Men så började vi känna oss för, testa olika uttryckssätt, med många åsikter och diskussioner, omarbetningar hit och borttagningar och tillägg dit.
HDK-VECKAN
Själv tillhörde jag väl inte de som hade massor av åsikter eller diskussioner att framföra, jag lyssnade istället mycket och försökte göra mina inlägg utifrån det. Visst hade jag synpunkter, men jag gjorde hellre och så fick vi se hur det passade in i sammanhanget.
Jag tillhörde musikanterna och min uppgift blev att vid upprepade tillfällen slå på en metallskål delvis fylld med vatten med en metallslev så det blev ett gonggongaktigt ljud, samt att porla med vattnet mot slutet av filmen vi framförde musiken till. Succé (inte bara för mig förstås, men för hela gruppen)! Fantastiskt vad man kan åstadkomma om man bara försöker …
Att först komma, få pricken i pannan och inte ha en aning vad som skulle komma!
Jag uppskattar samarbetet över gränserna även om det inte var en lätt sak att föra samman så många olika viljor. Många försvann och många kom och gick under resans gång, men till slut så blev det någonting av det hela, även om vi kanske inte blev så många kvar. I början kändes det många gånger tröstlöst på grund av det, bland annat, och hur vi skulle kunna hitta en löpande tråd som alla skulle kunna samsas kring.
De första två nästan tre dagarna hände inte så mycket. En fasligt massa snack och väldigt lite verkstad. Men så började vi känna oss för, testa olika uttryckssätt, med många åsikter och diskussioner, omarbetningar hit och borttagningar och tillägg dit.
HDK-VECKAN
Själv tillhörde jag väl inte de som hade massor av åsikter eller diskussioner att framföra, jag lyssnade istället mycket och försökte göra mina inlägg utifrån det. Visst hade jag synpunkter, men jag gjorde hellre och så fick vi se hur det passade in i sammanhanget.
Jag tillhörde musikanterna och min uppgift blev att vid upprepade tillfällen slå på en metallskål delvis fylld med vatten med en metallslev så det blev ett gonggongaktigt ljud, samt att porla med vattnet mot slutet av filmen vi framförde musiken till. Succé (inte bara för mig förstås, men för hela gruppen)! Fantastiskt vad man kan åstadkomma om man bara försöker …
Blogginlämning v 44
Jag vill redan från början ursäkta min röra av fotografier; har fortfarande inte lyckats knäcka koden för överföring fast att jag trodde att jag hade det. Ger mig dock inte och hoppas att jag har bättre lycka nästa gång.
Morgonsamlingen med filmen Der Lauf Der Dinge av P. Fischli och O. Weiss var väldigt intressant att se. Vilken spänning man hade byggt upp där man inte visste vad som skulle komma att hända härnäst! Vilka effekter! Snacka om att ha använt matematiken i konsten.
Workshopen med Ann S Pihlgren och Sokratiska samtal var mycket intressant. Ett mycket bra verktyg att ha med sig i bagaget. Kanske behöver man inte alltid lägga upp det precis efter samma mall. Jag kan tänka mig att anpassar innehållet efter rådande omständigheter, vilket man också kunde läsa om att deltagare hade gjort i häftet om sokratiska samtal.
Sokratiska samtal är ett ypperligt hjälpmedel i bildundervisningen (och inte bara där föresten) som man med fördel kan använda sig av när man ska göra bildanalys eller skapa intresse och (förhoppningsvis) engagemang hos barn och ungdomar. Överhuvudtaget har man nytta av att lära sig att föra samtal och diskussioner utifrån det förhållningssätt som sokratiska samtal står för även som vuxen.
Morgonsamlingen med filmen Der Lauf Der Dinge av P. Fischli och O. Weiss var väldigt intressant att se. Vilken spänning man hade byggt upp där man inte visste vad som skulle komma att hända härnäst! Vilka effekter! Snacka om att ha använt matematiken i konsten.
Workshopen med Ann S Pihlgren och Sokratiska samtal var mycket intressant. Ett mycket bra verktyg att ha med sig i bagaget. Kanske behöver man inte alltid lägga upp det precis efter samma mall. Jag kan tänka mig att anpassar innehållet efter rådande omständigheter, vilket man också kunde läsa om att deltagare hade gjort i häftet om sokratiska samtal.
Sokratiska samtal är ett ypperligt hjälpmedel i bildundervisningen (och inte bara där föresten) som man med fördel kan använda sig av när man ska göra bildanalys eller skapa intresse och (förhoppningsvis) engagemang hos barn och ungdomar. Överhuvudtaget har man nytta av att lära sig att föra samtal och diskussioner utifrån det förhållningssätt som sokratiska samtal står för även som vuxen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
