måndag 29 mars 2010
Mitt livs historia
Att leva på landet och en bondgård som jag gjorde gör att det inte kryllade av lekkamrater, det var en bit mellan gårdarna och andra barn. visst fanns det barn någorlunda nära, men tillräckligt långt bort för att jag ganska mycket skulle vara hänvisad till mig själv. Fast det gjorde egentligen ingenting. Jag var oerhört kreativ som barn, både på ett positivt och kanske också ibland ett lite mindre positivt sätt. Fuffens och rackartyg låg inte långt borta. Om jag inte hängav mig åt nyss nämnda kategori levde jag i min egen lilla värld. Jag älskade att spela piano, började spela för pianolärare när jag var sju år. Släppte ofta skolväskan på golvet i hallen och gick direkt in och satte mig vid pianot. "Nu är Anette hemma", brukade min mamma säga. All besvikelse, glädje eller ilska lät jag gå ut över instrumentet. Ofta till många i familjens förtret. Eller också kunde jag breda mig en stor hög med mackor ta med mig upp på mitt rum och läsa. Allt möjligt. Jag hade en moster som gärna gav mig böcker i present. Hemsöborna var en sådan gåva som jag uppskattade mycket fastän jag inte var så gammal. Den boken gjorde ett starkt intryck som jag minns tydligt än idag. Jag brukade också undersöka vad som fanns i bokhyllan i hemma och läste gärna vuxenböcker som barn. Fantomen och Kitty-böckerna var favoriter också så klart! Så tecknade jag och målade jag! Jag kunde sitta i timmar på mitt rum och hålla på och hitta på olika historier om det jag tecknade (oftast personer). Hade t o m en egen tecknad saga som handlade om de två nallarna Nalle och Maja. Jag brukade teckna och berätta samtidigt för mina två mindre syskon.
Så hade vi djur ... katter och hundar, höns, får, kor och grisar. Min lillasyster hade även hästar, vilket aldrig har varit ett av mina favoritdjur. Jag höll mig till hundar och katter. Det förhållandet håller i sig även idag, med förbehåll på katter (syrran gillar fortfarande hästar). Faktum är att jag aldrig har lockats av jordbrukslivet fastän jag är uppväxt på landet. Däremot trivs jag inte att bo i lägenhet som jag gjort hela mitt vuxna liv. Jag har alltid en längtan till att bo i rogivande lantliga omgivningar. Ett ställe att hämta kraft och inspiration ifrån. Jag väntar bara på att den rätte ska dyka upp så att jag slipper att bo där ensam. Hoppas han kommer snart.
Ettan och tvåan tillbringade jag i en integrerad ett- till tvåskola (läs byskola). I trean till sexan tillbringade jag tiden i en annan skola på landet där jag hade min pianolärare som magister i fyran t o m sexan. Det var en tid som präglades av mycket sång, musik, gemenskap och skapande. Den perioden har präglat mycket av hur jag ser på skapande och kreativitet idag. Magistern var inte rädd att gå utanför ramarna, något som jag ser som ganska ovanligt för den tiden (1960-talet).
Hu då när jag tänker tillbaks på högstadietiden (70-talet). Klassen från landet splittrades upp i redan existerande klasser i den "stora" staden Kungälv. Inte lätt för någon från en trygg och närande miljö på landet. Lite utklassning blev det och jag tappade totalt intresset för skolan efter att tidigare ha trivts som fisken i vattnet. Det var bara ett par ämnen som jag excellerade i. Teckning (som det hette då) var ett av dem. Jag var så less att jag började gå i lära hos en damfrisör efter nian, men det varade inte så länge. Exem gjorde att det jobbet inte var någonting att tänka på för mig.
Så följde en rad olika jobb och inläsning av en del av gymnasiekompetensen på kom-vux tills jag var si så där tjugo år. Under den här tiden hann jag förlova mig och bryta upp och inte långt efter det träffade jag min dotters pappa som jag gifte mig med. Vi var inte gifta så länge dock, det var mest konvenansen som gjorde att jag stadgade mig just då. Efter fyra år, när dottern var fem år, skilde vi oss. Jag hamnade i en livskris, började söka mina andliga rötter och utforska vad jag ville göra av resten av mitt liv. Vadå trettioårskris!
Tankar på att utbilda mig till lärare eller arktitekt började formas i mitt huvud och jag fortsatte att bygga på mina gymnasiebetyg, men verkligheten kom ikapp mig. Jag blev sjuk (inte livshotande) och tvingades till en ganska långvarig konvalescens, vilket gjorde att jag återigen började ifrågasätta min framtid och vad jag skulle försörja mig med. Testade mig till och med på arbetsförmedlingen för att se vad som skulle passa mig. Teknisk ingenjör!? Oj! "Du har exceptionellt bra resultat på siffertesten. Du borde verkligen utbilda dig inom det här området. Du är dum annars", sa de. Hmmm ... jaaa ... Byggnadsingenjör med inriktning på ekologi! Det kunde nog vara någonting, men ... Nej! Jag har verkligen inte lust att ta mer studielån nu, tänkte jag. Så jag började jobba igen, inom tillverkningsindustrin ... tills jag helt enkelt fick nog. Från en dag till en annan sade jag upp mig och började plugga så fort tillfälle gavs. Först till friskvårdterapeut och sedan på universitetet till lärare och här är jag nu. Jag kan tillägga att jag gick en massa andra utbildningar och kurser innan jag började plugga på "riktigt". Allt ifrån alternativa kurser i healing till intuitivt måleri i Köpenhamn och allt möjligt däremellan.
Visst kan livet vara bra kringelkrokigt!? Mitt liv i ett nötskal!
onsdag 24 mars 2010
Så var det då dags ...
... och jag har faktiskt lyckats få ihop någonting. Att "bosätta" sig i datasalen på HDK var det som gjorde susen. Hoppas att resten också flyter på som smort
Jag har fått tag på en bildskärm att visa filmen på. Lite otympligt att frakta men det ska nog gå bra.
söndag 21 mars 2010
Jag får krupp!
tisdag 16 mars 2010
Filmer på gång ...
Ska åka in tidigt imorgon bitti och arbeta på datorerna på skolan. Behöver få ett helhetsgrepp på det hela nu om det över huvud taget ska bli någonting av det jag håller på med.
söndag 7 mars 2010
Ännu en "set back" ... !
Min första film visar hur jag omvandlar mig till en färgad person. Jag har ju berättat om hur jag har tänkt mig att filma olika sinnestillstånd och visa på transitionen däremellan genom att lägga dem som lager på varandra, men jag blev så fascinerad av själva omvandlingsprocessen att jag mer eller mindre har bestämt mig för att visa en sådan "hands on" omvandling. Men där jag ska försöka visa på en växling i utseendet under tiden "jag" genomgår förvandlingen, om ni förstår vad jag menar.
Det kan tyckas att jag inte har gjort så mycket, men faktum är att jag inte har känt mig så kreativ på länge. Mycket beror givetvis på den lokal jag har kommit i besittning av. Den är ett lyft! Jag behöver helt enkelt "gå till jobbet" och lämna lägenheten med alla dess distraktioner. Ni ser en del av interiören ovan.
söndag 28 februari 2010
Strul och åter strul ...
Lång redogörelse, men så här var det. Nedan ser ni några bilder jag tagit i min utklädnings- och sminkhörna tillika "filmstudio". Jag har filmat, men filmen ligger kvar i kameran. Har inte kunnat överföra den, så jag får ta med mig den till HDK i morgon måndag och göra det där. Skulle gjort en film till idag söndag, men har inte hunnit och nu måste jag gå och lägga mig eftersom jag ska upp i natt. Vi tidningsbud har inte haft det så lätt i vinter minsann och det har kännts på krafterna, men nu kan det bara bli bättre. Våren är ju snart här!
tisdag 16 februari 2010
Jag tror jag kommit på något ...
Det har varit svårt att gå vidare från förra gestaltningen, jag lever fortfarande kvar lite i den (ska visa bildspelet på nästa APT-möte i hemvården där jag jobbar, bl a), men sakta men säkert har jag dragit i en tråd där och löste upp en knut (en del har suttit hårt) här och jag börjar skönja hur jag ska komma vidare ... "slow starter" ? ... oooh ja! Det stog mer än lovligt stíll. Fast det fanns kanske anledningar till det också som inte enbart hade med skolarbetet att göra.
Ska filma, men har inte börjat ännu. Det kommer också att bli bilder. Ligger i startgropen dock. Behöver samla på mig mer material för att kunna utföra förvandlingarna. Smink, både vanlig kosmetika och teatersmink; kläder; ev. peruk; utsmyckningar o s v.
Jag tänker använda mig själv som både material och modell och försöka utforska identiteter och hur vi använder oss av olika sådana i vårt samspel med omvärlden. Hur vi transitionerar (?) mellan dessa. Först var jag inne på att gestalta rasproblematiken (kan fortfarande vara aktuellt), men efter att ha studerat lite av Cindy Shermans bilder (se nedan) har jag börjat utveckla det hela till att (kanske) spegla hur vi byter från den en identiten till den andra i vårt dagliga liv. Cindy Sherman använder sig själv som modell och här nedan kommer några smakprov på det.




Gå gärna in på den här länken och titta på Cindy Shermans Transformations som ligger på Youtube. Och på http://www.cindysherman.com/ finns en biografi om konstnären.
Här nedan kan ni se min en-och-en-halv-minuts inspirationssnutt som var det första vi gjorde, men som jag inte fick visat då. Den håller sig väl till temat ändå, eller hur? Transition:
