Progression

Nåja!

2011-12-28T07:08:00.000-08:00

Slutreflektionen kommer att komma med den nya gestaltningen istället. Om ni går tillbaka i kronologin kommer ni att se vad som försigick det som komma skall.

Skit också! ...

2011-01-19T08:18:00.000-08:00

Hade skrivit en lång text som slutreflektion om min gestaltning och så lyckas jag radera allting!!! Skit!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag tänker inte göra om allting precis just nu, men det kommer en ny redogörelse. Suck :-(

2011-01-19T08:17:00.003-08:00

2011-01-19T08:17:00.001-08:00

På sluttampen ...

2011-01-09T09:25:00.001-08:00

Tavlan är äntligen färdig! Inte självklart! Saker och ting kan hända minsann ...

Förra veckan fick jag då tid att färdigställa själva griffeltavlan! Efter ett tips, jag fick, beslutade jag mig för att, istället för oljefärg, pröva akrylfärg. Så jag stegade iväg till Cornérs konstnärshandel och fick tag på en tub Terra di Sienna. Jag prövade först med att späda ut färgen för en laserande effekt, men effekten blev urvattnad. På med flödig färg alltså, och resultatet blev bättre än vad jag väntat mig, faktiskt. Tanken är ju att det ska likna gammal gulnad furu. Ramdelarna fick torka över natten och nästa dag skulle jag så sätta ihop det hela med masonitskivan och allt. Inte lätt!

Jag förstod inte vad som var fel, för plötsligt var det inga mått som stämde! Det blev ett pusslande och nitande och spikande, "and you name it"! Så det fick bli små justerande genvägar för att få det hela att sitta ihop. Men, till slut lyckades det, med Meretes hjälp bland annat. Felet, kom jag på, var att trälisten hade slagit sig p g a den vattenutspädda akrylfärgen (målade listerna före jag satte ihop dem). Lite skevt blev det. Framförallt gick det inte att få ihop alla hörn riktigt, men med lite hemmagjort träspackel (en blandning av trälim och borr- och sågrester i form av fint trädamm bl a) gick det att fejka ihop det hela någorlunda. Fyllde sedan i med färg och det hela blev "ganska" osynligt. Dessutom försökte jag räta upp ramen ytterligare med hjälp av två tyngder som tack och lov fanns i skulptursalen. Det verkar ha fungerat.

Sedan fick ju inte tavlan se för ny ut, utan ska ha "några år på nacken". Sagt och gjort, med hjälp av ritkol (som jag krasat sönder) som jag smutsat ner ramen lite med och att jag arbetat med tavlan direkt på golvet, samt gnidit på nederkanten med fotsulor och vit krita o s v tycker jag att den inte ser helt ny ut i alla fall.

Upphägningen kan visa sig vara ett problem som jag hoppas löser sig i morgon måndag. Metallöglor och dubbel fisklina hoppas jag ska göra susen.

Håll tummarna för att det hela ska hålla ihop!

På tiden ...

2011-01-09T07:56:00.000-08:00

... att jag uppdaterar er igen om min process (jag är en "lousy" bloggare, jag vet :-(

Innan jul fick jag hjälp att köra ner masonitskivan som jag målat med griffeltavlefärgen, samt det som skulle bli ramverket, datorskärm, samt lite annat smått och gott. Jag trodde att jag skulle få tid i dagarna mellan jul och nyår att jobba med min griffeltavla, men det blev annat jobb istället. Däremot blev jag nästan färdig med själva Power Point-presentationen, utdraget om kursplanen Bild i Lgr 11 som man hittar på Skolverkets hemsida, den nya läroplan som kommer att införas succesivt under hösten 2011, där även kursplanerna kommer att finnas med. Tyckte att det kunde vara mer intressant att göra närmare bekantskap med det som faktiskt kommer att gälla fr o m i år. Som ni märker eller redan har bekantat er med är den nya kursplanen i Bild mer strikt och koncis än den föregående. Bra eller dåligt kan diskuteras.

Eftersom det är en Power Point-presentation kan jag inte lägga upp den här.

Nåväl, så här såg det ut när jag skulle pröva mig fram till färgen på ramverket. Jag hade ingen lust att köpa någon dyr färgburk så jag tänkte att det skulle kunna gå med mina oljefärger på tub om jag spädde ut med balsamterpentin (för laserande effekt och kortare torktid). Så jag prövade, men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Ok ... här hade jag en bild på hur jag hade lagt ut ramverket på golvet (som jag lyckades radera ut) i skulptursalen för att pröva att alla måtten stämde, vilket de gjorde.

Här är masonitskivan med den svarta färgen samt tavelsudd (viktigt för autenciteten!), samt högen med delarna till ramen som träverkstan´så snällt hjälpt mig med att såga upp. Listen fick jag däremot köpa på Bahaus.

Bilden visar utvalda datordelar som ska vara med och illustrera installationen. Ett hopplock från HDK och min snälla kurskamrat M.

Svarta tavlan

2010-12-07T01:46:00.000-08:00

Här är några axplock av de bilder som har tagits framför "svarta tavlan". Jag är fortfarande ambivalent över hur jag ska använda mig av bildytan. Ska det kanske bara vara en svart tavla med text? Jag har en sådan bild också, men den är inte med här i bildsviten. Eller ska läraren vara med som här, och ska det vara text med tavelkrita (också som här) eller ska jag ha digital text?

Jag har provat att stå bortvänd eller med en arm synlig bara, som vi talade om på handledningen.

Rubriken " Varför ska vi ha datorer i skolan?" har jag tagit från Jan Hyléns (2010) bok Digitaliseringen av skolan.

Den här texten är ett hopkok av mina egna tankar och vad jag läst i ovannämnda bok. Skulle det kunna vara något?

Förresten, tack för tipset om boken Åsa.

Lite uppdateringar

2010-12-01T06:19:00.001-08:00

Jag har lekt lite med text till ursprungsbilden. Så här skulle det kunna se ut, men är definitivt inga färdiga resultat.

Jag tänker ta nya bilder, är ganska klar över hur jag ska gå till väga. Texten jag ska ha med är en annan femma. Funderar fortfarande på en talande text som bra beskriver innehållet. Däremot har jag tänkt göra det ganska "enkelt" för mig den här gången. Inte en massa strul i datorn, utan rakt på "rödbetan" istället. Så jag har anammat M:s förslag om att måla en skiva med griffeltavlefärg.

Jag hade en rejäl masonitskiva i förrådet så den kom väl till pass. Inväntade lönen, köpte mig en burk färg och gick till verket. Fast först var jag tvungen att inhandla ny roller eftersom den jag hade inte dög (och lacknafta eftersom färgen är oljebaserad). Mycket tid försvann på att inte ha rätt grejer från början, men nu har jag målat skivan två gånger med griffeltavlefärgen. Även här väntan eftersom färgen måste torka 24 timmar emellan varje strykning.

Men nu är det klart och nu väntar jag bara på att färgen ska bli torr och griffeltavlan klar att använda. Tänker skriva olika citat på svarta tavlan och testa olika sätt att stå framför som vi talade om på handledningen, så får jag se vart det tar vägen. Jag har ju även lyxen av att ha en egen fotograf så han kommer att hjälpa mig med den tekniska biten när det kör fast.

Nu måste jag även plöja genom Jan Hyléns Digitaliseringen av skolan, eftersom jag bara har den tills lån t o m den här veckan. Till nästa vecka ska jag ha mer att visa upp dock.

Framför whiteboarden snarare än svarta tavlan

2010-11-23T01:54:00.000-08:00

Jag kan inte låta bli att tänka på Ann Boglinds föresläsning om skrivstrategier den 9/11 2010. Väldigt matnyttig. Men, vad jag framförallt kommer ihåg är hur hon beskrev två olika sätt att ta sig an en uppsatsskrivning. Den ena kallade hon för planerare; en person som planerar allting i huvudet innan den går till handling. Suck :)! Äntligen någon som förstår! För så är det, jag måste älta allting fram och tillbaka innan jag anser det vara mödan värt att sätta igång. Jag måste först ha en, som jag ser det, hållbar idé innan jag kan börja. Det kan ju ta tid ibland som alla vet. Den andra typen då? Jo, det är en person som GÖR! Hela tiden!

Hon beskrev det ganska lustigt; hur hon själv tillhör den där typen som gör, medan hon själv har skrivit ihop med personer som tillhörde planeraren. Själv väntade och väntade hon på att den andra personen skulle ha någonting att visa upp, för själv gjorde hon ju hela tiden. Inte perfekt, men i alla fall någonting. När väl den andra personen kommit till skott visade det sig att uppsatsen i stort sett var klar och i stort sett felfri. Nu menar jag inte att jag tänker vara sen i startgroparna den här gången, för jag har en ídé som jag vill jobba med och inte heller anser jag, att även om jag många gånger varit ute i senaste laget, jag skulle ha kammat hem en fullpoängare. Nej, men att planera i huvudet innan jag sätter igång med någonting det gör jag och det står jag för.

Än så länge har jag bara ett första foto (utkast) som jag tänker jobba och experimentera med. För det första tänker jag förstora upp bilden ovan i den storlek jag tänkt mig och ha som övningsobjekt. Skriv med tusch direkt på bilden och se hur det blir. Jag hade ju tänkt mig en svart tavla, men jag undrar om inte vit bakgrund också skulle gå? Jag får pröva mig fram. Hur som helst, det här är inte slutversionen. Jag tänker ta ytterligare bilder. Kommer också att jobba i Photoshop och försöka lägga in digital text.

Jag ville gärna jobba med OH-bilder, men det blev bara en enda kladdig sörja tyvärr! Går det möjligen bättre att skriva ut på HDK?

Uppstart ...

2010-11-15T08:24:00.000-08:00

Jaaa ... ?! Så blev det inte riktigt så som man hade tänkt sig och planerat! Ingen C-uppsats, men gestaltning efter ganska sent påtänkt information om att det saknas resurser!? OK! Det går det också, men jag blev först ganska ställd innan jag kunde ta mig samman igen och tänka i nya banor. Jag hade ju trots allt tillbringat veckan med förberedande seminarier och inhämtning av litteratur.

Hur som helst, på torsdagen var jag och såg Elisabeth Ohlson Wallins utställning Jerusalem. Starka bilder! Fast det jag tog med mig därifrån när jag började tänka på min egen gestaltning var den självlysande hebreiska texten man såg på vissa av hennes bilder.

Jag fortsätter nämligen min gestaltning utifrån min tänkta C-uppsats och den digitala miljön i skolan. Jag vill belysa hur de olika lärostilarna från förr till nu lever parallella liv med varandra samtidigt som vi tar stora steg ut i den digitala världen och kanske glappet däremellan. Här kommer den självlysande texten in. Jag tänker mig en skolmiljö med katederundervisning och gammaldags lärarinna som skriver på svarta tavlan med krita, men texten hon skriver blir självlysande och digital. Fotografi eller (foto)collage. Ska skissa mycket, googla och ev göra tankekartor. Jag tänker mig också en ganska stor bild, för jag vill bara ha en bild, som förhoppningsvis säger ganska mycket.

Ja, det här är i alla fall ett första utkast.

Dags att examineras!

2010-08-24T15:14:00.000-07:00

Så valde jag då en mer traditionell "approach" till min gestaltning. Blandteknik med MYCKET kol på kanvas. Kol därför att det ger en ytterligare dimension till den energidebatt som har förts.

Jag har fördjupat mig i kärnkraftsdebatten och följt diskussion samt beslut i riksdagen från den 17 juni i år. En segdragen historia som visst varade i si så där åtta timmar. Jag talar om protokoll 2009/10:139 som finns att tillgå på regeringens hemsida för den som är intresserad.

Mitt arbete handlar om min första spontana reaktion jag fick av den debatt som framförallt har förts i medierna och hur jag uppfattade det hela.

Kladdigt värre

Det färdiga resultatet

Efter att ha tagit del av riksdagsdebatten ser jag ganska tydligt var jag har mina sympatier. Röd-grönt blev det. Marknadskrafternas fria härjningar skrämmer mig.

För den som inte vet, sade riksdagen ja till regeringens förslag, med två rösters övervikt, om att slopa förbudet mot nya kärnkraftsreaktorer. Enligt regeringens förslag skulle förbudet upphävas den 1 augusti 2010, men riksdagen senarelade det hela till 1 januari 2011.

Ytterligare kuriosa av det tyvärr inte så ovanliga slaget inom politiken:

Ur Alliansens regeringsförklaring 2006: "Under mandatperioden kommer inte några politiska beslut om avveckling av kärnreaktorer att tas. Inte heller kommer några förnyade driftstillstånd att ges till de två reaktorer som redan stängts. Förbudet att uppföra nya reaktorer kommer att bestå. Regeringen kommer att pröva begäran om effektökningar enligt gällande lagar." = löftesbrott alltså (föga förvånande). Vem kan man lita på?

Politiskt hot

2010-08-22T12:57:00.001-07:00

Den idé som jag vill förädla.

Hej har jobbat lite med skisser. Mitt arbete kommer att handla om den nya kärnkraftpolitik som alliansen sjösatt och hur jag ser och upplever den. Hoppas bara jag hinner färdigt för jag har varit ganska sjuk de senaste dagarna.

Det här är Barsebäck taget med Hipstamatic från dataskärmen

En av mina skisser tagna med ovanstående metod

Arbetar med kol som ni ser. Ännu en koppling till hot som kommer från energikraftverk.

Jag vill helt enkelt synliggöra den politik som nu förs och de konsekvenser det kan få för de förnyelsebara och naturliga energiformerna.

Har börjat tänka om

2010-06-18T02:23:00.000-07:00

Ja, så ska jag då försöka mig på en fortsättning på mitt projektarbete. Jag har börjat att tänka i lite andra banor. Först tänkte jag att jag skulle byta ämne totalt, men på något sätt håller det sig envist kvar.

Min första tanke blev att jag skulle fotografera och sedan göra avbildningar i andra tekniker som exempelvis teckning eller bygga av andra material. Det finns fortfarande kvar och jag skulle kunna tänka mig att börja så, men mer och mer har en annan tanke dykt upp ...

Jag kan inte låta bli att tänka på det färdiga resultatet. Jag ser framför mig en teckning/målning med blandteknik och ev olika andra material inkorporerade i den. Motivet är ett stort svart framtonande kärnkraftverk i bakgrunden och framför står ett ensamt mindre vindkraftverk med ett stort rött kors istället för vingar. Lite grand i Anselm Kiefers anda.

Vad jag vill säga med det här är att jag utgår ifrån den nya energipolitik som alliansen saluför, nämligen att öppna upp för nyetablering av kärnkraften och vad det kan få för effekt på den mer miljönära satsningen. Det är problematiken jag utgår ifrån.

Kommentera gärna.

Så var det det där med att bli ...

2010-05-20T15:08:00.000-07:00

Bild av Vävra berg. Det ställe som det mesta av vindkraftsdebatten handlar om.

... färdig i tid!

Hur stort blev inte mitt motstånd mot det här projektet! Det växte ut i proportioner jag inte riktigt hade tänkt mig! Blotta tanken på vad det var jag höll på med fick mig att tvärbromsa! Det innebär inte att jag slutade tänka ... tvärtom, men hur jag skulle fortsätta och vilken infallsvinkel jag skulle ta och hur göra?

Från början var jag väldigt inne på vad jag skulle göra, men jag hade en slags tanke om att göra mitt plakat med affischen och sedan ligga på lur och fotografera och så se vad som skulle dyka upp i lokaltidningen typ. Men handledningen jag var med på sist fick mig att inse att det behövdes mer än bara det. Jag fick kalla kårar därför att jag plötsligt fann mig innästlad i datorernas förtjusande värld igen, vilket jag inte riktigt hade tänkt mig (med tanke på mitt förra projekt). Påminde mig också om projektet vi hade i Samtidskonsten som Läromedel och kände att det där har jag redan gjort.

Jag var tvungen att komma över det hinder jag såg växa upp framför mig. Till slut kände jag mig mogen att börja igen - sent om sider, men jag känner mig fortfarande trevande fram, är inte säker på hur jag ska sy ihop det hela.

Laddade ner en trial version av Photoshop CS5 härom dagen, men insåg att jag skulle behöva Illustrator precis som Åsa föreslog (jag ångrar verkligen att jag inte tog emot ditt erbjudande om hjälp härom veckan). Så idag tänkte jag åka in till HDK och bänka mig i datasalen, men höll på att cykla in i ett massivt åskoväder på väg mot bussen, så jag resignerade och åkte hem igen. Väl hemma laddade jag ner en trial version av Illustrator CS5 och började läsa in guiderna för hur man går tillväga. Vad hände då? Jo strömmen gick och var borta en stor del av kvällen. Åskan låg rakt över hustaken under ett par timmar och det small så det skakade i huset. Fick dra ur kontakterna ur väggen och det blev inga "kurser" på internet. Så jag försökte att komma underfund med programmet själv. Lättare sagt än gjort. I vilket fall som helst ska jag åka in tidigt imorgon bitti och försöka på skolan och se hur det går där.

Förutom mina sena försök att göra min affisch har jag sparat urklipp i GP och Kungälvs-Posten om vindkraftsdebatten och laddat ner lite artiklar från internet. Det ska gå att ladda ner 3-D-bilder av kommunens vindbruksplan också.

Hur har jag då tänkt mig det hela? Jo, jag skulle vilja få gjort min logotyp och affisch/er klart innan helgen och satt upp dem tidigt på söndagsmorgonen. Förhoppningsvis inte så många uppe och ute då. Jag vill ju inte bli igenkänd. Skriva insändare med loggan i Kungälvs-Posten till nästa vecka och göra en hemsida. Måste jag gå vägen via Facebook och Twitter? Vet inte om jag är beredd på att breda ut mig så. Eller varför inte bara presentera det hela som en plan för genomförande utan att egentligen gå hela vägen ut? Det blir nog inget plakat förresten. För stort och otympligt, vet inte hur jag ska kunna frakta eller härbärgera det. Återstår att klistra/fästa upp affischer på väl synliga platser.

Jag tänker på en konstnär som jag inte kommer ihåg namnet på som gjorde en installation till infarten av en av Hallands städer (kommer inte ihåg vilken där heller), bara en enkel skylt: FÖRLÅT! Behöver det egentligen vara så mycket mer? Jag vill förenkla, utan att för den skull banalisera!

Slutligen några ord från en av våra stora samtidskonstnärer:

"De flesta anser att det är viktigt med åsikter när det gäller konst. Men fakta är mycket intressantare". Ernst Billgren

En intervju i finländska Hufvudstadsbladet där han också sa att:

"Åsikter ligger för det mesta i vägen för hur något är. Ju mindre man tycker desto större möjligheter för att upptäcka världen har man".

Jag är böjd att hålla med.

Examensarbetet

2010-05-04T12:40:00.000-07:00

Lite adresser kommer här som följer:

Det finns en elektronisk blankett på GUL:s öppna sidor (på studentportalen tror jag), eller så kan man gå direkt till länkarna:

För LAU370: http://q-steps.proof.se/enkatpoll.asp?ProofID=7588
För LAU390: http://q-steps.proof.se/enkatpoll.asp?ProofID=7589
För LAU395: http://q-steps.proof.se/enkatpoll.asp?ProofID=7590

Ytterligare info finns på www.ufl.gu.se/utbildning/examensarb/
och www.sociology.gu.se/lararprogrammet/.

Väl mött!

Fortsättning på kärnkraftsdebatten

2010-05-03T13:47:00.000-07:00

Ursäkta min undfallenhet att rapporter men det har varit lite fullt upp. Tankeverksamheten har dock varit på hela tiden! Jag har planerat och gjort massor i mina tankar (som vanligt)! Det är tydligen så jag funkar. Måste ha en inkänningsperiod innan jag går igång.

Hade funderat på att göra en modell med kärnkraftverk och små skyltar i förgrunden, men det kändes egentligen inte relevant för mitt slutprojekt, vilket jag redan har börjat planera för. Modellen kändes redan gjord på något sätt.

Hur som helst tänker jag använda mig av det faktum att det är valår i år och leka med politiska statements angående kärnkraften och alternativ- eller vindkraften i synnerhet. Upprinnelsen till det är den "ever on-going" debatten i Kungälvs kommun angående vindkraftverkens vara eller icke vara. En mer eller mindre infekterad debatt. Somliga kommuninvånare tycker att de har en förfulande liksom bullrig inverkan på livsmiljön + alla andra aspekter man kan komma på för att inte införa vindkraften.

Så mitt bidrag till debatten skulle vara att göra plakat med egenhändigt tillverkade affischer av dels symbolen mot atomkraft, men också en egendesignad symbol snarlik den förra, men med vindkraften som logga istället. Signerat LOKAL KVINNOKRAFT. Har tänkt mig att placera plakatet som en rondellhund i (tror jag) centrala Kungälv och se om det kommer att väcka någon debatt och dokumentera det hela. Är oerhört nyfiken på vad konsekvensen kan bli.

Jag har försökt att göra en ny symbol med hjälp av Paintnet, men upptäckte att det värdelösa i att försöka rita med musen. Så jag åkte iväg till MediaMarkt tidigare idag och köpte ett Wacom Bamboo Fun ritbord, så nu ska det bli andra grejer av. Måste få till det ganska omgående eftersom jag behöver tid att dokumentera också. Hoppas att det kan skapa debatt. Det är ju ingenting i stil med Lars Wilks rondellhund av Mohammed, men i alla fall ...

Skulle ha lagt ut en skiss över hur jag tänkt mig mina symboler, men som vanligt med tekniken, nu kan jag inte få överföringen från telefonen till datorn att fungera :( Kan hända har jag tappat mobilen i golvet en gång för mycket?

Konsekvenser

2010-04-20T12:08:00.000-07:00

Det tog mig ett tag att komma på vad jag skulle ha för ingång på det här projektet. För att vara helt ärlig stod det helt still. Hur skulle jag närma mig det här? OK ... låt det vara och se vad som händer ... så för ett par dagar sedan damp det ner som en blixt från klar himmel. Ja, just det! Det skulle kunna vara en bra infallsvinkel!

KÄRNKRAFT!

Jsg väcktes till liv av ett inlägg i GP under FRIA ORD 100416 av en Bryan McHugh prof em
Här följer hans replik till Lennart Rundqvist 11/4:

Kärnkraften är etablerad - och pålitlig

Hade vi upprätthållit kompetensutveckling inom området - och icke lagt förhoppningar på annat håll - hade vi kunnat bibehålla vår tidigare så bra driftsstatistik. Ordet hysterin passar bättre på motståndssidan tycker jag. I en värld där 53 kärnkraftsanläggningar är i uppförande (och 156 i planering) just nu och där endast kolkraftverk svarar för en större andel av den globala elproduktionen kan man inte säga annat än att kärnkraftsteknologin är ett etablerat inslag.

När det gäller kostnaderna för kärnkraftverk kan jag säga - med utgångspunkt från mina erfarenheter inom kärnkraftsindustrin i Sverige och USA - att uppskattningar av ekonomin görs bäst av dem som skall finansiera verken. Utomstående kan bara gissa.

Lennart Rundkvist citerar källor med negativa slutsatser om kärnkraftsekonomin. Det finns många andra uppskattningar gjorda av motsats åsikt. Som vanligt när det gäller kärnkraftsdebatten gallras det kraftigt bland källorna för att finna passande åsikter.

Vill samhället ha en pålitlig energikälla är det bara kärnkraften att ta till (om icke vattenkraften kan byggas ut) och då får samhället acceptera de kostnader och annat obehag som följer därmed (Min kursivering).

Jaha ... nu har jag ju inte läst Lennart Rundqvists insändare, men med inlägget jag läste och tonvikt på det sista lilla stycket kunde jag inte annat än erinra mig mitt tidigare motstånd mot kärnkraft. Ingen aktiv kämpe, men dock en övertygad nejmotståndare som röstade mot kärnkraften den 23 mars 1980. Som ni kanske känner till fanns det från början bara två alternativ, för eller emot. När regeringen såg att opinionen gick åt nejhållet skapades ett tredje alternativ; en hårfin skillnad till ja-alternativet (det jag personligen kallade nja-alternativet). Skapandet av det tredje alternativet gjorde att de som inte visste om de skulle lägga sin röst på ja- eller nejsidan lade den på det nya alternativet, vilket gjorde att ja-sidan fick majoritet. Strategi från regeringens håll och ingenting annat enligt min och många andras mening. Om man blev förbannad ... ? Vad de olika altenativen stod för kan man gå in och läsa på t ex kärnkraftsinformation.se. Märket nedan påminner om den tiden.

Hursomhelst, det var kärnkraften + Fredrik Wretmans Looking for Alice Fine (nedan), som jag läste om i någon kulturspalt som fick mig att tänka i banor om konsekvenser. För vad var det då som fick mig att reagera som jag gjorde. Jo, som alltid när jag konfronteras med kärnkraftens förträfflighet formulerar jag instinktivt frågorna ... men, avfallet då? Hur kan man prata om att utveckla kärnkraften när man inte har löst avfallsproblematiken? Är det verkligen rätt att lämna över det här till kommande generationer? Det är lätt att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att allting är som det ska. Men, konsekvenserna är det någon som tänker på dem?

Enligt Vattenfall har man ju det säger man och kan visa upp det här tjusiga diagrammet. Enligt dem handlar det om ca 15-25 ton avfall/år. Vilket på 50-60 år genererar 12000 ton. Exemplet nedan föreställer arenan Globen och en visuell översikt om vilka mängder det handlar om. Ser för all del inte så mycket ut om man betänker tidsrymden, men är det hela sanningen? Strålningen avtar säger man, men inte hur lång tid det tar (flera tio tusentals år enligt vissa källor). Förespråkarna tar inte heller upp vad följderna kan bli om uranet hamnar i fel händer och så vidare, eller om de allvarliga olyckor som faktiskt kan inträffa. Med tanke på Alliansens nya elförsörjningslinje och försök till utveckling av kärnkraften kan jag inte annat än undra över vad konsekvenserna kan bli.

Konsekvens av att titta

2010-04-16T11:17:00.000-07:00

Jag satte mig i soffan för att titta på tv ...

men så här gick det ...

Jag har gjort något jag aldrig gjort förut ...

2010-04-16T02:00:00.000-07:00

... jag har lagt trätrall på min balkong.

Har fått såga för att få allting på plats. Sågat har jag gjort förut, men aldrig med en japansk razorsaw. Det är den ni ser på bilden. En såg som jag införskaffade i onsdags efter ett ärende på HDK. Träffade Hanna P där och hon tipsade mig om att Claes Ohlson har billiga sågar. Hade annars tänkt åka ut till Bauhaus, men det hade blivit en omväg. Så Claes Ohlson blev det, fast inte den billigaste sågen (235 kr). Jag fastnade för "rakbladssågen" först och främst för att den utlovade "razorsharp" snittytor, sedan för att den är liten och behändig och sågar bra i både plast och trä. Den höll vad den lovade. Dessutom är den lätt att såga med, även för nybörjare. Det känns som att sågen är ett bra tillskott till verktygslådan.

Så här fint blev resultatet. Trätrall av Akacia, inhandlat på IKEA. Vad jag inte vet riktigt och som jag har försökt klura ut på nätet, är om akacian är underhållsfri? Det verkar så, men jag är inte säker. Är det någon som vet?

"Tidningsanka"

2010-04-14T11:57:00.000-07:00

Hittade det här på nätet och Nyheter24.se (förmodligen gamla nyheter):

Anna Anka om sd: "Alltid bra med nya partier".

Jag tror till och med att man har kunnat läsa det här i tidningen. Snacka om tidningsanka!

DAGENS UPPGIFT:

2010-04-13T23:26:00.000-07:00

Gör en ANKA!

Valfri tolkning, valfri metod och valfritt material.

Läggs ut på bloggen senast kl 21.00 ikväll.

Avstamp

2010-04-13T11:15:00.001-07:00

Det är lite svårt att läsa brevet jag skrivit, men hoppas att det går bra ändå. Tänkte att jag ville göra en medmänniska (eller flera) glad. Vem vet vad det får för konsekvenser. Ett leende på någons läppar och en smula god karma åt mig själv kanske.

Jag valde att lägga mitt brev på bänken i en busskur. Det fanns ingen människa i närheten just då, precis som jag ville ha det. För mig var det viktigt att inte veta vem som läste brevet. Lyckligtvis kom det ingen så länge jag var där. Det blåste väldigt mycket så kanske fick det inte ligga kvar där så länge. Möjligen blåste det iväg till en ny bestämningsort. Eller hamnade det i älven utan att någon fick läsa det? Vem vet!

Återanvändning

2010-04-12T10:08:00.000-07:00

Här nedan har jag återanvänt glasburkar precis som de är för att ha pennor i.

Ett tråg för grönsaker har fått en annan användning som förvaringslåda under diskbänken

Den lilla "vasen" som egentligen är en geléburk har tjänstgjort som konjakskupa, dricksglas ... för tillfället är den en behållare för sticklingar.

Hatt var det!

2010-04-09T10:22:00.000-07:00

Matskulptur

2010-04-08T06:22:00.000-07:00

Att bryta mot lagen

2010-04-07T10:13:00.000-07:00

Nej, det är inte jag som har gjort den här glada gubben, men klart är att det är någon som har brutit mot lagen. Den här bilden togs på norra Hisingen strax innan bron över till Kungälvssidan. Alltså noll-tolerans mot graffiti.

På samma sida hittade jag det här skräpet.

På Kungälvssidan hittade jag den här gubben
(var inne på Kungälvs kommuns hemsida, men kunde inte hitta någonting om deras syn på graffiti/klotter).

På motsatt sida vägen en lika glad gubbe.

Tänkte prova min lycka som tjuv, men jag blev tydligen upptäckt. Attans!

Sannas assignment

2010-04-06T08:16:00.000-07:00

Påverka sitt karma kan man ju göra antingen på ett positivt eller negativt sätt, men jag väljer det positiva, vilket jag också tror att du menar Sanna. Eller också inte ... som sagt, det är upp till var och en hur man tolkar uppgiften.

Min goda gärning, om man vill tolka det så, var att besöka en gammal dam idag som kom hem från sjukhuset för några dagar sedan. Dessutom har hon känt sig tvingad att lämna ifrån sig sin hund eftersom hon inte har känt sig riktigt kry på sistone. Därför tänkte jag att jag ville besöka henne med en blomma eller någonting annat i den stilen för att muntra upp henne lite.

Blomsteraffären hade slagit igen, så det blev en budapestbakelse till teet och en trevlig pratstund.

En liten gärning som kanske ger ett plus på karmakontot, fast ingenting jag tänker på för att jag ändå hade tänkt göra det. Däremot blev jag medveten om att det är karma jag skapar.

Adjö!

2010-03-31T01:55:00.000-07:00

Goodbye! Adjö! Näkemiin! Au revoir!

Auf Wiedersehen! Arrivederci! Tschüss!

Hivás! iadiós! Hej då! Adieu!

iHasta luego! Farewell! Ciao! Adeus!

Tot kijk! Tchau!

Vaarwel!

Sårad

2010-03-30T12:25:00.000-07:00

Bilderna kom i lite fel ordning, men det får gå. Nedan ser ni först en teckning eller ett förtydligande av var såren eller snarare ärren sitter på höger hands ringfinger, strax ovanför nageln. Det riktiga fingret är på bilden nedanför (fast den har försvunnit någonstans på vägen tydligen) och ärren gick tyvärr inte att få tydligt på bild.

Såret var egentligen mycket större - rättare sagt - fingret var nästan av strax ovanför nageln där jag numera har två blekta ärr.

Hur gammal var jag nu? Sådär fyra, fem år, men jag minns det tydligt än idag.

En av våra närmaste grannar var "höne-Rut", hon och hennes man hade ett hönseri dit mamma ibland kom för att köpa ägg. Nedre våningen hyrde de ut till en familj som var goda vänner till mina föräldrar och jag brukade leka med deras två döttrar ibland.

Den här gången fick jag följa med. Medan min mamma avhandlade affärer med höne-Rur på andra våningen lekte jag med Yvonne och Eva-Lis som tjejerna hette. Vi hade varit ute och lekt, men av någon anledning gick vi in. Mina lekkamraters mamma stod högt upp på ett bord (tror jag det var) och tvättade taket. Plötsligt ville en av töserna gå ut igen, men jag ville inte, så jag satte handen mot väggen med ett finger i dörrspringan där gångjärnen sitter och skulle ta av mig skorna. En av flickorna blev jättesur och smällde igen dörren. Gissa vem som hade fingret ikläm?

Jag skrek så att det hördes ända upp på andra våningen och snart kom mamma nedrusande med höne-Rut i hälarna för att se vad som hade hänt. Jag blödde som en stucken gris och fingertoppen hängde och dinglade. De vuxna virade snabbt om gasbinda löst kring såret, och mamma och jag åkte snabbt hem med bilen för att lämna äggen och hämta pengar till doktorn.

Väl hos doktorn skulle fingret röntgas och jag fick lägga upp handen på någon slags platta. Jag minns att jag var jätterädd för den där plattan och "pinnen" som skulle riktas mot sårstället. Förmodligen trodde jag nog att det skulle göra ont. Efter att ha röntgat konfererade doktorn med min mamma om möjligheten att ta bort fingertoppen, han var inte säker på resultatet. Tappa nageln skulle jag i vilket fall som helst göra sa han. Mamma vägrade att lyssna på det där om att ta bort någontíng. Hon hade nämligen, hör och häpna, råkat ut för precis samma sak själv när hon var liten, men givetvis under annorlunda omständigheter. Den läkaren hade också föreslagit att fingerstumpen skulle tas bort, men min mormor sa nej.

Såväl min mammas som mitt finger läkte ihop till fullt fungerande fingrar och med känseln i behåll. Tappade nageln gjorde jag och den som växte ut blev något kraftigare och fingertoppen lite knölig på insidan, men vad gör det. Det är ingenting jag märker av eller tänker på idag.

Anekdot: Min före detta man klämde också av sitt ringfinger som barn, fast på andra handen. Lite lustigt i olustigheten faktiskt. Och alla är vi vattumän, med födelsedagar 12, 13 och 15 februari. Kan det faktiskt finnas någonting i det där med astrologi?

I´m in Heaven ...

2010-03-30T08:27:00.000-07:00

Intressanta saker i farliga situationer

2010-03-30T05:07:00.000-07:00

Ägget är intressant i sin perfekta form.

Den här boken har jag länge tänkt köpa och läsa. Kanske blir det av nu.

Mmm ... jag är ganska intresserad av att äta upp den här semlan ...

Hoppas bara att det inte blir mos av den innan dess.

Problem med servern tydligen. Jag antar att ni andra har haft samma. Blev sent därför i alla fall.

Nyheter

2010-03-30T02:37:00.000-07:00

Ursäkta förseningen! Jag försov mig! Har varit för många tidiga mor´nar för mig, men här kommer nyheterna även om de har ett par dar´på nacken - eventuellt - vem vet?

Jag ska göra ett försök till med filmen också.

Dansande person

2010-03-29T08:43:00.000-07:00

Snäva tidsramar må jag säga. Problemet är att det en viss tid att ladda upp filmklippet och det inte alltid är inom ens kontroll.

Eftersom jag inte har någon videokamera, utan bara kan filma med mobilen, och det bara fanns mig själv att filma just nu (det är inte lätt med mobilen) valde jag att gå in på Youtube och filma av ett klipp med mobilkameran. Sedan konvertera till AVI för att sedan ladda över den till bloggen. Valde också att filma utan ljud. Kan ju knappast gå vägen via Youtube, så det är bara att vänta. Har kanske gjort en olaglig grej, vem vet något om det?

Här skulle det ha varit en video, men efter tredje försöket och meddelandet "Ett fel har uppstått", lägger jag det försöket på hyllan, för den här gången i alla fall.

Mitt livs historia

2010-03-29T02:12:00.000-07:00

Mitt liv startade på BB i Kungälv en kall februarinatt år 1956. Jag kom som första barnet av tre till ett jordbrukande par på landet utanför nämnda småstad. Att jag faktiskt finns gör väl att det var meningen att jag skulle existera, men faktum är att det inte är en självklarhet. Min mamma var nämligen havande med tvillingar innan mig, men fick missfall efter att hon ramlat ute på lagårdsbacken. Inte så långt efter det blev hon gravid med mig. Alltså ... om hon hade fullföljt den tidigare graviditeten hade jag nog inte varit här idag, förmodligen. Det ger perspektiv på tillvaron.

Att leva på landet och en bondgård som jag gjorde gör att det inte kryllade av lekkamrater, det var en bit mellan gårdarna och andra barn. visst fanns det barn någorlunda nära, men tillräckligt långt bort för att jag ganska mycket skulle vara hänvisad till mig själv. Fast det gjorde egentligen ingenting. Jag var oerhört kreativ som barn, både på ett positivt och kanske också ibland ett lite mindre positivt sätt. Fuffens och rackartyg låg inte långt borta. Om jag inte hängav mig åt nyss nämnda kategori levde jag i min egen lilla värld. Jag älskade att spela piano, började spela för pianolärare när jag var sju år. Släppte ofta skolväskan på golvet i hallen och gick direkt in och satte mig vid pianot. "Nu är Anette hemma", brukade min mamma säga. All besvikelse, glädje eller ilska lät jag gå ut över instrumentet. Ofta till många i familjens förtret. Eller också kunde jag breda mig en stor hög med mackor ta med mig upp på mitt rum och läsa. Allt möjligt. Jag hade en moster som gärna gav mig böcker i present. Hemsöborna var en sådan gåva som jag uppskattade mycket fastän jag inte var så gammal. Den boken gjorde ett starkt intryck som jag minns tydligt än idag. Jag brukade också undersöka vad som fanns i bokhyllan i hemma och läste gärna vuxenböcker som barn. Fantomen och Kitty-böckerna var favoriter också så klart! Så tecknade jag och målade jag! Jag kunde sitta i timmar på mitt rum och hålla på och hitta på olika historier om det jag tecknade (oftast personer). Hade t o m en egen tecknad saga som handlade om de två nallarna Nalle och Maja. Jag brukade teckna och berätta samtidigt för mina två mindre syskon.

Så hade vi djur ... katter och hundar, höns, får, kor och grisar. Min lillasyster hade även hästar, vilket aldrig har varit ett av mina favoritdjur. Jag höll mig till hundar och katter. Det förhållandet håller i sig även idag, med förbehåll på katter (syrran gillar fortfarande hästar). Faktum är att jag aldrig har lockats av jordbrukslivet fastän jag är uppväxt på landet. Däremot trivs jag inte att bo i lägenhet som jag gjort hela mitt vuxna liv. Jag har alltid en längtan till att bo i rogivande lantliga omgivningar. Ett ställe att hämta kraft och inspiration ifrån. Jag väntar bara på att den rätte ska dyka upp så att jag slipper att bo där ensam. Hoppas han kommer snart.

Ettan och tvåan tillbringade jag i en integrerad ett- till tvåskola (läs byskola). I trean till sexan tillbringade jag tiden i en annan skola på landet där jag hade min pianolärare som magister i fyran t o m sexan. Det var en tid som präglades av mycket sång, musik, gemenskap och skapande. Den perioden har präglat mycket av hur jag ser på skapande och kreativitet idag. Magistern var inte rädd att gå utanför ramarna, något som jag ser som ganska ovanligt för den tiden (1960-talet).

Hu då när jag tänker tillbaks på högstadietiden (70-talet). Klassen från landet splittrades upp i redan existerande klasser i den "stora" staden Kungälv. Inte lätt för någon från en trygg och närande miljö på landet. Lite utklassning blev det och jag tappade totalt intresset för skolan efter att tidigare ha trivts som fisken i vattnet. Det var bara ett par ämnen som jag excellerade i. Teckning (som det hette då) var ett av dem. Jag var så less att jag började gå i lära hos en damfrisör efter nian, men det varade inte så länge. Exem gjorde att det jobbet inte var någonting att tänka på för mig.

Så följde en rad olika jobb och inläsning av en del av gymnasiekompetensen på kom-vux tills jag var si så där tjugo år. Under den här tiden hann jag förlova mig och bryta upp och inte långt efter det träffade jag min dotters pappa som jag gifte mig med. Vi var inte gifta så länge dock, det var mest konvenansen som gjorde att jag stadgade mig just då. Efter fyra år, när dottern var fem år, skilde vi oss. Jag hamnade i en livskris, började söka mina andliga rötter och utforska vad jag ville göra av resten av mitt liv. Vadå trettioårskris!

Tankar på att utbilda mig till lärare eller arktitekt började formas i mitt huvud och jag fortsatte att bygga på mina gymnasiebetyg, men verkligheten kom ikapp mig. Jag blev sjuk (inte livshotande) och tvingades till en ganska långvarig konvalescens, vilket gjorde att jag återigen började ifrågasätta min framtid och vad jag skulle försörja mig med. Testade mig till och med på arbetsförmedlingen för att se vad som skulle passa mig. Teknisk ingenjör!? Oj! "Du har exceptionellt bra resultat på siffertesten. Du borde verkligen utbilda dig inom det här området. Du är dum annars", sa de. Hmmm ... jaaa ... Byggnadsingenjör med inriktning på ekologi! Det kunde nog vara någonting, men ... Nej! Jag har verkligen inte lust att ta mer studielån nu, tänkte jag. Så jag började jobba igen, inom tillverkningsindustrin ... tills jag helt enkelt fick nog. Från en dag till en annan sade jag upp mig och började plugga så fort tillfälle gavs. Först till friskvårdterapeut och sedan på universitetet till lärare och här är jag nu. Jag kan tillägga att jag gick en massa andra utbildningar och kurser innan jag började plugga på "riktigt". Allt ifrån alternativa kurser i healing till intuitivt måleri i Köpenhamn och allt möjligt däremellan.

Visst kan livet vara bra kringelkrokigt!? Mitt liv i ett nötskal!

Så var det då dags ...

2010-03-24T14:26:00.000-07:00

Ett foto av rollfiguren

... och jag har faktiskt lyckats få ihop någonting. Att "bosätta" sig i datasalen på HDK var det som gjorde susen. Hoppas att resten också flyter på som smort
Jag har fått tag på en bildskärm att visa filmen på. Lite otympligt att frakta men det ska nog gå bra.

Så nu är vi i sluttampen på vår första delkurs. Den här gången har jag verkligen fått tampas med datorer. Det har känts som närkamp och brottningsmatcher av första graden. Vilket faktiskt har varit nyttigt, även om det har varit tidsödande och jag inte har haft så mycket att visa upp på bloggen som jag har brukat. Förut har jag alltid lutat mig mot en av mina systersöner så fort det har varit något med datorn, så när det har kommit till installationer o dyl har jag aldrig behövt göra så mycket själv. Förståeligt så har han, eller dom faktiskt, tröttnat en smula. En av mina processer den här gången har därför varit att försöka komma underfund med så mycket som möjligt själv, vilket också har gett en lite mer grundläggande insikt om hur saker och ting fungerar på det tekniska området. Och, att det inte behöver vara så invecklat som jag många gånger har inbillat mig.

Jag har under arbetets gång insett att jag nog är väldigt intresserad av samhällskritik och gärna då med dubbelbottnade betydelser. Att verket ska kunna tolkas på flera olika sätt. Den här gången har jag utgått från vad man kan kalla en fiktiv solbränna, kanske ... jag kommer att utveckla det närmare under genomgången. Lägger inte heller ut filmen här eftersom den är dygt tio minuter lång. Den var ca 15 först, men jag fick ner den till strax över tio. Har också gjort ett par andra lite längre filmer som jag inte lägger ut därför. Vill någon se dem finns de för visning, det är bara att säga till. Jag lägger istället ut en liten kortis som bör kunna platsa inom tidsmarginalen.

Jag får krupp!

2010-03-21T14:12:00.000-07:00

Windows Vista är inte ett program jag gillar specíellt mycket vid det här laget! Krångligare får man leta efter. Filer försvinner och går inte att hitta och ja ... jag bli galen! Hade tagit med mig filerna på sticka hem från skolans dator och tänkte att det var en enkel match att föra över dem på min dator, men neeej ... Grrr!!! Jag sliter mitt hår! Codecs och den och den filen behöver installeras om du ska kunna göra det och det ... Jag får bosätta mig på skolan och göra allt redigeringsarbete där!

Filmer på gång ...

2010-03-16T15:50:00.000-07:00

Har filmat, men filmerna sitter i kameran, eller i datorn och är långa. Klippte i en av filmerna men blev inte så lyckat eftersom hela förloppet behövs för helhetsintrycket. Kom sedan på att jag kan göra foton av delar av filmerna och presentera. Mobilkameran får bli ett redskap för dokumentationen också. Nedan ett något blasé uttryck gjord med mobilen. Ett jätteansikte på en smal hals.
Mitt dilemma med ny dator och ny teknik (har uppdaterat till Vista från Windows XP) är att få ihop allt material till en sammanhängande helhet.

Ska åka in tidigt imorgon bitti och arbeta på datorerna på skolan. Behöver få ett helhetsgrepp på det hela nu om det över huvud taget ska bli någonting av det jag håller på med.

Ännu en "set back" ... !

2010-03-07T12:19:00.000-08:00

Jaaa ... så var det dags igen! Jag har kontroll på situationen! Skulle överföra film från filmkameran till laptopen så visade det sig att det inte finns någon ingångsport på laptopen för den typen av överföring!? Hade det som smort med den nya datorn, tänkte jag ...

Min uppgift var ju att få till det med tekniken innan veckans slut. Tyckte nog att jag hade fått grepp om det mesta, men ... jo, det har jag faktiskt. Lite tji bara. Måste alltså åka in i morgon måndag och arbeta på datorerna på skolan. Det blir ingen handledning för min del därför. Kommer att närvara på onsdag istället och förhoppningsvis ha en del resultat att visa upp. På tiden kan tyckas.

Jag har i alla fall gjort en film även om den inte går att redovisa precis idag. Så ligger jag i startgroparna med en till som jag förhoppningsvis kommer att kunna redovisa på onsdag.

Min första film visar hur jag omvandlar mig till en färgad person. Jag har ju berättat om hur jag har tänkt mig att filma olika sinnestillstånd och visa på transitionen däremellan genom att lägga dem som lager på varandra, men jag blev så fascinerad av själva omvandlingsprocessen att jag mer eller mindre har bestämt mig för att visa en sådan "hands on" omvandling. Men där jag ska försöka visa på en växling i utseendet under tiden "jag" genomgår förvandlingen, om ni förstår vad jag menar.

Det kan tyckas att jag inte har gjort så mycket, men faktum är att jag inte har känt mig så kreativ på länge. Mycket beror givetvis på den lokal jag har kommit i besittning av. Den är ett lyft! Jag behöver helt enkelt "gå till jobbet" och lämna lägenheten med alla dess distraktioner. Ni ser en del av interiören ovan.

Den översta bilden är ett litet collage från den nya Alice i Underlandet, vilka bilder har varit inspirerande att se. Får se om jag kan få till någonting utifrån det.

Strul och åter strul ...

2010-02-28T12:18:00.000-08:00

Så till slut la datorn av (trodde jag). Och inte hade jag säkerhetskopierat. Panik! Detta var i fredags. Iväg ner till datorbutiken i Bohus och fråga om råd ... hmmm! JAG MÅSTE NOG KÖPA NY DATOR! Det gjorde jag. Hårddisken på den gamla skulle kunna gå att räddas med hjälp av en s k vagga, men just den jag behövde fanns inte i lager just då ... För säkerhets skull provade jag om den gamla datorn kanske skulle kunna gå att få i gång igen senare på kvällen, men nej den vägrade att starta upp. Den nya datorn tar ju en stund att komma underfund med och tv ser jag i den gamla, så på lördagkvällen tog jag fram den igen från sin viloplats för att prova en gång till, och döm om min förvåning när den startade upp igen som om ingenting hade hänt. TYPISKT! Idag på söndagen gick den igång på första försöket! Vad skulle jag göra!? Lämna tillbaka den nya (jag hade faktiskt också varit i kontakt med ett serviceföretag som inte rådde mig att reparera eftersom det skulle bli alldeles för dyrt ... moderkortet förmodligen)? Nej, kom jag fram till, jag behåller den nya och avvecklar den gamla för den kommer nog snart att ge sig i vilket fall som helst.

Lång redogörelse, men så här var det. Nedan ser ni några bilder jag tagit i min utklädnings- och sminkhörna tillika "filmstudio". Jag har filmat, men filmen ligger kvar i kameran. Har inte kunnat överföra den, så jag får ta med mig den till HDK i morgon måndag och göra det där. Skulle gjort en film till idag söndag, men har inte hunnit och nu måste jag gå och lägga mig eftersom jag ska upp i natt. Vi tidningsbud har inte haft det så lätt i vinter minsann och det har kännts på krafterna, men nu kan det bara bli bättre. Våren är ju snart här!

Jag tror jag kommit på något ...

2010-02-16T12:03:00.000-08:00

Stiltje ... sedan ett virrvarr av trådar och knutar som behövts redas ut. Jag var tvungen att ta ett steg tillbaka för att reda ut begreppen.

Det har varit svårt att gå vidare från förra gestaltningen, jag lever fortfarande kvar lite i den (ska visa bildspelet på nästa APT-möte i hemvården där jag jobbar, bl a), men sakta men säkert har jag dragit i en tråd där och löste upp en knut (en del har suttit hårt) här och jag börjar skönja hur jag ska komma vidare ... "slow starter" ? ... oooh ja! Det stog mer än lovligt stíll. Fast det fanns kanske anledningar till det också som inte enbart hade med skolarbetet att göra.

Ska filma, men har inte börjat ännu. Det kommer också att bli bilder. Ligger i startgropen dock. Behöver samla på mig mer material för att kunna utföra förvandlingarna. Smink, både vanlig kosmetika och teatersmink; kläder; ev. peruk; utsmyckningar o s v.

Jag tänker använda mig själv som både material och modell och försöka utforska identiteter och hur vi använder oss av olika sådana i vårt samspel med omvärlden. Hur vi transitionerar (?) mellan dessa. Först var jag inne på att gestalta rasproblematiken (kan fortfarande vara aktuellt), men efter att ha studerat lite av Cindy Shermans bilder (se nedan) har jag börjat utveckla det hela till att (kanske) spegla hur vi byter från den en identiten till den andra i vårt dagliga liv. Cindy Sherman använder sig själv som modell och här nedan kommer några smakprov på det.

Cindy Sherman

Gå gärna in på den här länken och titta på Cindy Shermans Transformations som ligger på Youtube. Och på http://www.cindysherman.com/ finns en biografi om konstnären.

Här nedan kan ni se min en-och-en-halv-minuts inspirationssnutt som var det första vi gjorde, men som jag inte fick visat då. Den håller sig väl till temat ändå, eller hur? Transition:

Blogg XII ...

2010-01-12T00:30:00.000-08:00

Skriver några rader så här i sista stund. Det har ju inte blivit så mycket andra halvan av december. Jag skyller på datorstrul och "utbrändhet" (för mycket jobb). Så måste man ju vara social med släkten och vänner också (vilket tyvärr får stryka på foten alltför ofta). Tiden räcker helt enkelt inte till allt som man skulle vilja göra. Kanske skulle det ha varit värt att ha tagit studielån, men samtidigt känner jag att jag inte vill sätta mig i mer skuld än vad jag redan har gjort. Så på något sätt måste jag lösa det känner jag, även om det är en balansgång. Ett är ju säkert i alla fall och det är att kvalitén på studierna skulle öka markant om man slapp att vara trött jämt.

Jag har ju valt att fortsätta mitt projekt med utgångspunkt i det förra, men med en annan vinkling. Samhällsengagemang utan vilja till politiskt ställningstagande, kan jag väl uttrycka det. Istället för hundar handlar det om människan och samhällets attityd mot densamma. I det här projektet är min fotomodell av årgången äldre.

Skulle vilja dela med mig av två klipp, det ena handlar om var och vem man får fotografera, med tanke på det område jag uppehållit mig i och för att det helt enkelt är intressant att få reda på vad det är för regler som egentligen gäller. Det andra är ett kul klipp jag hittade när jag surfade omkring för att hitta någonting om äldre och ålderdom. Håll tillgodo!

Kram till er alla från mig!

Blogg XI

2009-12-08T05:49:00.001-08:00

I förra handledningen blev det klart att det nog är foto jag ska jobba med. Det blir faktiskt ganska intressanta och ofta helt oväntade effekter man inte tänkt sig från början, men som tillför bilden någonting. Måhända blir det så att jag föjer en speciell person och försöker gestalta ensamhet/marginalisering genom henne (om hon tillåter).

Någonting som jag dock börjar att kontemplera över är om jag genom att avbilda den här personen och visa henne i bild och tar bilderna på ett sådant sätt att jag uppenbarligen visar på marginalisering och utanförskap (även om det bara är så att fotona är tagna i ögonblick som stämmer överens med vad jag vill ha fram) hänger ut personen på ett ofördelaktigt sätt. Jag menar att det är jag som styr över uttrycket och på så sätt faktiskt uttnyttjar den här individen för mina egna syftens skull! Samtidigt är det så att det är svårt att hitta en person som mer passar för det jag vill få fram eftersom hon rör sig i de miljöer som jag vill ha med. Svårt! För vad gör jag om hon plötsligt säger att hon inte vill vara med? Hittar på en annan lösning!? Fast det vill jag ju inte. Dilemma!

Jag vet att jag har länkat till Sverige! förut, men gå in och titta på programmet på svt play innan söndag 13/12. Den här gången handlar det bara om konst; från äldre, via modern till film. Intervju med Lars Nittve, Rauschenbergs get (Monogram) och den svenska konstfilmens vagga är bland annat på tapeten.

Hört talas om The Wow Factor? I senaste Pedagogiska magasinet nr 4 kan man läsa om Anne Bamford och hennes forskningsrapport The Wow Factor - Global research compendium on the impact of the art in education som hon skrivit på uppdrag av Unesco och som var klar 2005. Hon konstaterar (det vi redan vet) att överallt där man satsar på estetiska ämnen och konst också i övrig undervisning visas positiva effekter, men ska tilläggas - att undervisningen är av hög kvalitet är A och O, för där undervisningen i estetiska ämnen är undermålig har istället negativa resultat visats, menar hon.

I samma nr kan man även läsa en artikel av Yvonne Eriksson som skrivit Bildens tysta budskap och om konstnären Olle Schmidt.

Vi ses!

Blogg X

2009-12-01T03:30:00.000-08:00

Bilden eller oljemålningen (som jag antar att det är) är Trygd av Odd Nerdrum. En talande bild på den marginalisering och ensamhet gamla får utstå. Tack M. för det uppslaget.

Själv skulle jag ha fotograferat förra veckan, men kameran jag lånat gick inte att ladda (trasig sladd), så det blev ingenting av det tyvärr. Men efter att fått bytt kamera ska jag nu försöka att få till lite bilder innan nästa handledning.

Jag har dock funderat vidare och jag har tittat på filmen Sånger från andra våningen av Roy Andersson efter tips från N. Det är ju en film med lite skruv och humoristiska inslag samtidigt som den visar på krass vardagsrealism. Det är kanske inte riktigt så jag har tänkt mig det hela, men den ger ändå uppslag till hur jag kan förhålla mig till filmsekvenserna; i hur långa tagningarna ska vara. Har funderingar om att göra någon slags filminstallation istället för dokumentär där jag loopar in en speciell sekvens. Ska testa det när jag har fått ihop mina bilder (eller snarare film).

Vi diskuterade ju vad det var jag egentligen ville gestalta, vad min frågeställning var, och jag har nog kommit fram till att det är marginalisering, som tidigare, men att jag vill använda mig av matsituationen som tema, eftersom det ändå är det som jag reagerat starkt på. Jag vill få in mathanteringen som exempel för att visa på den maktlöshet gamla har när politikerna sagt sitt.

En otroligt intressant vinkling jag fick av B. var att gestalta Den sista måltiden av Leonardo Da Vinci med gamla människor. Det tål att tänkas på, men jag tror tyvärr att det skulle ta alltför lång tid att utföra och inte hamna inom den tidsmarginal vi har. Jag kommer dock att lägga den till idébanken. Photoshop skulle ju kunna vara en möjlighet, men jag känner inte att jag behärskar den tekniken tillräckligt för att hinna i tid.

En konstnär som gestaltat ensamhet och kanske framförallt ödslighet i sina målningar var Edward Hopper 1882-1967.

Att göra våra ungdomar medvetna genom undersökande metoder likt det jag vill gestalta här och genom att arbeta ämnesöverskridande i t ex samhällskunskap och bild eller vårdprogrammet och bild på gymnasiet kan man tydliggöra samhällsfenomen av idag.

Vi ses!

P.S. Jag vet inte hur jag ska hålla isär styckena! Är det någon som vet? Ibland fungerar det och ibland inte. D.S.

Blogg VIII - IX

2009-11-20T08:08:00.001-08:00

Hej!

Jag glömde alldeles bort att blogga förra veckan, så det får bli två i en. Inte för att jag vill skylla ifrån mig, men antagligen så kände man (jag) sig (mig) färdig på något vis efter redovisningen innan man riktigt satt igång med nästa gestaltning. Kanske ...

Hur som helst, så fick jag ganska omgående en idé om vad jag skulle vilja göra nästa gång. Jag kände mig inte riktigt färdig med filmeriet, så jag tar avstamp i det förra och försöker få till en film om Marginalisering av gamla människor, som får sitta hemma ensamma vid köksbordet med mat från ett centralkök. Matlådor som kommer vaccum-packade för tio dagar åt gången.

Filmen kommer att utspela sig på ett trygghetsboende där man förut haft en fungerande matsal med eget kök dit man kunnat komma och äta sin lunch, boende på stället såväl som boende utanför. Numera är den nedlagd, som på så många andra ställen och maten kommer från centralkök långt bort, kanske från en helt annan del av landet!

Så här skulle de gamla kunna ha det om man värnade mer om livskvaliteten hos de äldre. Ett tips: Gå in på svt-play; dokumentär och se Moderna Måltider. En riktigt bra dokumentär som visar på både den ensammes måltid såväl som positiva inslag av gemensamhetsmåltider.

Så här ser det alltför ofta ut, tyvärr, hos de äldre. Ingen glad syn och innehållet smakar inte alltid så bra heller.

Vem skulle vilja äta det här? Inte jag i alla fall (fast jag är ju vegetarian, så jag har kanske ingen talan), men titta på kakafonin av mönster som duken, tallriken och maten utgör och se sedan på den grå intetsägande maten.

Jag avslutar bildkavalkaden med den här ensamma gamla handen.

Man kan lätt tro att jag vill fokusera på maten, men den är egentligen bara ett sätt att gestalta hur gamla idag (liksom förr) blir satta på undantag. Något som gör mig fruktansvärt upprörd. Synismen breder ut sig högst markant på minoritetsgruppers bekostnad. Att vara produktiv är det allena saliggörande. K sa någonting om att jag utgav mig för att vara politiker på min redovisning häromsistens. Det ligger nog någonting i det. Inte för att jag skulle vilja vara en, men det här sättet att visa på orättvisor (eller annat också för den delen) tilltalar mig.

Nu gäller det bara att hitta en "skådespelare" som vill ställa upp och att jag inte får kalla handen att filma på stället av verksamhetschefen.

Det här är en vinkling som jag skulle kunna tänka mig att ha som ämnesöverskridande projekt med t ex samhällskunskapen eller varför inte låta studenter på omvårdnadsprogrammet intervjua äldre på det här temat. Att medvetandegöra är viktigt.

Vi ses!

P.S. Alla bilder är hämtade från internet D.S.

Blog VII

2009-11-09T07:10:00.000-08:00

First of all I want to say that it wasn´t my purpose, at all, to be negative about my process, but I´m fully aware that that was how it came through. Anyway, what I ment by saying that I had been being disaheartend wasn´t so much about the project itself as it was my own shortcoming by not coming to any clear conclusion or decision what to do with my project, at one point in time especially.

You are given a task, and somehow or other you have to make that task your own. It was there I was struggling. I found out, in the due course of time, that it was important for me to find my own true expression, something that I could stand up for. I couldn´t move away from that. Finding the balance between technic and performance was another important angle. Looking back in hindsight I might have done some things diffrently, though, but on the whole I´m quite satisfied with the result. The decision to make the photografs into a still film (and black and white for that matter) was an idea that just popped up, as well as the idea to record the voices of the dog owners, because of my not beeing able to fully master the technics in photoshop (not in the foreseeable future anyway). Also, I felt I had to synchronize the pictures with the windy sound. That´s why it all ended up as it did.

An interesting aspect that one or two of you came up with regarding the cat, during the presentation, was the question of alienation as well as the thought that the cat in fact was refering to myself. As I said I had had those thoughts myself, but my own conclusion is that the cat itself, in fact, is the onlooker; watching from a distance. I myself, though, can imagine how the cat is pondering over the scenario: "What is happening?"; "What are they doing, it´s my hunting ground!"; or "Are they taking over my hill?"; or "What about me, where do I fit in?"; and "Oh, well! Let them go on, who needs them."; or "I find another place"...

I am of the strong believe that people deal diffrently in the process of creation. For some it´s more hands on, maybe in a playful way, while others are brooding and pondering before they even find it worth while beginning to create something in real. I belong to the latter category. It´s about transformation, letting the idea or subject have time to fructify. For some it come easy, for others it come harder, but that doesn´t make the process less valuable. It is just different ways of approaching the same goal.

How is it possible then to pass judgement on or mark (grade) someone´s efforts? Those are questions I have come across at school during my education. Common questions that art teachers have asked themselves. Because, who is deciding what good or bad art is? I? You? What are the criteria? On what ground do I stand? Let´s go back to Thursday afternoon and the discussion that went on at the end. I think what happend was that people felt that, maybe, their art work had been "attacked" rather than the presentation itself. I do think that all of us, though, believe that it is important with feedback be it negative or positive. It helps you grow.

I´m ending with the end of the artist Ernst Billgren´s book Vad är konst? (2008) (What is Art? My translation.) Question number 117. Vad är konst? Kort svar: Ett sätt att tänka. Långt svar: Om man förutsätter att vi tänker med språket så är konst ett sätt att tänka på saker man inte har något annat språk för. The translation is like follows (my translation): Short answer: A way of thinking. Long answer: If you presume that we think with language, so is art a way of thinking of things you do not have any other language for.

See you!

Blogg VI

2009-11-01T03:23:00.001-08:00

Tiden går ... ... ... !!! Jag håller fortfarande på att samla in mina hundar och hundägare! Hjälp! När jag till slut hade bestämt mig rann tiden undan ... men jag tror att jag har någorlunda koll på situationen ändå, faktiskt. Här ovan och nedanför ser ni ett par av bilderna jag tagit på människor och djur boende i Bohus. På handledningen i början på veckan fick jag rådet att gå in på nätet och hitta hundar att "befolka" kullen med, men jag kände att jag inte ville göra på det sättet. Dokumentationen känns viktig. Det kan ha att göra med att jag fortfarande är lite insnöad i grupprojektet vi hade i kvällskursen i Konsten som läromedel (vi hade redovisning i veckan). I alla fall, det verk som vi var inspirerade av hette About documentation; ett verk av Jörgen Svensson. Har Du inte sett det gå och se det på stadsmuséet! Videoverket/n (som det/dem är) är en del av Göteborgs internationella konstbiennal och visas t o m 15 november. Vad jag menar när jag säger att jag är påverkad av Jörgen Svenssons verk är egentligen dokumentationen som sådan. Det kändes helt enkelt inte äkta med fakade hundar och mattar/hussar från nätet. Det var roligare så här. Meningen är ju också att det ska vara en kommentar till kommunens beslut om hundrastplatser på olika ställen i kommunen. Så, så här fick det bli.

Meningen är att alla hundar och deras ägare ska få plats på en och samma bild!

Vad jag oroar mig över nu är hur jag ska hinna behärska tekniken att redigera i photoshop, men jag hoppas och tror att det ska gå vägen. Annars får jag hitta på någonting annat.

Läste en annons som fotohögskolan hade satt in i Göteborgs-Posten i fredags om en extrainsatt kurs; introduktion i digitalt fotografi som går av stapeln i början av nästa år. Den ges som sommarkurs annars. Jag blev eld och lågor, men insåg att det inte skulle gå att få ihop med övriga studier nästa termin. Tänker definitivt söka den om den kommer till sommaren. Photoshop ingår bland annat i kursen. Det känns relevant för mig i mitt framtida yrke som bildlärare att ha den fördjupingen med mig eftersom, som vi alla vet, digitala bilder och bildhantering i datorn är någonting som vi som lärare kommer att ställas mycket inför. En sådan kurs skulle förhoppningsvis kunna ge en del värdefulla tips och lite mer kött på benen.

Ibland duggar det tätt med tips i GP. Läste idag (på söndagen) en intervju med Lars Lerin som kommer att ställa ut nya verk på Borås konstmuseum i december. Den vill jag nog gärna se.

Vi ses!

Blogg V

2009-10-25T14:35:00.000-07:00

Nu känner jag verkligen kniven mot strupen! Många var idéerna och många har jag sågat - innan de ens kommit till utförandestadiet! Efter förra gruppmötet vi hade blev det en sömnlös natt. På kvällen innan började jag tänka i åter nya banor och en plan började så sakteliga ta form. Jag ska nog ringa en av mina hundbekanta här i Bohus! Sedan kom den sömnlösa natten! Nu eller aldrig måste jag komma upp med en idé som jag kan stå för. Jag har helt enkelt varit ute efter mitt sanna uttryck. Det hade jag inte funnit förut insåg jag. Nåväl, den sömnlösa natten gav utdelning. Sagt och gjort, jag åkte in till HDK och lånade en kamera ... "and here I am!"

Jag hade fått en alldeles strålande idé om att samla så många som möjligt av Bohus hundägare med dess hussar eller mattar, placera ut dem på kullen raka i ryggen, med bestämd blick och väluppfostrade sittande hundar som tittar rakt fram. Och så skulle de se ut som om de intagit kullen! Det är en idé som jag fortfarande skulle vilja genomföra, men jag inser att jag inte har så mycket tid kvar att åstadkomma det på, så jag nöjde mig till att börja med min hundbekant (egentligen en jobbarkompis), testa tekniken (kameran) och se vad som skulle komma ut av det. Har tagit lite bilder, men det var kallt och det började regna och den lilla hunden började frysa, och det blev imma på kameralinsen, så jag vet inte riktigt om det är de här bilderna jag ska jobba med eller om jag ska satsa på att ta nya. Har jag tid? sedan ska det ju "photoshopas" också, en teknik jag inte till fullo behärskar ännu ... ! Kanske kan jag göra något med de bilder jag har tagit redan, jag får se!

På söndagar brukar jag ibland titta på ett TV-program som heter Sverige! Ett trevligt, blandat kulturprogram. De brukar tydligen ha ett inslag med någon konstnär som de följer under en dag. Har missat ett par söndagar och inte hunnit att titta på svt-play, men de två gångerna innan var det först målaren Lars Lerin och gången efter glaskonstnären Bertil Vallien. Kul att se tycker jag.

Sitter här en sen söndagskväll efter jobbet och pedagogiska tankebanor känns långt borta.

Vi ses!

Blogg IV

2009-10-20T03:25:00.001-07:00

Det har inte varit lätt att komma vidare. Att ta upp min ambivalens i förra bloggen gjorde att jag ramlade ner i den igen, men jag tror att jag nu har kommit fram till något slags beslut.

Här ser ni utsikten jag har från soffan i vardagsrummet så här års. Ganska idylliskt va'? Man skulle kunna tro att man är på landet någon stans. Jag vill därför inte göra för stora ingrepp eftersom det skulle förstöra intrycket.

Här ovanför har jag tagit en mer direkt på bild även den från mitt vardagsrumsfönster (tur att man inte ser hur skitigt fönstret är). Nederst på bilden är det toppen på kullen man ser och ovanför den på toppet av berget ser man Gert Wingårdhs kedjehus byggda i cederträ med stora panormafönster, "Örnnästet" kallat i folkmun. Utsikten där uppe är hänförande kan jag säga.

Jag läste i Alekuriren (den lokala tidningen) att kommunen satsar på hundrastgårdar i tätorterna. Vad jag vet har vi inte fått någon i Bohus ännu, så därför bestämde jag mig för att jag definitivt tänker göra en kommentar på det, både som ev. förslag till kommunen och gestaltning. Fast med en twist. En ganska neutral bakgrund, men där hundar och människor får delvis andra roller. Med tanke på bakgrunden tänkte jag mig någon form av lusthus högst upp på toppen. Här ovan och nedanför ser ni ett par förslag.

Det här lilla lusthuset kunde jag inte låta bli att ta med. Det skulle kunna ligga som grund för någonting, eventuellt. Ett lite större lusthus för hundar (eller människor) som inte får vistas bland andra. Jag har nämligen Elisabeth Ohlson Wallin och hennes utställning Ecce Homo i tankarna när jag vill utforma min gestaltning, mer säger jag inte för jag vill ha någonting att redovisa också. Jag får se hur mycket twist på det hela jag vågar göra. Det blir ett ämne att ta upp i gruppen på onsdag.

Läste en arikel i Lärarnas Riksförbunds medlemstidning Skolvärlden nr14 om Skiss-projektet. Konsten ger lärarna en kick heter artikeln skriven av Ingela Hofsten. Det är Konstfrämjandet som har startat det här projektet med pengar från Europeiska Socialfonden. Dess syfte är att utveckla metoder för hur konst och konstnärer kan bidra till nytänkande i arbetslivet. Katrinelundsskolan, en 7-9-skola, i Sundsvall nappade på idén att vara med i ett konstnärligt projekt där personalen var i fokus. Konstnärerna Janne Björkman och Kerstin Lindström var de som ledde det hela, bl a genom att göra olika workshops med lärarna och genom att konstnärerna själva piffade upp skolan genom att måla och möblera om elevutrymmena. Personalen fick utgå från frågor som "vilken kroppsdel använder du mest i jobbet?", "vilka yrkesroller utöver pedagogens har jag?" och "vad karaktäriserar en bra kollega?". Bl a blev det ett lapptäcke med olika substantiv, verb, adjektiv och prepositioner som gick att koppla till olika delar av läroplanens första stycke; grundläggande värden som skolan ska förmedla. Många av lärarna var skeptiska från början och tyckte att det verkade flummigt, men ändrade uppfattning under resans gång. En av lärarna, Ulrika Ytterström "tycker att konstnärerna hjälpt henne och hennes arbetskamrater att se på sin arbetsplats ur nya synvinklar" och att hon "tänker ännu mer än förut på att eleverna också kan använda konstnärliga uttryck när de redovisar arbeten". Kanske är det lärarna man ska undervisa när man kommer ut till skolorna!

Vill ni gå på utställaning? Högskolan för Fotografi har anordnat en på nätet. Nya bilder från Göteborg heter den och medverkande är nuvarande och gamla elever från fotohögskolan. Gå in på http://www.031jpg.se/.

Vi ses

Blogg III

2009-10-14T04:15:00.000-07:00

Förra onsdagen på gruppseminariet föreslog Nike att jag skulle gå in på nätet och surfa omkring på olika djurkyrkogårdar eftersom det kom upp på tapeten (förslag från mig själv) att göra på min kulle. Men nej kände jag, djurkyrkogård!? Jag gillar ju egentligen platsen precis som den är med det vajande gräset på somrarna. När jag sitter ner i min soffa i vardagsrummet och tittar ut ser jag gräs buskar och träd, skogsklädda toppar längre upp och några utspridda villor här och där. Vem sjutton vill att en kyrkogård ska störa utsikten?! Usch nej! Surfade omkring; hillside art, art project on hillsides o s v. Bilderna nedan och några till som jag inte visar är vad jag kom upp med. Och ... akut kris och härdsmälta. Vad ska jag göra???! Vad vill jag göra av "min" kulle? Min ursprungsidé med hundarna kändes plötsligt långt borta ... tills ... jag läste Christinas kommentar till min blogg nr 2, men mer om det senare. Nedan kommer några axplock av min ambivalens.

" Istället för djurkyrkogård kanske man skulle ha monument av någon eller några hundar (i stort format) att pryda kullen med - människans bästa vän ni vet." Men, nja.

"Eller helt enkelt en utsiktsplats med lite twist?" Hm, ja.

"Kanske platsen innehåller någon forntida figur om man gräver tillräckligt djupt!?" Suck!

Den här tcckningen har inte jag gjort. Hittade den på nätet också. Vet tyvärr inte vem konstnären är. "Ännu en vinkling." Ångesten börjar krypa sig på.

Hade en bild här med ett stort runt ihåligt monument uppe på en kulle, men jag råkade trycka bort den på något sätt. "Kanske skulle kunna vara något istället?" Hmmm ...

Här kommer en bild på monumental gravplats som jag hittade, men nej, den väljer jag bort även om jag gillar pyramidformen. Pyramiden är en form som jag skulle kunna tänka mig att använda ... !

Jag är nog egentligen ganska inne på min ursprungidé med hundarna coh jag börjar luta åt vilket håll jag vill dra det hela, men ... Den här bilden påminner lite om installationen med den svarta katten på kattuställningen som konstmuséet har: En jättestor katt som fyller upp en av konstmuséets salar. Såg den med mitt barnbarn Vilda häromdagen.

Ett annat förslag, att klä in sluttningen med konst eller graffiti (graffiti kan för all del räkans som konst också så klart).

Ännu ett par statyer/monument av hundar. Påminner lite grand om gamla gravar avgjutningar av adelsmän eller kungar som jag bland annat har sett i Skottland. Framförallt bilden alldeles här nedanför.

Varför inte sätta en stor fägelbur på toppen och fånga in områdets fäglar!? Dum idé, men kul bild!

Ännu en förevigad jycke!

Eller varför inte klä in kullen med boksäver à la Hollywood!?

Den här bilden gillar jag, som en bro eller brygga mot någonting! Påminner lite om min kulle också.

Förstår ni mitt dilemma? Jag kände mig totalt desorinterad efter att ha surfat omkring och laddat ner alla bilder. Inte blev det bättre när jag dryftat dilemmat med andra. Ett förslag var bland annat att slå upp ett tält och bo in kullen efter att jag kommit med funderingar om att annektera kullen genom att sätt en flagga på toppen! ... Gillar inte att text och bilder försvinner emellanåt! Tllbaks till Christinas inlägg; det gjorde att jag faktiskt fick inspiration att tänka vidare i mina första banor om hundarna, fast med lite mer utvecklade visioner. Tack!

Det är lätt att förstå elever och skolungdomar som sitter och inte vet vad de ska göra på sina bild- eller estetlektioner. Formen med gruppseminarierna fyller verkligen sin funktion därför; ett bra verktyg att ta med sig ut i skolan. Just att det att coacha varandra genom att komma med förslag och infallsvinklar är verkligen någonting man kan ta med sig.

Vi ses

Blogg II

2009-10-06T02:17:00.000-07:00

Bättre sent än aldrig? Äntligen fick jag kartbilderna hemskickade som jag beställt från kommunen. Nedan kan man se hur platsen ser ut ovanifrån. Jag har ringat in ett ganska stort område, men jag har inte bestämt mig för hur mycket av den inringade platsen jag egentligen kommer att använda. Jag hade velat visa liggande bilder, men det verkar inte vara som om överföringen alltid fungerar som man tror. I alla fall vet jag inte hur man roterar eller redigerar, xå det får vara så här.

Vad jag ska använda platsen till har jag inte bestämt ännu, funderar fortfarande. Initialt kunde jag tänka mig en slags "amusement park" för hundar och något lusthusakigt bygge på kullkrönet där hussar och mattar kan sitta och fika och prata medan deras jyckar roar sig kungligt (eller varför inte göra tvärtom; vovvarna fikar och mattar och hussar rantar omkring). Skämt åsido, jag tänkte mig möjligtvis någonting i stil med William Wegman. Han har ju porträtterat sina weimaranerhundar i olika mänskliga poser. Hans hundar Man Ray och Fay Ray är ju berömda. Gå in på www.wegmanworld.com och gallery för att se bilder han har gjort. Jag tänker mig någonting i stil med att byta ut människor mot hundar att befolka den här platsen. Carl gav mig lite ytterligare idéer idag om att blanda in hållbar utveckling i mitt projekt. Tillbaka till Wegman; kan man stjäla hans bilder rakt av och ändra efter eget behov? Andra idéer har jag fått i gruppen, t ex kom det upp att använda sig av insikter till skillnad från utsikter. Också en intressant vinkel.

Tankar kring vad man rent pedagogiskt skulle kunna tänka sig att göra är att låta elever komma med förslag om hur de skulle vilja omforma sin närmiljö, t ex skolgården; eller vägen till skolan. Kanske är skolgården riktigt trist eller har området som leder till skolan mycket i övrigt att önska vad t ex gäller barns eller ungas säkerhet. Hårt trafikerad väg etc. Eleverna kan arbeta ämnesöverskridande och förslaget om förändring skulle kunna presenteras för kommunen. Läste någonstans (kommer tyvärr inte ihåg var) att man i Malmö vid någon skola sysslar mycket med att låta elever påverka sin skolgård med egna planteringar och skapa olika både pedagogiska och estetiska utrymmen; att använda skolgården som klassrum såväl som till umgänge och lek. Skolgårdar kan ju verkligen ikläda sig rollen som icke-platser om det vill sig riktigt illa!

Vi ses

Blogg I

2009-09-28T04:25:00.000-07:00

Så var det dags igen! Hej på er!

Det har varit ganska intensiva veckor med samtidskonsthistoria, men intressant. Lite väl komprimerat kanske, men man kan ju alltid fördjupa sig mer på egen hand. Nyttigt och väldigt roligt att analysera och framförallt mycket intressant att se och höra hur ni andra tolkat era val av konstverk. Många bra idéer att ta med sig.

Det ska också bli spännande att se och höra vad ni andra har kommit fram till när det gäller gestaltningen. Själv tittade jag ut från mitt köksfönster och hittade en slags icke-plats som jag tror det går att göra någonting åt. Se bifogade bilder ovan på "min" gräskulle med omgivande gräsmark, lite buskar, sly och träd. Storleken gör att jag inte kan täcka in hela ytan på ett fotografi, men jag har tänkt att gå till kommunkontoret och försöka få tag på en detaljkarta där jag exakt kan ringa in området. Har någon slags idé om en "amusementpark", men mer om det senare när jag dryftat det hela i min seminariegrupp.

Jag går ju kvällskursen i Samtidskonsten som läromedel också. Får se om jag tagit mig vatten över huvudet (ytterligare en gestaltning), men jag tycker att det är ett bra komplement till utbildningen vi går. Det är särskilt intressant, tycker jag, eftersom kursen gör avstamp i Göteborgs internationella konstbiennal. Det har ju inte pratats så mycket om Göteborgsbiennalen på HDK av våra lärare, vilket förvånar mig (eller är det jag som inte varit närvarande?). Hur som helst är det en del öppna föreläsningar man kan gå på om man är intresserad. Förra tisdagen den 22/9 på stadsbiblioteket talade konstnären Love Enqvist om sitt verk Diggers and Dreamers 2005-2009 (egentligen en konstbok) han har utställd på Röda Sten. Han berättar om olika "intentional communities"; om människor som slutit sig samman runt en livsfilosofi de försöker förverkliga i en slags by- eller samhällsgemenskap. Gav en del tips infrö gelstaltningen för egen del. Nu på tisdag den 29/9 är det öppen föreläsning på HDK: Tendenser i samtidskonsten med Kristoffer Arvidsson, konstnär, kritiker och fil. dr i konst- och bildvetenskap, forskare vid Göteborgs konstmuseum. Mellan 18 och 20 kan tilläggas.

Biennalen består annars till största delen av videoinstallationer. Ett par tips för övrigt är William Kentridge och Jörgen Svensson på stadsmuséet. Gå annars in på http://www.goteborg.biennal.org för mer tips.

Läste i Göteborgs-Posten den 24/9 om EU:s utbildningsministermötet i Göteborg och om att ministrarna är eniga om att läraryrkets status behöver höjas. Hoppas att den satsning man tänker göra på att låta lärare utbilda sig utomlands med 80 % av bibehållen lön kan verka för det och det att regeringen dessutom vill förbjuda kommunerna att anställa obehöriga lärare bidrar till detta. Att det tycks finnas en enighet om att öka rörligheten för lärare inom EU låter väldigt intressant tycker jag. Att yrkets låga status inte lockar till sig de bästa studenterna och hur man ska vända den trenden var annat som var på tapeten. Finland lyftes fram som förebild och hur respekterad man är som lärare i det finska samhället. Enligt Henna virkkunen är utbildningen 5-årig där och ger en masterexamen. Dessutom gör de många tester för att se om studenten är lämlig för yrket. Personligen tror jag att vi har en hel del att lära från Finland när det gäller läraryrket och dess utövande.

Vi ses

Styckeindelningar

2009-05-22T15:30:00.000-07:00

Jag fattar inte varför texten kör ihop sig som den gör. Har försökt att efterredigera, men förgäves. Förut var det OK, men de sista inläggen blir så här knasiga!

Jag lever!!!

2009-05-22T13:51:00.000-07:00

Fantastiskt hur ens inställning kan ändras från trögt till "flow" (peppar, peppar, ta i trä)! Nu äntligen känns det som om jag går på HDK! Det är ju så här det ska vara! Fritt skapande i härlig gemenskap! Vem sjutton vill bli lärare när det känns så här?

Det har minst sagt varit en process. Jag har gått från fix och färdig idé (var ganska säker på hur jag ville ha det) till mer och mer avskalat. Undan för undan upptäckte jag, genom diskussion och samtal med andra och egna upptäckter att det var en hel del man kunde ändra på. Och fram tills måndag är jag fortfarande inte säker till 100% hur det kommer att gestalta sig.

Jag har redigerat färdigt filmen (tack Maja för alla tips och all hjälp), målat mina bakgrunder som jag beskrivit i min förra blogg och sågat till dem (tack Du också Katta), men det blir inga gipsfigurer, vare sig ansikte eller händer. Bort med det, det visade sig vara helt överflödigt. Vid provprojiceringen blev det uppenbart att de var överflödiga. Nu blir det istället projicering direkt på svart bakgrund. Det kommer att se ut som om figuren är instängd i lådan istället för som jag tidigare hade tänkt mig att figuren skulle vara på väg att tränga ut ur lådan. Jag skulle nog i och för sig kunna tänka mig att göra en sådan figur också, men då skulle jag göra den utan projicering: mer som en skulptur. Masken på bilden är gjord i plastelina: den skall krossas och skärvorna ligga på golvet nedanför projiceringen. Kan kännas överflödigt, men måste testas. Det verkar gå mot det totalt avskalade.

Ett missöde som skedde var att jag skulle såga till en av skivorna själv utan hjälp av träverkstan´, jag orkade inte släpa ner den en gång till (vilket jag ångrade). Sågade snett och vint och fick en ojämn kant som jag inte känner mig riktigt tillfreds med. Kanske kommer det att fungera ändå. Man får göra det bästa av det man har. "Kanske att lerskärvorna gjorde skadan när de ven omkring".

Vad vill jag då säga med min installation? Jag skulle vilja hänvisa till Larry Rinder, director på Berkley Art Museum som i sin föreläsning om Outsider Art och Samtidskonst på Göteborgs konstmuseum tisdagen den 19/5 bl a sa att han tycker att det är för mycket prat om vad konstverk betyder nu förtiden. Han tyckte att konsten i de allra flesta fall klarar att tala för sig själv. Jag håller med om det, tycker inte att man alltid ska behöva analysera allting. Det som Du ser kanske inte jag ser. Allt betyder inte samma sak för alla. En travestering: "The beauty is in the eyes of the beholder". Man behöver inte sätta ord på allting. Upplevelsen, känslan av den kan vara lika viktig. Jag vill helt enkelt att tolkningen ska vara fri. Förutsättningen är ju förstås att det finns någonting att tolka.

När man översätter det här till skolmiljö blir det uppenbart hur viktig processen är och för att kunna följa den på ett bra sätt hos elever tror jag att portfolio är ett i särklass bra hjälpmedel, både för elever och lärare att få en bra överblick. För fördjupad förståelse tror jag mycket på det Sokratiska samtalet som metod eller i alla fall en samtalsform som i stort följer en liknande demokratisk modell, där alla får känna sig delaktiga och bli sedda.

Jag försökte ladda ner min slutversion av filmen, men det verkade ta orimligt lång tid. Klockan drog iväg över tolvslaget så ni får hålla tillgodo tills på måndag.

Lycka till alla!

Transformation ... (blogg nr 5)

2009-05-17T11:28:00.000-07:00

Så var det då dags att blogga igen ...

Ibland hamnar jag i något slags tillstånd då allting bara låser sig ... hur ta sig vidare från där jag befinner mig nu ... ? Söndag och var är min inspiration ... var ska det här sluta egentligen? Segt är nog rätta ordet, segt att ta sig vidare, men det ska gå.

Jag tänker och funderar och ändrar i mina planer. Svart bakgrund istället för röd, låter figuren träda fram ur mörkret istället. Istället får det röda byta plats och bli förgrund, kanske inte så mycket ett medvetet ställningstagande i betydelseskapande mening som att den svarta färgen inte räcker. Den röda hade jag sedan förut. Den ansträngda ekonomin gjorde att det fick bli provburkar och därmed begränsad kvantitet. Fast egentligen kan det nog bli bra, kontrasten till det svarta.

Funderar på att bygga in projektor och laptop i en låda (efter tips från Maja) så att de inte blir direkt synliga. Och istället för att låta gipsdelarna ligga kloss an mot ytan såga ut för de olika delarna och låta dem tränga ut på riktigt. Jo, med delarna menar jag att jag nog kommit på att det faktiskt krävs lite mer än bara ett ansikte (hur levande det än är): jag ska låta händer treva sig fram ur mörkret för att på så sätt också få mer balans i kompositionen. Hade ett givande samtal med Carl i ateljén på fredag eftermiddag där jag kom fram till att det var så jag nog ville göra. Jag får testa och se om det fungerar i verkligheten. Jag tar tacksamt emot synpunkter! Man lär sig i samtal med andra och tips man får kan bli helt oumbärliga.

Här nedan kommer lite smakprov på projiceringen jag kommer att göra på masken.

Hej så länge!

Tillrättaläggande ...

2009-05-08T09:56:00.000-07:00

Texten blev inte som jag ville! Istället för att ha klart åtskiljda stycken kröp texten ihop vid publicerandet, som ni ser nedan! Vad kan man göra för att undvika det, någon?

Så var det bara att börja då ...

2009-05-08T08:52:00.000-07:00

Lite smått och gott! Än så länge har jag inte någonting handfast att visa upp. Om ni tillåter ... jag kände mig lite irriterad idag. Modet sjönk ... Jag håller med Ellinor om vad hon sa i början av våra grupphandledningar, nämligen att processen kan vara lång innan det blir någonting mer konkret och att mycket av arbetet faktiskt kan ske i huvudet (min tolkning). Så har det i alla fall varit för mig. Jag har vad man kan kalla en lång startsträcka allt som oftast, men när jag väl sätter igång brukar det gå undan. Jag kan sega och dra på saker ... och ter mig rätt så letargisk mellan varven ... det ser inte ut att hända så mycket ... men, behovet att dra mig undan och pondera (svengelska?) över sakernas tillstånd; att förkasta eller godkänna; tänka ett steg längre och på djupet innan jag tar steget fullt ut känns nödvändigt. Jag ser inte vitsen med att göra någonting som jag vet inte för mig närmare målet utan väntar ut och ser planen växa fram för mtt inre öga först. Varför famla i blindo?

Konflikt(min inre):

Jag blev väldigt osäker på min idé, tyckte att den föll platt när jag fick respons på mitt resonemang. Vad är det jag egentligen vill säga? Ursprunget är ju inspiration från vfu:n som jag har nämnt tidigare, dels att göra masker och dels att arbeta med gips som jag aldrig har jobbat med förut, men som jag tycker verkar himla kul. Det måste jag bara prova. Att projicera på mask kom också ursprungligen från vfu:n och det eleverna hade hållit på med tidigare. Det kände jag att jag måste testa också. Har jag kanske blandat in för många ingredienser? Om den håller i verkligheten återstår ju att se ... Ändå känns det som om det är någonting jag vill säga med den här idén jag har. Jag tror inte att man alltid i ord klart kan förklara vad man vill säga med det man har gjort utan att konstverket får tala för sig själv. Kanske är det en inre process hos mig själv som söker sitt uttryck och som inte alltid är tillgänglig för tolkning ens för mig själv. Eller också kommer det att klarna. Kanske går det också att förenkla. Många bra idéer från er andra, vilket inte gjorde det enklare i och för sig, men ... vem har sagt att allting ska vara enkelt ... eller är det just det det ska vara ... ???!!!

Ibland undrar jag också vilket bananskal jag halkade in på HDK på!!! Vad gör jag här bland alla kreativa och begåvade människor??? Ni är alla superduktiga ... bara så att ni vet det!

Så måste jag bara erkänna också att jag nog har varit mer inne på måleri (intresserad av) och speciellt då 1900-talsmåleri, men nu börjar jag skönja andra horisonter, börja inse det sköna i nutidskonsten! Det andliga i konsten är en trigger för mig också.

Ska gå in och titta mer på Tony Oursler och Bruce Neuman för mer inspiration.

Hej så länge!

Anette

Projekt i vardande ...

2009-05-03T10:58:00.000-07:00

Var väldigt inspirerad efter förra veckan! Fick ganska klart för mig hur jag skulle börja, men samtidigt med en känsla av att "tänka om jag tar mig vatten över huvudet"! För mycket material ... hur mycket kommer det att kosta ... ? Det ska ju ros i land också! Sedan glömde jag så klart det lilla material jag redan hade inhandlat kvar på HDK, så jag hade ingenting hemma att testa mina idéer på.

Så har jag känt mig ganska trött i helgen som varit. Två tidningsfria nätter, men ändå ganska spak, så kanske var det någon mening med att bara vara ledig också.

Gillade filmen! Tyckte precis som Katta om minspel och uttryck, men svår tycker jag att ha ett sokratiskt samtal om. Försökte fota med min mobilkamera, men bilderna blev så mörka att de inte gick att använda.

Jag är fortfarande inne på min grundidé. Jag måste i alla fall testa. Vissa delar är jag lite oklar över och dem får jag förmodligen arbeta om ett antal gånger innan jag blir nöjd, testa olika material och tillvägagångssätt o s v. Har i alla fall tingat en filmkamera och lite andra prylar jag behöver för att gå vidare. Jag fick också värdefulla idéer när vi hade vår utställningsworkshop med Mattias. Ett ganska stort praktiskt problem för mig fick sin praktiska lösning efter vår diskussion i basgruppen. Det finns ju knappt några väggar i aulan och jag behöver definitivt en vägg, någonting att sätta fast det jag har gjort på och det kan ju inte göras hur som helst. Så jag började fundera på pelarna, men neej ... Jag tror det var Christina som föreslog en fristående större "låda" ... mycket bra idé i vilket fall ... talade med vaktmästaren och simsalabim! Jag fann vad jag sökte! Det ska nog fungera förhoppningsvis! Vad får ni höra närmare om sedan.

Nästa vecka kommer jag att börja jobba med mitt projekt mer handgripligt och se vart det leder mig.

Hej så länge!

I början på projektarbetet (Blogg II)

2009-04-24T08:32:00.000-07:00

Det var mycket nya tankar och funderingar som kom upp under och efter seminariet. Jag kanske verkad bombsäker på vad jag ville göra, men faktum är att det jag presenterade var en grundidé som kan utvecklas eller ta andra former. Därför var det väldigt spännade och nyttigt att få vädra i gruppen, även om jag i sanningens namn måste säga att jag till en början var rädd för den påverkan som gruppen kunde ha på det jag vill uttrycka och säga (fast egentligen vet jag nog inte riktigt vad jag vill säga). Uttrycket är jag väl någorlunda klar med, men det och min mening med det är också något som jag tror kommer att utkristallisera sig tydligar ju längre in i projektet jag kommer.

Jag har nog varit den där som velat gå med skygglappar och inte velat bli påverkad av vad andra gör eller har gjort, men när jag ser tillbaka så ser jag ju att det är en ekvation som är rätt så omöjlig, man måste ju ta in det som finns runt omkring och också låta sig inspireras av sådant man ser (eller hör) vare sig det är konstverk, konstnärer eller samhällsfenomen för att nämna något. Katti sa ju något om det och också att det här vi gör nu inte är en konstnärlig process i sig (om jag uppfattat saken rätt) utan ett projekt som vi gör som blivande lärare. Det gjorde att det var lätt att översätta vårt seminarie till hur man kan tänkas jobba i skolan med elever.

I skrivande stund befinner jag mig fortfarande i tankeprocessen, det är något som följer med mig hela tiden, när jag är ute på morgonen (läs natten) och delar ut GP eller när jag diskar ... Tack vare de infallsavinklar jag fick i seminariegruppen, inte bara vad det gällde responsen på mitt eget arbete, men också de många fantastiska idéer som kom upp till diskussion. Så nog kan jag se det positiva med att lufta i grupp alltid.

Nästa vecka ska jag börja samla in material och påbörja mina "trial and errors". Ser fram mot det.

Hej så länge.

Serier

2009-04-21T07:49:00.000-07:00

Jag ber om ursäkt för mitt sena inlägg, men jag glömde helt bort att vi skulle blogga och kom inte ihåg det förrän sent på söndagkvällen. Och igår hann jag inte, men här kommer den.

Egentligen skulle jag haft en annan bild från vår första seriesession under vår vfu-period, men det blev fel på överföringen så jag fick välja den här istället.

Otroligt fina bildserier alla hade gjort. Också ett lärorikt sätt att se och lära om de olika konfliktsituationer som kan uppstå i skolan (eller inom en själv). Mycket av det som redovisades är sådant som vi lite till mans har råkat ut för eller har sett, vilket gör att man får en och annan aha-upplevelse, samtidigt som det kan vara skönt att jag inte är ensam om att känna de där berg- och dalgångarna t ex. För så kändes det ganska rejält ibland när vfu:n inte riktigt motsvarade de förväntningar jag hade. Vad har jag egentligen gett mig in på? Är det det här jag jag ska hålla på med? Att få lyssna på Lars-Åke Kernells inlägg var ganska trösterikt och inspirerande därför.

Men efter dalgångar kommer bergstoppar och nu känns det återigen inspirerande med den nya gestaltningsutmaningen. Har i stort sett kommit på vad jag vill göra, så får vi se om det går att utföra också.

Slutligen: serier är ju någonting som lämpar sig väldigt bra att använda sig av i undervisningen. Med de övningar som vi gjorde tillsammans med Mattias och de serier vi har gjort har vi fått några nya övningar att lägga till i vår repertoar, vilket känns bra. De övningar som vi lär oss är som guldkorn att ta vara på. Inte minst alla nya idéer som har redovisats av er andra.

Interaktivt gestaltningsarbete

2009-01-18T13:56:00.000-08:00

En intressant termin har kommit till ända. Bildutbildningen på HDK var nog ganska annorlunda mot vad jag hade tänkt och trott innan jag började, men jag tycker nog att man ganska snart kom underfund med den röda tråden. För att sammanfatta mina intryck så här långt i utbildningen kan jag säga att man vill vara mer på HDK, göra mer workshops, för känslan som åtminstone jag har haft är att det har känts lite splittrat ibland och att man skulle vilja ha varit involverad i mer handfasta och gemensamma projekt på skolan. Det är ju idéer som man sedan tar med sig och har som en bank att ösa ur när man är ute på vfu eller börjar sin yrkesutövning.

Det var intressant men också svårt ibland att jobba i grupp med den interaktiva gestaltningen. För det mesta fungerade det bra och det var lätt att enas om en strategi som tilltalade alla, men ibland var det någon som backade eller tyckte annorlunda och då fick man med gemensamma krafter komma fram till någonting annat.

Vi i vår grupp valde ju att måla vilket alla var ganska fort införstådda med att vi skulle göra, men korset var kanske inte allas melodi till att börja med. Själv hade jag kanske föredragit en av våra första idéer som var att göra en enda gemensam stor målning, men av olika anledningar utkristalliserade det sig till korsformationen.

Eftersom vi var sist ut med vår redovisning hade man ju sett alla de andra gruppernas fenomenalt bra redovisningar, så det var lätt att bli nervös över om vårt annorlunda bidrag skulle gå hem eller inte. Framförallt var vi nyfikna på de reaktioner vi skulle få.

Fem bilder

2009-01-18T12:33:00.001-08:00

Vad är det för något? Jag tilltalas av det minimala uttrycket där tolkningsmöjligheterna är många. Det är upp till var och en att se det de vill se. Gränserna kan förflyttas ... in i det oändliga ... eller utanför det synliga ...

Jag tyckte många av mina bilder blev så oerhört mer spännande när jag gjorde om dem, vilket också var fallet med de här träden. En mörk natt, men vad gränsar de till? var hör de hemma? Är de en del av ett större sammanhang eller ensamma solitärer som möts i mörkret?

Ännu en bild som jag manipulerat i min mobiltelefon, även den omgjord till negativ. Jag lekte mycket med med olika effekter, vilka jag tyckte gav en ytterligare dimension till en del bilder. En mystisk person eller varelse tonar fram som gränsar till overklighet. Kanske tonar den bort ... kanske var det bara en chimär, en luftvarelse ...

Bilden av fönstret är manipulerad i min mobiltelefon. Egentligen är det en baksida av en teckning jag gjorde i tusch där tuschen gick genom pappret. Genom att göra bilden negativ blev den så här spännande, som snö på en fönstervägg en kall vinternatt. Man kan ju fundera på vad det är för hus och vad som finns på insidan.

Den här bilden valde jag för att pusselbitarna på något sätt representerar delar av en helhet. Begränsade i sig själva, men tillsammans utgör de en fungerande helhet.

Blogginlämning v 48

2008-12-06T11:40:00.000-08:00

Konstigt, nära i tid men ändå är det det som jag kanske minns minst av. Veckorna har ju mestadels bestått av föreläsningar, så jag får fräscha upp minnet genom att titta i mina anteckningar. Med tanke på vad vi har pratat om, med bland annat Tarja så inser man vikten av att lära genom att göra. När man sitter och antecknar till en föreläsning är det lätt att bara låta pennan gå. Minnet fastnar på pappret och inte i huvudet. Fast lite kommer jag förstås ihåg.

Gunilla Granaths föreläsning om hur hon följde eleverna på högstadiet var insiktsfull och väldigt värdefull att ta del av. En mycket närvarande föreläsare som också såg oss studenter och skapade ett forum där hon också tog del av våra erfarenheter. Det är intressant också att se hur det socio-kulturella perspektivet kommer igen överallt genom utbildningen.

Frukostbuffén missade jag den här veckan, så jag missade tyvärr också filmerna som skulle ha varit bra. Jag fick dock länken så att jag själv ska kunna gå in på nätet och titta, men har tyvärr inte hunnit det ännu. Överlag tycker jag annars att det har varit intressanta och sevärda filmer vi fått se.

Jämställdhetsdagen var jag inte närvarande på heller, men fick reda på lite av vad det hade handlat om genom några av mina studentkamrater.

Så här långt i terminen ser man hur allting så sakteliga vävs samman genom föreläsningar och annat, bland annat Bengt L:s båda seminarier i bildpedagogik. Visst, man behöver den teoretiska delen också, men nu var det länge sedan vi fick sätta tänderna i någon kreativ uppgift. Det ska därför bli spännande att börja med examensuppgiften.

Rasoul Nejadmehrs föreläsning om interkulturell pedagogik var speciellt inspirerande, men det var också intressant att ta del av Oskar Brobergs föreläsning: Identitet i tid och rum, från ett ekonomisk-historiskt perspektiv.

Blogginlämning v 46

2008-12-06T10:59:00.000-08:00

Vilken vecka!

Att först komma, få pricken i pannan och inte ha en aning vad som skulle komma!

Jag uppskattar samarbetet över gränserna även om det inte var en lätt sak att föra samman så många olika viljor. Många försvann och många kom och gick under resans gång, men till slut så blev det någonting av det hela, även om vi kanske inte blev så många kvar. I början kändes det många gånger tröstlöst på grund av det, bland annat, och hur vi skulle kunna hitta en löpande tråd som alla skulle kunna samsas kring.

De första två nästan tre dagarna hände inte så mycket. En fasligt massa snack och väldigt lite verkstad. Men så började vi känna oss för, testa olika uttryckssätt, med många åsikter och diskussioner, omarbetningar hit och borttagningar och tillägg dit.

HDK-VECKAN

Själv tillhörde jag väl inte de som hade massor av åsikter eller diskussioner att framföra, jag lyssnade istället mycket och försökte göra mina inlägg utifrån det. Visst hade jag synpunkter, men jag gjorde hellre och så fick vi se hur det passade in i sammanhanget.

Jag tillhörde musikanterna och min uppgift blev att vid upprepade tillfällen slå på en metallskål delvis fylld med vatten med en metallslev så det blev ett gonggongaktigt ljud, samt att porla med vattnet mot slutet av filmen vi framförde musiken till. Succé (inte bara för mig förstås, men för hela gruppen)! Fantastiskt vad man kan åstadkomma om man bara försöker …

Blogginlämning v 44

2008-12-06T10:16:00.000-08:00

Jag vill redan från början ursäkta min röra av fotografier; har fortfarande inte lyckats knäcka koden för överföring fast att jag trodde att jag hade det. Ger mig dock inte och hoppas att jag har bättre lycka nästa gång.

Morgonsamlingen med filmen Der Lauf Der Dinge av P. Fischli och O. Weiss var väldigt intressant att se. Vilken spänning man hade byggt upp där man inte visste vad som skulle komma att hända härnäst! Vilka effekter! Snacka om att ha använt matematiken i konsten.

Workshopen med Ann S Pihlgren och Sokratiska samtal var mycket intressant. Ett mycket bra verktyg att ha med sig i bagaget. Kanske behöver man inte alltid lägga upp det precis efter samma mall. Jag kan tänka mig att anpassar innehållet efter rådande omständigheter, vilket man också kunde läsa om att deltagare hade gjort i häftet om sokratiska samtal.

Sokratiska samtal är ett ypperligt hjälpmedel i bildundervisningen (och inte bara där föresten) som man med fördel kan använda sig av när man ska göra bildanalys eller skapa intresse och (förhoppningsvis) engagemang hos barn och ungdomar. Överhuvudtaget har man nytta av att lära sig att föra samtal och diskussioner utifrån det förhållningssätt som sokratiska samtal står för även som vuxen.

2008-12-06T09:36:00.000-08:00

Blogginlämning v 40

Ska nu försöka skriva ifatt mig. Ibland hamnar jag i någon slags kreativ förlamning när inte saker och ting går min väg och det krävs mycket att komma över det där hindret som uppstått. Men nu ska jag i alla fall göra ett försök.

Hindret har bland annat bestått av strul med blogguppgifter eftersom jag förlorade alla mina papper och anteckningar som jag samlat på mig från kursstart på en buss, sedan hade jag problem att få det hela att fungera med foton o s v. Till sist så har jag aldrig varit någon bloggare eller varit intresserad att ens försöka mig på det mediet, men vem vet … kommer jag över hindret kanske det löper på. Det skulle inte förvåna mig, det vore inte första gången i så fall.

Nike hade ju sin presentation av sin konst på måndagen den här veckan. Mycket intressant att få se utvecklingen från ren målare till användandet av andra uttrycksmedel och det specifika att försöka förstå sig själv genom utövandet av sin konst. Så har jag kanske inte reflekterat när det gäller mig själv … snarare försöka hitta en ingång där man har någonting man kan förmedla inifrån sig själv eller genom inspiration. Därför var det ganska upplysande och inspirerande att höra en annan utgångspunkt.

Tarja Häikiö hade ju också en workshop som jag tyvärr inte var med på. Jag fick dock information av mina kurskamrater och har också införlivat stenövningen senare på min vfu.

Om jag inte minns fel hade vi också självporträtt med Nike den här veckan. Roligt att få ösa på så där och inspirerande också att jobba ihop med och se vad andra åstadkommer. Resultaten blir ju högst individuella. Kul.

Jag upplever

2008-09-28T14:23:00.000-07:00

Vad intressant det var att se alls bidrag och hur olika vi gestaltar det vi vill säga eller framföra. Själv utgick jag från ordet UPPLEVELSE och den lilla ugglan och den stora lerduvan som jag också valde i den tidigare övningen. Jag tyckte helt enkelt om duvans storlek, material och form, att den tog plats. Jag vill också ta plats, öva mig i att inte låta Jante-lagen styra mitt liv. Ugglan valde jag för att den uttryckte nyfikenhet eller förvåning.

Upplevelse - nyfikenhet - förvåning

Ugglans storlek kontra duvans storlek blev en intressant tankelek. Jämfört med duvan var ju ugglan minimal, fullständigt abnorma proportioner inbördes. intressant! Vad skulle jag då kunna göra med detta?

Min första tanke var att bygga in duvan i huset och låta ugglan kika in genom fönstret på duvan i ett hus där den skulle få plats, men inte plats nog att kunna ta sig ut; dörr onödig med andra ord. Denna scen skulle då bli absurd för den lilla ugglan som i sin nyfikenhet förvånat tittar in genom husets enda riktiga fönster. Det var min ursprungstanke.

Så kom Nike och gjorde mig uppmärksam på vad det var jag egentligen ville uttrycka med min gestaltning och vad som skulle hända om jag gjorde tvärtom. Då uppenbarade sig ytterligare en dimension som jag genast tog fast på. Mitt nya ord blev MEDITATION.

OK, liten, större, störst. Varför inte låta mig själv ingå i "verket"!

Ugglan i huset och duvan som kikar in i det lilla huset och ser en förvånad och kanske lte skärrad uggla stirra tillbaka. För ugglan är ju duvan enorm!

Detta blev till en sinnebild för hur JAGET (egot alias duvan) mediterande tittar in i sig själv och sina djupt liggande lager för att där upptäcka sin ursprungliga varelse (ugglan) - det genuina - det ursprungliga existerande självet; det vilda, inte ännu tämjda. Känner ni till boken "Kvinnor som slår följe med vargarna" av Clarissa Pinkola Estés? Ungefär så.

Jag blir då överjaget, eller själen, som i djup reflektion mediterar över det mänskliga, vilket bl a kom fram i responsen jag fick och som Katti uttryckte som "återspegling".

Tankar och reflektioner över tiden som gått

2008-09-21T11:09:00.000-07:00

Min inlämning är något sen tyvärr. Jag hoppas att det finns överseende med det.

Att komma in på den här utbildningen var en dröm som gick i uppfyllelse. Det har alltid funnits med någonstans att jag skulle vilja jobba med bild på det ena eller andra sättet.

När jag ser tillbaka på mina arbetsprover; framförallt den skriftliga uppgiften blir jag förvånad och en smula överraskad av hur väl det stämmer överens med de intentioner man har på lärarutbildningen på HDK. Intressant! Nu gäller det bara att greppa resten också.

Jag gillar upplägget och de övningar vi har haft. Workshopen med Anna Carlsson öppnade verkligen upp för tankar och uttryck i det offentliga rummet. Själv vågar jag ... tycker om utmaningen att göra statements, även om jag kanske tycker - med tanke på övriga deltagares kreativa lösningar - att mitt eget var lite väl snällt. Men, ändå inte ... det var enligt min mening en urtrist plats som behövde livas upp med lite kul prylar och färg. Inspirationen kom egentligen när jag såg en förskola inklämd på en smal plats med (om jag minns rätt) inhägnad av hönsnät, eller i alla fall någonting som påminde om det, längs med en grå höghusfasad inte långt därifrån. Utrymmena barnen hade att uppehålla sig på var minst sagt små.

Jag var ju både aktiv och passiv. ville se människors reaktioner från lite olika perspektiv, vilket var intressant. Nu hör det ju till saken att jag hyrde prylar från Myrorna och några av sakerna var mina egna. Det innebar att jag plockade bort min installation efter uträttat värv. Om jag hade ansett min ha haft råd att lägga ut och köpa sakerna skulle det ha varit intressant att låta grejorna stått kvar för att se vad som hade hänt med dem senare. Fast jag tror och tycker ändå att jag skapade vågor eller rörelser genom att det fanns människor som relaterade på det jag hade gjort. Framförallt två äldre som fick en pratstund. Kanske gjorde det positiva intryck och avtryck i ensamma människors liv, åtminstone för en dag.