tisdag 30 mars 2010
Intressanta saker i farliga situationer
Ägget är intressant i sin perfekta form.
Den här boken har jag länge tänkt köpa och läsa. Kanske blir det av nu.
Mmm ... jag är ganska intresserad av att äta upp den här semlan ...
Hoppas bara att det inte blir mos av den innan dess.
Problem med servern tydligen. Jag antar att ni andra har haft samma. Blev sent därför i alla fall.
Nyheter
Ursäkta förseningen! Jag försov mig! Har varit för många tidiga mor´nar för mig, men här kommer nyheterna även om de har ett par dar´på nacken - eventuellt - vem vet?
Jag ska göra ett försök till med filmen också.
måndag 29 mars 2010
Dansande person
Snäva tidsramar må jag säga. Problemet är att det en viss tid att ladda upp filmklippet och det inte alltid är inom ens kontroll.
Eftersom jag inte har någon videokamera, utan bara kan filma med mobilen, och det bara fanns mig själv att filma just nu (det är inte lätt med mobilen) valde jag att gå in på Youtube och filma av ett klipp med mobilkameran. Sedan konvertera till AVI för att sedan ladda över den till bloggen. Valde också att filma utan ljud. Kan ju knappast gå vägen via Youtube, så det är bara att vänta. Har kanske gjort en olaglig grej, vem vet något om det?
Eftersom jag inte har någon videokamera, utan bara kan filma med mobilen, och det bara fanns mig själv att filma just nu (det är inte lätt med mobilen) valde jag att gå in på Youtube och filma av ett klipp med mobilkameran. Sedan konvertera till AVI för att sedan ladda över den till bloggen. Valde också att filma utan ljud. Kan ju knappast gå vägen via Youtube, så det är bara att vänta. Har kanske gjort en olaglig grej, vem vet något om det?
Här skulle det ha varit en video, men efter tredje försöket och meddelandet "Ett fel har uppstått", lägger jag det försöket på hyllan, för den här gången i alla fall.
Mitt livs historia
Mitt liv startade på BB i Kungälv en kall februarinatt år 1956. Jag kom som första barnet av tre till ett jordbrukande par på landet utanför nämnda småstad. Att jag faktiskt finns gör väl att det var meningen att jag skulle existera, men faktum är att det inte är en självklarhet. Min mamma var nämligen havande med tvillingar innan mig, men fick missfall efter att hon ramlat ute på lagårdsbacken. Inte så långt efter det blev hon gravid med mig. Alltså ... om hon hade fullföljt den tidigare graviditeten hade jag nog inte varit här idag, förmodligen. Det ger perspektiv på tillvaron.
Att leva på landet och en bondgård som jag gjorde gör att det inte kryllade av lekkamrater, det var en bit mellan gårdarna och andra barn. visst fanns det barn någorlunda nära, men tillräckligt långt bort för att jag ganska mycket skulle vara hänvisad till mig själv. Fast det gjorde egentligen ingenting. Jag var oerhört kreativ som barn, både på ett positivt och kanske också ibland ett lite mindre positivt sätt. Fuffens och rackartyg låg inte långt borta. Om jag inte hängav mig åt nyss nämnda kategori levde jag i min egen lilla värld. Jag älskade att spela piano, började spela för pianolärare när jag var sju år. Släppte ofta skolväskan på golvet i hallen och gick direkt in och satte mig vid pianot. "Nu är Anette hemma", brukade min mamma säga. All besvikelse, glädje eller ilska lät jag gå ut över instrumentet. Ofta till många i familjens förtret. Eller också kunde jag breda mig en stor hög med mackor ta med mig upp på mitt rum och läsa. Allt möjligt. Jag hade en moster som gärna gav mig böcker i present. Hemsöborna var en sådan gåva som jag uppskattade mycket fastän jag inte var så gammal. Den boken gjorde ett starkt intryck som jag minns tydligt än idag. Jag brukade också undersöka vad som fanns i bokhyllan i hemma och läste gärna vuxenböcker som barn. Fantomen och Kitty-böckerna var favoriter också så klart! Så tecknade jag och målade jag! Jag kunde sitta i timmar på mitt rum och hålla på och hitta på olika historier om det jag tecknade (oftast personer). Hade t o m en egen tecknad saga som handlade om de två nallarna Nalle och Maja. Jag brukade teckna och berätta samtidigt för mina två mindre syskon.
Så hade vi djur ... katter och hundar, höns, får, kor och grisar. Min lillasyster hade även hästar, vilket aldrig har varit ett av mina favoritdjur. Jag höll mig till hundar och katter. Det förhållandet håller i sig även idag, med förbehåll på katter (syrran gillar fortfarande hästar). Faktum är att jag aldrig har lockats av jordbrukslivet fastän jag är uppväxt på landet. Däremot trivs jag inte att bo i lägenhet som jag gjort hela mitt vuxna liv. Jag har alltid en längtan till att bo i rogivande lantliga omgivningar. Ett ställe att hämta kraft och inspiration ifrån. Jag väntar bara på att den rätte ska dyka upp så att jag slipper att bo där ensam. Hoppas han kommer snart.
Ettan och tvåan tillbringade jag i en integrerad ett- till tvåskola (läs byskola). I trean till sexan tillbringade jag tiden i en annan skola på landet där jag hade min pianolärare som magister i fyran t o m sexan. Det var en tid som präglades av mycket sång, musik, gemenskap och skapande. Den perioden har präglat mycket av hur jag ser på skapande och kreativitet idag. Magistern var inte rädd att gå utanför ramarna, något som jag ser som ganska ovanligt för den tiden (1960-talet).
Hu då när jag tänker tillbaks på högstadietiden (70-talet). Klassen från landet splittrades upp i redan existerande klasser i den "stora" staden Kungälv. Inte lätt för någon från en trygg och närande miljö på landet. Lite utklassning blev det och jag tappade totalt intresset för skolan efter att tidigare ha trivts som fisken i vattnet. Det var bara ett par ämnen som jag excellerade i. Teckning (som det hette då) var ett av dem. Jag var så less att jag började gå i lära hos en damfrisör efter nian, men det varade inte så länge. Exem gjorde att det jobbet inte var någonting att tänka på för mig.
Så följde en rad olika jobb och inläsning av en del av gymnasiekompetensen på kom-vux tills jag var si så där tjugo år. Under den här tiden hann jag förlova mig och bryta upp och inte långt efter det träffade jag min dotters pappa som jag gifte mig med. Vi var inte gifta så länge dock, det var mest konvenansen som gjorde att jag stadgade mig just då. Efter fyra år, när dottern var fem år, skilde vi oss. Jag hamnade i en livskris, började söka mina andliga rötter och utforska vad jag ville göra av resten av mitt liv. Vadå trettioårskris!
Tankar på att utbilda mig till lärare eller arktitekt började formas i mitt huvud och jag fortsatte att bygga på mina gymnasiebetyg, men verkligheten kom ikapp mig. Jag blev sjuk (inte livshotande) och tvingades till en ganska långvarig konvalescens, vilket gjorde att jag återigen började ifrågasätta min framtid och vad jag skulle försörja mig med. Testade mig till och med på arbetsförmedlingen för att se vad som skulle passa mig. Teknisk ingenjör!? Oj! "Du har exceptionellt bra resultat på siffertesten. Du borde verkligen utbilda dig inom det här området. Du är dum annars", sa de. Hmmm ... jaaa ... Byggnadsingenjör med inriktning på ekologi! Det kunde nog vara någonting, men ... Nej! Jag har verkligen inte lust att ta mer studielån nu, tänkte jag. Så jag började jobba igen, inom tillverkningsindustrin ... tills jag helt enkelt fick nog. Från en dag till en annan sade jag upp mig och började plugga så fort tillfälle gavs. Först till friskvårdterapeut och sedan på universitetet till lärare och här är jag nu. Jag kan tillägga att jag gick en massa andra utbildningar och kurser innan jag började plugga på "riktigt". Allt ifrån alternativa kurser i healing till intuitivt måleri i Köpenhamn och allt möjligt däremellan.
Visst kan livet vara bra kringelkrokigt!? Mitt liv i ett nötskal!
Att leva på landet och en bondgård som jag gjorde gör att det inte kryllade av lekkamrater, det var en bit mellan gårdarna och andra barn. visst fanns det barn någorlunda nära, men tillräckligt långt bort för att jag ganska mycket skulle vara hänvisad till mig själv. Fast det gjorde egentligen ingenting. Jag var oerhört kreativ som barn, både på ett positivt och kanske också ibland ett lite mindre positivt sätt. Fuffens och rackartyg låg inte långt borta. Om jag inte hängav mig åt nyss nämnda kategori levde jag i min egen lilla värld. Jag älskade att spela piano, började spela för pianolärare när jag var sju år. Släppte ofta skolväskan på golvet i hallen och gick direkt in och satte mig vid pianot. "Nu är Anette hemma", brukade min mamma säga. All besvikelse, glädje eller ilska lät jag gå ut över instrumentet. Ofta till många i familjens förtret. Eller också kunde jag breda mig en stor hög med mackor ta med mig upp på mitt rum och läsa. Allt möjligt. Jag hade en moster som gärna gav mig böcker i present. Hemsöborna var en sådan gåva som jag uppskattade mycket fastän jag inte var så gammal. Den boken gjorde ett starkt intryck som jag minns tydligt än idag. Jag brukade också undersöka vad som fanns i bokhyllan i hemma och läste gärna vuxenböcker som barn. Fantomen och Kitty-böckerna var favoriter också så klart! Så tecknade jag och målade jag! Jag kunde sitta i timmar på mitt rum och hålla på och hitta på olika historier om det jag tecknade (oftast personer). Hade t o m en egen tecknad saga som handlade om de två nallarna Nalle och Maja. Jag brukade teckna och berätta samtidigt för mina två mindre syskon.
Så hade vi djur ... katter och hundar, höns, får, kor och grisar. Min lillasyster hade även hästar, vilket aldrig har varit ett av mina favoritdjur. Jag höll mig till hundar och katter. Det förhållandet håller i sig även idag, med förbehåll på katter (syrran gillar fortfarande hästar). Faktum är att jag aldrig har lockats av jordbrukslivet fastän jag är uppväxt på landet. Däremot trivs jag inte att bo i lägenhet som jag gjort hela mitt vuxna liv. Jag har alltid en längtan till att bo i rogivande lantliga omgivningar. Ett ställe att hämta kraft och inspiration ifrån. Jag väntar bara på att den rätte ska dyka upp så att jag slipper att bo där ensam. Hoppas han kommer snart.
Ettan och tvåan tillbringade jag i en integrerad ett- till tvåskola (läs byskola). I trean till sexan tillbringade jag tiden i en annan skola på landet där jag hade min pianolärare som magister i fyran t o m sexan. Det var en tid som präglades av mycket sång, musik, gemenskap och skapande. Den perioden har präglat mycket av hur jag ser på skapande och kreativitet idag. Magistern var inte rädd att gå utanför ramarna, något som jag ser som ganska ovanligt för den tiden (1960-talet).
Hu då när jag tänker tillbaks på högstadietiden (70-talet). Klassen från landet splittrades upp i redan existerande klasser i den "stora" staden Kungälv. Inte lätt för någon från en trygg och närande miljö på landet. Lite utklassning blev det och jag tappade totalt intresset för skolan efter att tidigare ha trivts som fisken i vattnet. Det var bara ett par ämnen som jag excellerade i. Teckning (som det hette då) var ett av dem. Jag var så less att jag började gå i lära hos en damfrisör efter nian, men det varade inte så länge. Exem gjorde att det jobbet inte var någonting att tänka på för mig.
Så följde en rad olika jobb och inläsning av en del av gymnasiekompetensen på kom-vux tills jag var si så där tjugo år. Under den här tiden hann jag förlova mig och bryta upp och inte långt efter det träffade jag min dotters pappa som jag gifte mig med. Vi var inte gifta så länge dock, det var mest konvenansen som gjorde att jag stadgade mig just då. Efter fyra år, när dottern var fem år, skilde vi oss. Jag hamnade i en livskris, började söka mina andliga rötter och utforska vad jag ville göra av resten av mitt liv. Vadå trettioårskris!
Tankar på att utbilda mig till lärare eller arktitekt började formas i mitt huvud och jag fortsatte att bygga på mina gymnasiebetyg, men verkligheten kom ikapp mig. Jag blev sjuk (inte livshotande) och tvingades till en ganska långvarig konvalescens, vilket gjorde att jag återigen började ifrågasätta min framtid och vad jag skulle försörja mig med. Testade mig till och med på arbetsförmedlingen för att se vad som skulle passa mig. Teknisk ingenjör!? Oj! "Du har exceptionellt bra resultat på siffertesten. Du borde verkligen utbilda dig inom det här området. Du är dum annars", sa de. Hmmm ... jaaa ... Byggnadsingenjör med inriktning på ekologi! Det kunde nog vara någonting, men ... Nej! Jag har verkligen inte lust att ta mer studielån nu, tänkte jag. Så jag började jobba igen, inom tillverkningsindustrin ... tills jag helt enkelt fick nog. Från en dag till en annan sade jag upp mig och började plugga så fort tillfälle gavs. Först till friskvårdterapeut och sedan på universitetet till lärare och här är jag nu. Jag kan tillägga att jag gick en massa andra utbildningar och kurser innan jag började plugga på "riktigt". Allt ifrån alternativa kurser i healing till intuitivt måleri i Köpenhamn och allt möjligt däremellan.
Visst kan livet vara bra kringelkrokigt!? Mitt liv i ett nötskal!
onsdag 24 mars 2010
Så var det då dags ...
Ett foto av rollfiguren
... och jag har faktiskt lyckats få ihop någonting. Att "bosätta" sig i datasalen på HDK var det som gjorde susen. Hoppas att resten också flyter på som smort
Jag har fått tag på en bildskärm att visa filmen på. Lite otympligt att frakta men det ska nog gå bra.
Så nu är vi i sluttampen på vår första delkurs. Den här gången har jag verkligen fått tampas med datorer. Det har känts som närkamp och brottningsmatcher av första graden. Vilket faktiskt har varit nyttigt, även om det har varit tidsödande och jag inte har haft så mycket att visa upp på bloggen som jag har brukat. Förut har jag alltid lutat mig mot en av mina systersöner så fort det har varit något med datorn, så när det har kommit till installationer o dyl har jag aldrig behövt göra så mycket själv. Förståeligt så har han, eller dom faktiskt, tröttnat en smula. En av mina processer den här gången har därför varit att försöka komma underfund med så mycket som möjligt själv, vilket också har gett en lite mer grundläggande insikt om hur saker och ting fungerar på det tekniska området. Och, att det inte behöver vara så invecklat som jag många gånger har inbillat mig.
Jag har under arbetets gång insett att jag nog är väldigt intresserad av samhällskritik och gärna då med dubbelbottnade betydelser. Att verket ska kunna tolkas på flera olika sätt. Den här gången har jag utgått från vad man kan kalla en fiktiv solbränna, kanske ... jag kommer att utveckla det närmare under genomgången. Lägger inte heller ut filmen här eftersom den är dygt tio minuter lång. Den var ca 15 först, men jag fick ner den till strax över tio. Har också gjort ett par andra lite längre filmer som jag inte lägger ut därför. Vill någon se dem finns de för visning, det är bara att säga till. Jag lägger istället ut en liten kortis som bör kunna platsa inom tidsmarginalen.
söndag 21 mars 2010
Jag får krupp!
Windows Vista är inte ett program jag gillar specíellt mycket vid det här laget! Krångligare får man leta efter. Filer försvinner och går inte att hitta och ja ... jag bli galen! Hade tagit med mig filerna på sticka hem från skolans dator och tänkte att det var en enkel match att föra över dem på min dator, men neeej ... Grrr!!! Jag sliter mitt hår! Codecs och den och den filen behöver installeras om du ska kunna göra det och det ... Jag får bosätta mig på skolan och göra allt redigeringsarbete där!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
